Utställningen På väg har premiär på söndag i Vindelns församlingsgård.
På väg är också kyrkoherden Marie-Louise Marsjögård som slutar vid årsskiftet.
Vad hon ska göra är oklart.

Hon lovade sig själv och församlingen tio år på posten som kyrkoherde.

Det blir 14 år innan hon slutar. Personalen informerades i början av maj.

- Det var några hakor som jag fick plocka upp från golvet efter informationen. Alla tyckte jag var väldigt modig. De tyckte det var tråkigt men personalen förstod mitt ställningstagande, säger Marie-Louise Marsjögård där hon sitter i den mörkblå fåtöljen på expeditionen i full färd med att sjåa runt för utställningen På väg – påsk, pingst och hjul som har premiär på söndag.

Utställningen handlar om söndagsskolan och konfirmation, förr i tiden var det vanligt att få en cykel eller moped vid konfirmationen.

Tredje gången gillt

Det är den tredje i sin genre. Det började med utställningen om vigslar som följdes av dopet.

- Tankarna om årets utställning hade jag redan innan jag sa upp mig. Jag ville inte sitta och invänta pensionen, fortfarande tror jag att det finns någon som kan behöva mig, fortsätter hon.

Kyrkoherden påpekar att det inte är något schism som ligger bakom ställningstagandet med att säga upp sig själv.

De två senaste åren har präglats av makens cancersjukdom, som han friskförklarats ifrån. Hon har fem år kvar till pensionen och vill helt enkelt göra någonting annat, vad vet hon inte i dag.

Gemenskapen och sammanhållningen i personallaget har varit fantastisk, enligt hennes egna ord.

Allt eller inget

Marie-Louise vill vidare få mer tid för familjen. Att vara kyrkoherde i en inlandsförsamling är betydligt mer komplext än motsvarande tjänst i en storstadsförsamling. I inlandet ansvarar kyrkoherden för församlingslivet, men även kyrkogårdar och fastigheter.

- Jag är ingen hundraprocentig människa, om du förstår mig. Anting är normaltillståndet noll eller 200.

Som ett exempel kan nämnas när hon sydde grytlappar i form av grisar, som såldes till församlingsfolket vid en tidigare insamling till kyrkans mission.

Till årets utställning har hon sytt sadelskydd som ska säljas. Liksom dopklänningen i ”lillkyrkan” där barnen får pröva på att döpa en docka.

- Livet är inte slut för jag gör min sista utställning här. Nästa ska handla om änglar och tanter. Vad tror du om det? och efter den Gubbar och snickare.

Viktiga ord

Hon nämner tre viktiga ord för människan: känd, trodd och älskad.

- Känd för att du inte är anonym och bara utgör ett personnummer eller nummerlapp.

- Trodd, för att vi ska tro på och respektera varandra.

- Älskad, för det är livets hemlighet! Rädsla är det farligaste som finns, apor dör faktiskt om de inte får kroppskontakt.

Marie-Louise är medveten om att hon har en guldsits. Hon bor i ett billigt hus med Umeå mått mätt och källaren är välfylld med potatis.

Var är du om fem år?

- Ingen aning. Förhoppningsvis bor jag kvar i Vännfors, det behövs alltid vikarier inom församlingarna. Viktigast är att jag får ha hälsan och följa min familj.

Hon har erfarenhet från styrelsearbete och arbetsledande funktion. Har jobbat som lärare och rektor med nio års utbildning därtill för att bli kyrkoherde.

- På en chefspost ska man inte sitta för länge och konservera ledarskapet till en trygg institution.

Hon har också en oavslutad doktorsavhandling om Martin Luther hemma i bordslådorna.

Mossige Luther

- Han börjar faktiskt kännas lite mossig! Jag har sådan livslust egentligen kan precis vad som helst hända efter årsskiftet.

Hon återkommer till hur bra det varit i församlingen. De förtroendevalda har varit med på noterna och velat utveckla verksamheten. Till exempel med Psalmtoppen som turnerade runt i olika bönhus.

- Jag vill verkligen slå ett slag för det lokala initiativet. Det finns mycket kvinnokraft i utställningarna som producerats. Det handlar inte om några Carl Malmsten-alster. Det som visats har alltid varit tillräckligt fint. Vem är det för övrigt som kan bedöma vad som är fint och ofint? frågar hon sig retoriskt.

- Livet vill jag leva tills jag dör. Drottning Kristina umgicks på sin tid hellre med de döda i böckerna än med de levande som redan var döda.

Vad ska det stå på din gravsten?

- Nyfiken och tacksam. Två viktiga ord. Det kommer ju någonting efter det att jag har dött.