Skivorna First Aid Kits fans borde upptäcka

DET VAR LÄNGE SEDAN jag blev så tagen av en svensk poplåt som First Aid Kits på alla sätt episka ”The Lion’s Roar”.
De senaste veckorna har jag inte velat lyssna på något annat än de vibrerande fem minuterna och sju sekunderna. Mellotronen. Texten. Och rösterna, herregud, rösterna!
Ända sedan systrarna Johanna och Klara Söderberg lade upp sin Fleet Foxes-cover ”Tiger Mountain Peasant Song” på Youtube 2008 har deras storhet och talang varit uppenbar. Första ep:n ”Drunken trees” (2009) och fullängdsdebuten ”The Big Black and The Blue” var finfina alster. Men att de skulle leverera ett så makalöst, genomstarkt album som nyligen släppta ”The Lion’s Roar” hade jag faktiskt inte räknat med.
Låtarna är genomgående urstarka, Mike Mogis varma produktion ljuvlig och systrarnas sångröster så oförblommerat vackra att det är svårt att förstå att de växt upp i Svedmyra utanför Stockholm och inte i Appalacherna.

Det är roligt på alla sätt att vårvintern 2012 tycks bli First Aid Kits stora, stora genombrott. Ingen svensk grupp kunde vara mer värd att slå igenom brett.
Och förutom att ”The Lion’s Roar” är en makalös skiva i sin egen rätt är den en alldeles utmärkt ingång till en värld av stämsångsbeklädd folk- och countrymusik.
I låten ”Emmylou” sjunger Klara och Johanna Söderberg om Emmylou Harris, Gram Parsons, Johnny Cash och June Carter. I förra veckan var de gästredaktörer i P3:s ”Musikguiden” och bjöd på mängder av fantastisk musik, som The Louvin Brothers, Buffy Sainte-Marie, Townes Van Zandt och The Carter Family.

Som en stor vän av genren vill jag ta tillfället i akt att tipsa om tre folkskivor ur musikhistorien, som borde falla First Aid Kits många nytillkomna fans
i smaken och förtjänar att rida på deras framgångsvåg.

* Vashti Bunyan, ”Just another diamond day”
Sanslöst förbisedd folkpärla, inspelad 1969.  Efter att skivan släpptes och blev ett kommersiellt fiasko lämnade Vashti Bunyan musikbranschen och flyttade ut på landet. Hennes röst var 1960-talsfolkens kanske allra, allra vackraste.

* Bridget St John, ”Ask me no questions”.
Också en makalös debut från 1969. Helt akustiskt framför Bridget St John tolv egenskrivna, sockervaddsmjuka folkballader. Lika stark som Nick Drakes ”Five leaves left” eller Nicos ”Chelsea girls”.

* Mountain Man, ”Made the harbor”
Molly Erin Sarle, Alexandra Sauser-Monnig och Amelia Randall Meaths röster låter som hämtade från en Appalachisk dalgång, cirka 1934. Intima, viskande, lågmälda ”Made the harbor” var ett av 2010 års allra finaste album.

Av Olov Antonsson
olov.antonsson@folkbladet.nu

Publicerad 2012/02/02 0:31 under Musikkrönikor.

Vi välkomnar våra läsares röster i debatten och är angelägna om att en mångfald av röster och åsikter kommer till tals på folkbladet.nu. För att kunna delta i samtalet på ett sätt som bidrar till konversationen för dina medläsare vill vi att du känner till våra regler: Vi accepterar inte provocerande, nedsättande eller generaliserande omdömen om ras,religion, språk, kön eller sexuell läggning. Angrepp på enskilda individer accepteras inte och det är inte heller tillåtet att spekulera eller ta ställning i skuldfrågan i artiklar om brott eller olyckor. Dina kommentarer kan komma att publiceras i vår papperstidning. Tänk på att om du gör ett inlägg som strider mot lagen så kan du själv komma att hållas ansvarig för det. I och med att du klickar på "Skicka kommentar" medger du att du har läst och godkänt reglerna gällande kommentering.
Kommentera