Euskefeurat besöker Västerbotten åtminstone ett par gånger varje år. Och det är inte konstigt att det fungerar för Piteåbandet. De gör nämligen ytterst sällan någon konsertbesökare besviken.
Så heller inte i Täfteå på lördagkvällen.
När Euskefeurat kliver upp som första band på stora scenen har också några hundra åskådare samlats.
Och efter en dryg timmes konsert vill dessa gärna ha mer och applåderar och ropar sig också till ett spontant extranummer i form av ”Kvad (”Nere vid Piteälva”), framförd med enbart sång.

MUSIK

Euskefeurat
Täfteåfestivalen
★★★ 

Det är lätt att förstå publikens entusiasm. Frontmannen Ronny Eriksson håller i taktpinnen när bandet bjuder på en ljuv mix av humor och allvar.
Det är lika lätt att glömma bort de skickliga musikerna bakom bland annat fiol, ståbas och banjo när man skriver om Euskefeurat. De kan spela hur medryckande de vill och ändå hamna i skuggan av de fyndiga texterna och de historier de rymmer. Men faktum är att de imponerar lika mycket.

Euskefeurat bjuder på mycket färsk musik. Särskilt förtjust är jag i ”Rosa Kata Alexandra Moa Margareta”, en fortsättning på, i Euskefeurat-sammanhang klassiska, ”Tips & penninglotter”. En låt som är nästan lika bra som den den bygger på.
Även den nya låten som handlar om att kungen är Sveriges störste socialbidragstagare och borde rullas i tjära och fjädrar är riktigt skön.
Norrlandsromantik, vänsterpolitik och berättelser från den stora verkligheten som ligger långt bort från Stureplan är Euskefeurats framgångsrika melodi.

Tyvärr lyser de äldre låtarna nästan helt med sin frånvaro.
Jag hade gärna sett att ”Evert står på källarbacken” fått sällskap av ett par spår från Euskefeurats 80-tal.
Det, tillsammans med att konserten ibland tappar tempo, är det som drar ned helhetsintrycket av en annars mycket njutbar konsert.