TANKEVÄCKANDE. Niko Saarela och Juho Milonoff spelar i den tankeväckande föreställningen Hallonbåtsflyktingen som får recensenten att fundera över vad identitet och nationalitet egentligen innebär.

 

TEATER: Hallonbåtsflyktingen
Sagateatern, Umeå
Regi: Arn-Henrik Blomqvist
Medverkande: Juho Milonoff, Niko Saarela, Eva Soivio

I Hallonbåtsflyktingen möter vi Mikko Virtanen, en svensk man i en finnländsk kropp. Problematiken i föreställningen, att vara ”nationaltransvestit” känns till en början som ett publikfriande ämne men allt eftersom tiden går fastnar skratten mer och mer i halsen. Tokigheterna stockas på varandra när idealiserandet av den glättiga svenskheten ställs mot den finska tungsintheten och igenkänningshumorn dras under hela första akten till sin spets. Sslutligen slår allt över och det är dags för andra akten.
Här fortsätter tokigheterna och skratten att hagla i samma takt som
i den första, men det är en annan humor med ett stundom större djup. För vad händer när en människa är tillräckligt desperat och lögnerna blivit så stora att de inte längre går att ta tillbaka, när de blivit till sanningar. Någonstans mitt i lögnerna ifrågasätter Mikkos fru, som tror att Mikko är den svenske Mickael, och påpekar att det ju var personen Mickael, inte svensken, som hon förälskade sig i. Och när allt slutligen rasar samman blir frågorna ännu fler. För vem är han egentligen, är han Mikko eller har han blivit Mickael och på något sätt lyckas det här slå över ännu en gång och landa i finsk nationalism.

Hallonbåtsflyktingen är en omtumlande föreställning där man inte vet var historien ska ta vägen, tåget rusar och tar oss långt förbi alla gränser tills allt plötsligt stannar och tar en ny vändning. Det är en oerhört roande men också tankeväckande föreställning som mitt i alla skratt får oss att fundera över vad identitet och nationallitet egentligen innebär.

ELIN LARSSON