En match, borta mot Piteå IF på torsdag, återstår innan Umeå IK själva kan börja summera våren och blicka mot hösten. Undertecknad väljer att gå händelserna i förväg och redan nu sammanfatta det som varit under våren för UIK:s del.

Det var nämligen så att gårdagens hemmamatch mot Kopparbergs/Göteborg FC var en rätt träffsäker spegelbild av hur Umeå IK sett ut och presterat under vårsäsongen.
Jag hade stora förhoppningar på Umeå IK inför säsongen. I Folkbladets fotbollsbilaga tippade jag Umeå IK som trea i den slutgiltiga tabellen. Det är ett tips som man efter tio omgångar kan konstatera kommer att gå åt skogen.
Det var naivt tänkt.

UIK har ett eget grundspel som jag tidigare hyllat laget för. Caroline Jönsson kallade det för ”unikt” i Sverige och jag är efter tio omgångar beredd att hålla med.
Tron på det egna spelet och kvalitén
i detsamma gjorde att Umeå IK i går skapade åtminstone en handfull jättelägen som borde ha resulterat i mål.
Oavsett om motståndet hetat Kopparbergs/Göteborg, LdB Malmö eller Tyresö FF har Umeå IK skapat mängder med chanser.
Mot Linköpings FC var det i princip spel mot ett mål.
Inget lag i serien har spelat ut Umeå IK på T3 Arena.
Men. Och det är ett ganska stort ”men” ni läsare har framför er här.
Den där sista – och ack så viktiga – pusselbiten som gör att det blir mål på chanserna som skapas saknas.
Den individuella kvalitén bland spelarna är inte tillräckligt hög.
Så enkelt är det.
Potential finns det i laget så det räcker och blir över. Jenny Hjohlman kommer från norrettan och ska direkt bli en bärande offensiv spelare för UIK. Samma sak med jättelöftet Lina Hurtig.
Alla som varit med ett tag i fotbollsbranschen vet att sådant tar tid.
Kopparbergs/Göteborg FC:s Christen Press hade inte missat de lägen som Jenny Hjohlman, Emmelie Konradsson och Annina Wede brände.
Det handlar inte om oflyt och har aldrig gjort det heller. 13 mål på tio matcher säger sitt – hur man än vrider och vänder på det.
I grund och botten handlar det om att ”komma in
i det” som man säger på sportspråk.
Dit har inte majoriteten av spelarna i Umeå IK kommit ännu. Det är Caroline Jönsson, Emma Berglund, Tuija Hyyrynen och Rita Chikwelu ensamma om i dagens trupp.
Det är egentligen samma sak med Umeå FC. De skapar också tillräckligt med bra chanser för att göra två–tre mål per match men lyckas ändå inte med det.
Detta just av den enkla anledningen att för få av spelarna i truppen varit med på den nivån tidigare.

Ett talande exempel i UIK-truppen för just den ”resan” är Ogonna Chukwudi. Hon behövde hela fjolårssäsongen på sig för att växa in i den damallsvenska kostymen. Nu är hon en av de offensiva nyckelspelarna i Umeå IK.
Det gäller med andra ord för klubbchef Niklas Westman, sportchef Andreas Hermansson och tränare Joakim Blomqvist att ha tålamod.
Men någon topplacering 2012 är bara att glömma.
Det är en läxa även jag får lära mig.