Krönika av Jenny Byström om utflyttning, könsroller och en bussresa med uppehåll i Storuman.

Luleå går tydligen en maskulin, befolkningsminskad framtid till mötes om man får tro en artikel i NSD. I åldern 25-34 år går det fyra kvinnor på fem män. Till skillnad från i Umeå där det är jämnt.

För några år sedan gjorde jag en liten tripp uppåt och inåt, förutom Arjeplog och Glommersträsk blev det ett besök på Ajtte, biblioteket i Jokkmokk. Skyltad bland nyheter stod avhandlingen Man ska ju vara två – män och kärlekslängtan i norrländsk glesbygd.

Ett par dagar tidigare hade ämnet kvinnorna flyr Norrlands inland diskuterats i media. Hur skulle man få dem att vilja stanna? Hur bryta de enahanda kulturyttringarna, de cementerade könsrollerna, skräcken inför att visa känslor utan att stämplas som fjolla?

På väg till en jobbintervju i Jämtland kort därefter planerar jag resan omständlig för extra njutning av landskapet och åker via Storuman. Där måste jag vänta två timmar, det är söndag och jag kliver in i stationshuset. Kaféet är stängt, det ser inte ut att alls vara i bruk. Jag frågar efter ett fik och visas in på Ica av en välvillig dam på spark som har all tid i världen. Icas spelhörna har några bord och stolar. Där sitter några uttråkade unga tjejer i mysbyxor.

De brister ut i ett omedelbart hånflabb när jag kliver in med min virkade mössa och randiga kylväska. Jag hinner precis köpa en kopp te i en automat innan butiksbiträdet klockan tre drar för ett galler som stänger kiosken i spelhörnan. Sedan får jag lyssna i en och en halv timme på ”Conny ringde. Han och Anders vill att vi ska komma. Dom sitter i lastbilen.” ”Har de börjat dricka?” ”Ja.” Och ”Jag längtar till den 25:e. Då kommer pengarna.” Samt ”Jag har inte ätit något sen igår. Jag är så j—la hungrig. Jag tog hans mobil och sms:ade henne att han bara älskar mig och att han inte vill ha med henne att göra.”

Tjejerna sitter kvar. De har beslutsångest. Ska de gå till de supande killarna eller ej?

Jag tvingas fråga dem vilken tid butiken stänger. Tjejerna blir plötsligt förtroliga och uttrycker starka känslor över bristen på stimulans, varför stänger butiken redan, vad ska vi nu göra? För ett ögonblick förenas vi i vår längtan efter något högre än en tillvaro där bland kaféborden på Ica.

På hemvägen passerar jag Hoting. När bussen når samhällskärnan står en farbror på trappan till ett glasfönster med hemgjorda bokstäver som bildar orden Bygdens framtid. Farbrorn vinkar när bussen åker förbi.

I Hoting kliver en ung man på. Snygg, hinner jag tänka innan han upptäcker en bekant och öppnar munnen. Inte en mening utan ett svärord. Från Hoting till Umeå med få avbrott. ”En gång åkte jag till Göteborg. Det tog bööööglänge. Kajsa pluggar till sjukgymnast. Ingångslönen är 23000. Jag tänker dra mig tillbaka så får hon försörja mig.”

Jenny Byström