Feminismen angår även män

Mats Söderlunds Göra kärlek är en intressant bok, just för att den är skriven av en man som använder sig av feministiska resonemang. Det menar Sanna Ulfsparre.

När ett heterosexuellt förhållande tar slut har kvinnan generellt sett mått sämre före uppbrottet. Män mår sämre efteråt. Detta säger något om män, kvinnor och om parförhållanden. Inte minst att parförhållanden och romantisk kärlek upplevs olika och får olika konsekvenser beroende på vilket kön man har. Mats Söderlunds bok är en personligt hållen bearbetning av vad detta innebär och har inneburit i hans eget liv. Men det är också en kritik mot manlighetens regler och dess konsekvenser, för omgivningen men inte minst för männen själva.

Författaren är uppvuxen i Skellefteå och hämtar en hel del exempel därifrån på hur han lärde sig vad det innebar att vara man. Ibland vardagliga, som funderingarna om varför han i sin ungdom körde runt med en forskajak på biltaket. Ibland riktigt obehagliga, som berättelsen om en fest som i en malström av osäkerhet begravd under fylla och kaxighet snurrade mot en potentiell gruppvåldtäkt. Det är både fascinerande och skrämmande.

Fokus för boken är dock, som titeln signalerar, kärleken. En väldigt specifik form av kärlek – den heterosexuella kärleken och de monogama, långsiktiga parförhållanden som följer på den. Detta är den typen av kärlek som är mest synlig i samhället idag, den som vi har mest förväntningar på och föreställningar om. Att synen på sådan kärlek granskas är både intressant och viktigt.

Ändå kan jag inte annat än att längta efter att ett större kärleksbegrepp ska få utrymme, både i boken och i samhället. Jag önskar mig samtal om kärlek som i högre grad vågar tala om andra funktioner av kärleken, andra sätt att älska och andra typer av relationer än de som baseras på sexuell attraktion. Söderlund tangerar emellanåt andra typer av kärlek, och han försöker nyansera bilden av parkärleken, men tyvärr resulterar det alltför ofta i begreppsförvirring.

Boken är skriven som ett samtal. Den är full av influenser och referenser till texter och böcker om relationer och kärlek – ofta feministiska och ofta skrivna av kvinnor. Det är en av de stora poängerna med ”Göra kärlek”: Att få inblick i vad som sker när en man som närmar sig 50 tar den kunskapen, reflekterar över den och sätter den i relation till sina egna erfarenheterr.

Det är alltför vanligt att feminismen ses som ett kvinnoprojekt, något som män kan stötta eller ta avstånd från men som egentligen inte angår dem personligen. ”Göra kärlek” visar tydligt att feminism i högsta grad angår män och på så vis är boken ett välkommet tillskott. Det finns tyvärr inte särskilt många böcker som behandlar mäns feministiska uppvaknande – kanske för att sådana böcker ofta möts med skepsis.

Vad gäller feministisk teori är Söderlund dock lite väl nyvaken, det saknas analytisk skärpa. Han skriver heteronormativt och han visar vissa brister i självinsikt och tydlighet vad gäller ordval, begrepp och den egna positionen. Somliga slutsatser framstår som väl snabbt dragna, någon källtext verkar alltför naivt tolkad.

Men som samtalspartner är det här en givande bok. Texten är personligt hållen, den är skriven ur författarens egna erfarenheter, position och sammanhang, utifrån hans privata undersökande frågor. Det står läsaren fritt att säga emot. Detta är inte en agenda, det är en inblick i ett arbete som pågår.

Sanna Ulfsparre