Recension av utställning på Bildmuseet. Konsthögskolans avgångselever står med Twentytwelve (as we know it) för den första konstutställningen i det nya Bildmuseet.
KONST
Twenty twelve (as we know it)
Bildmuseet, Umeå
Konstnärer: Sara Alfredsson, Joakim Hansson, In Chul Jung, Sofia Karlström, Frida Krohn, Bahareh Mirhadi, Laura Piasta, John Söderberg och Malin Tivenius.
Konsthögskolans avgångselever står med Twentytwelve (as we know it) för den första konstutställningen i det nya Bildmuseet.
Här presenterar In Chul Jung ”Nobody knows”, åtta fotografier som upptar en hel vägg. Här finns en serie hemligheter som en mycket vacker snäcka där något kanske susar. En vitmålad pojkfigur har stora sprickor av rött runt hela sin kropp. Är det blod eller bara känslor? Det finns mycket skönhet här i både former och färger- Han kombinerar sitt kinesiska ursprung med den västerländska blicken. Länge sedan jag såg något så sammanhållet som dessa fotografier.
Bahareh Mirhadi har en anspråkslös tv med en video i. Hon berättar med flytande bilder om sitt liv där hon slits mellan sitt hemland Iran och det lugna Sverige. Jag fascineras av hennes flytande sätt att använda kameran. En del är tecknade och målade bilder.
Mirhadi har också gjort en installation med tre former i lera, som tagna ur ett ökenlandskap med mycket sol. Det kunde vara en del av en uråldrig byggnad men är skapad av konstnären.
Frida Krohn har en installation i svartvitt akryl på en hel vägg. Som en offentlig utsmyckning någonstans, mycket noggrant gjord. Hon målar av pappersklipp med fina skuggor där de vita figurerna står ut, blicken vandrar runt och fastnar här och där.
Laura Piasta bygger skulpturer av trä, koppartråd och ihopsvetsade järnstänger eller plattjärn. Järnet strävar uppåt, suveränt enkelt, Giacometti är levande här med sina smala figurer. Laura Piastas och Annika Pixens video är inspirerande där de filmar rörelsen hos olika metallbitar med två kameror. De skapar en dimension till i sitt verk genom rörelsen i flera plan.
Här finns flera konstnärer att upptäcka i det vackra rummet på plan tre och en trappa upp.
Birgitta Sparrman







































jocke 8 juni, 2012 kl 09:17
Först o främst synd med en rätt kort artikel.
Sen till de lite pinsamma felen i artikeln:
1. In Chul Jung kommer inte från Kina, han är från Sydkorea.
2. Frida Krohn har använt sig av en kopieringsapparat när hon tagit fram materialet till sin vägg, det är inte akrylmålade bilder.
3. Den Laura Piasta samarbetat med heter inte Pixen i efternamn, utan Rixen.
Hur kommer det sig att en person som skriver recensioner av utställningar inte har bättre koll än så här? Det sätter ju hela kulturdelens trovärdighet i gungning när slarvfel som detta får gå i tryck. Pinsamt folkbladet, skärp er!
Anmäl kommentar