Tilde Åhlin, Agnes Sundberg och Emma Lundström var några av alla glada barn som spred värme med sina konstverk när det under Kärleksveckan var dags för det årliga vernissaget på äldreboendet Solbacka. – För de gamla är det ännu mer speciellt, det ser man verkligen.
Foto: ANN-LOUISE NYSTRÖM-HARNESK

NORSJÖ Ikväll avslutas Kärleksveckan i Norsjö med den traditionsenliga ljusmanifestationen.
Kommunens medborgare – både stora och små – har hållits varma på olika sätt.
- Det är mötet som är det viktigaste, säger Anita Roslund, dagbarnvårdare.

Nu avslutas den tio dagar långa Kärleksveckan i Norsjö. Under tisdagen väntar en heldag för eleverna på högstadiet under rubriken ”Vi bryr oss om varandra” innan man i mörkret gör en ljusmanifestation i form av ett hjärta – mot våld och droger.
Det är intensiva dagar fyllda av värme som har hunnits med. På gymnasiet har de äldre ungdomarna tillverkat nyckelringar med kärleksbudskap och under förra veckan spatserade dagmammorna och deras barn iväg till äldreboendet Solbacka för att tillverka teckningar.
Lyckad utställning
Konstverken med tema ”Kärlek” sattes sedan upp i foajen och det hölls vernissage, där bland annat  Ottilia Lindfors(bilden nedan) deltog.
- Det är succé varje gång, konstaterar Ann-Louise Nyström-Harnesk, kultur- och aktivitetsamordnare inom kommunens äldreomsorg.
Anita Roslund, dagbarnvårdare, håller med.
- Det är alltid väldigt givande, säger Anita, och fortsätter:
- Visserligen är det ganska naturligt för de små att sätta sig ner, pyssla och rita, men visst blir det extra roligt att sedan få visa upp det man har gjort på det här viset. Och för de gamla är det ännu mer speciellt, det ser man verkligen.
Håller kontakten
Dagbarnvårdarna och barnen hade tidigare samlingslokal på Gästis och fick därmed på ett naturligt sätt ofta till vardagsmöten med de gamla.
Nu gör man istället varje månad särskilda vandringar för att hålla kontakten mellan unga och gamla.
- Ibland blåser vi upp ballonger och bollar med de gamla, ibland leker vi med trolldeg. Det finns mycket som man kan göra och det behöver inte alls vara särskilt märkvärdigt. Det viktigaste är mötet, säger Anita Roslund.