Egentligen är både formen och tematiken välbekant: nervig gitarrpop med inkännande och lätt sorgkantade texter om sena nätter, kärlekstörst och tillvarons besynnerligheter. Ändå sticker Jonas Bergsten ut från mängden av likasinnade; dels genom sitt omisskännliga sinne för melodier, dels genom förmågan att få varje strof att framstå som en självupplevd, osminkad sanning.

MUSIK

Jonas Bergsten
Täfteåfestivalen
★★★★ 

Rakt på sak och med en röst som skaver borrar han och det starka kompbandet (bestående av syster Kajsa Bergsten, Daniel Berglund och Erik Hörnsten) ner sig i sånger om minnen och drömmar. Och återgivandet av möten och platser är fullständigt trovärdigt: med lika delar konkretion och verklighetsflykt byggs berättelser om strosande över E4-bron, lulliga sittningar vid älvkanten och en längtan efter något mer beständigt.

Det hela görs med en inlevelse och precision som är oklanderlig. Att mellansnacken är korta och svårtydda skuggar inte heller helhetsbilden, för dessa låtar är så uttrycksfulla att introduktioner knappast ens behövs. Och om det finns någon som helst rättvisa blir den snärtiga ”Surf” – vilande på ett gitarrspel som starkt påminner om det amerikanska indierockbandet Girls – inom kort en jättehit.