KLOCKAN ÄR 23.44 29 februari 2012. Det skrivs musikhistoria i Umeå. Efter 14 år av ”aldrig mer” står hardcorebandet Refused åter på scen.
Och inramningen är bästa tänkbara.
Spanska salen på Scharinska är fylld av fans av punk och hardcore.
De som står bandet och dess musik närmast.
Dem som Refused vill göra comeback inför. För dem deras hjärtan bultar hårdast.
Premiärspelningen har inte annonserats i förväg utan är en gåva till fansen.
Själv har jag gåshud under precis hela den timslånga manglingen.
Låtarna från ”The shape of punk to come” har sällan låtit bättre än här och nu.

KLOCKAN ÄR 00.05 1 mars 2012. Jag förstår att det Refused gör i Umeå den här kvällen är mer än en spelning.
Det är ett ställningstagande.
Det är ett slag i ansiktet på den kommers som annars omgärdar bandets comeback.
Det är ett utsträckt långfinger åt kapitalismen.
Det är att hålla fast vid de ideal och det politiska budskap som alltid varit utmärkande för Refused.
Och för bandmedlemmarna handlar det om att vara rättvisa mot sig själva.
Elaka tungor har gjort gällande att Refused återförenas för pengarnas skull.
Det stinker avundsjuka av sådana resonemang.
Sedan släppet av ”The shape of punk to come” har Refuseds namn vuxit ute i världen. Att Umeåbandet under sin kommande världsturné spelar på de största scenerna tillsammans med de största akterna är inget att förvånas över.
Refused är så stort i dag.
Och vem kan klandra musikerna Dennis Lyxzén och David Sandström och de andra för att de tar den här chansen. De förstnämnda har livnärt sig på sin musik med blandad framgång och att inte utnyttja den här möjligheten vore direkt dumdristigt.
Både ur ett musikaliskt och ekonomiskt perspektiv.

KLOCKAN ÄR 00.25 1 mars 2012. Jag har slungats nästan 20 år tillbaka i tiden. Då kompisar ritade kryss med tuschpennor på sin händer, käkade på Govindas på Pilgatan och stagedivade på spelningar på Galaxen.
Då Refused växte fram som navet i en stark ungdomskultur som fick förgreningar långt bortom Umeås kommungränser.
Då begrepp som Straight Edge och vegan var på allas läppar.
Då engagemanget för en bättre värld för alla var starkare än i dag.
Jag njuter både av minnena och det faktum att idealen åter predikas från scenen.

KLOCKAN ÄR 00.40 1 mars 2012. Refused avslutar med en lika snortajt som mäktig ”New Noise”. Jag känner efter. Det som sköljer över mig är tacksamhet och glädje. Hur lyckosam jag är som kan kalla musikstaden Umeå mitt hem.