ETT STORT och hjärtlig tack ­Håkan Juholt för din tid som partiordförande. Jag och många med mig har känt oss mer ­hemma i vårt parti än på ­mycket länge. Och vi känner en stor sorg och ett viss mått av förtvivlan över det faktum att du nu tvingas bort från parti­ledarposten.
Den popularitet och den respekt du på kort tid vann hos de socialdemokratiska gräsrösterna och sympatisörerna visar på behovet av – att precis som du prioriterat – prata grundvärderingar och ideologi. Det finns ett sug efter en klassisk socialdemokratisk politik.
Du gav oss en egen socialdemokratisk samhällsanalys i stället för att som partiet tidigare gjort endast köpa högerns samhällsanalys och reagera på deras politiska förslag. Du satte barnfattigdomen på den politiska dagordningen, du visade på behovet av att åtgärda alla dessa misslyckade avregleringar och du visade på det orimliga med i vinster inom välfärden. Du stred för ett bättre socialförsäkringssystem och du stred för en bättre a-kassa.
Du la tillsammans med riksdagsgruppen grunden för den socialdemokratiska oppositionspolitiken genom skuggbudgeten. En expansiv finanspolitik för att sätta Sverige i arbete och skapa tillväxt. Genom att investera i människors kunskap och förbereda dem för de kommande jobben och genom investeringar i infrastruktur och en grön omställning skulle jobben och tillväxten skapas och välfärden garanteras. Jag hade sett fram emot att få höra dig tillsammans med riksdagsgruppen utveckla detta i partiets ekonomiska vårproposition.

DET GICK BRA för socialdemokratin inledningsvis med dig som partiledare. Vi ska komma ihåg att innan alla påhopp och det mediedrev du utsatts för de ­senaste fyra månaderna nådde partiet faktiskt 36 procent
i opinionsmätningarna.
Det är så tråkigt, ja rent av tragiskt, att du nu får stå som symbol för socialdemokratins kris. Det är inte du som är socialdemokratins problem, krisen är så mycket större och djupare än så. Fler personer borde sannerligen ta ansvar.
Det finns en politisk konflikt inom socialdemokratin, en konflikt mellan en klassisk socialdemokratisk politik och en mer mittenanpassad politik med socialliberala inslag. Du representerade den klassiska socialdemokratin, det retade gallfeber på några som tidigare utgjort den politiska ledningen under Mona Sahlins ledarskap.
Jämför jag den politik som
du Håkan Juholt stått för med den politik som Mona Sahlin propagerade för till exempel
vid sitt avskedstal vid partiets förtroende­råd i december eller för all del med den debattartikel som Sahlins stabschef Stefan Stern nyligen publicerade på DN-debatt, blir de politiska skillnaderna tydliga.

HÅKAN, du har ständigt utsatts för interna knivhugg. Visst var det naivt av dig att som ny i rollen att lita på de som fanns runt omkring dig såväl inom tjänstemannastaben som bland ledande politiker. Vissa av politikerna stred ju till och med om partiledarposten vid det tillfället du fick partiets förtroende att leda partiet.
Men jag respekterar dig för denna naivitet, man borde kunna lita på sina partikamrater och på sin stab. Man ska inte behöva förvänta sig att de gör allt för att lägga krokben på partiledaren eftersom det i förlängningen drabbar partiet. Men så var det, du skulle enligt vissa bort till varje pris.
De misstag du anklagats för är för mig endera irrelevanta ­eller ganska små och i det ­närmaste obetydliga. Det
försök att skapa misstroende mot din person i och med de ­interna läckorna och de hem­liga källorna som påstod att du försökt sko dig på riksdagens hyresbidrag för dubbelboende är så tragiskt. Att en av våra största tidningar hittar på en regel som inte fanns för att få dig misstänkliggjord är inget annat än en skandal.
I dag vet vi att du inte gjort något fel beträffande hyresbidraget, du hade skickat in rätt dokumenten och rätt uppgifter. Det var riksdagsförvaltningens rutiner som brast. Men tyvärr har fakta inte spelat någon roll, de som har haft som syfte att misskreditera dig har lyckats. Den oförtjänta smuts de så orättvist kletat in på dig gick till slut tyvärr inte att bortse ifrån, den gick inte att tvätta bort. Jag respekterar dig därför än mer för ditt storstilade avskedstal och ditt beslut att sätta partiet före din egen person.

Socialdemokratins problem är dock fortsatt stora och konflikterna har i viss mån fördjupats genom detta.
Så här efter din avgång har det suttit personer i tv-soffor och vi har kunnat ta del av uttalanden i radio och tidningar av partiföreträdare som känns så tillrättalagda. Det finns ingen politisk konflikt sägs det, utan det är genuint bekymrade personer som agerat mot Håkan Juholt. Alla socialdemokrater känner nu sorg, nu måste vi samla oss, enighet är nu viktig. Varför har det inte varit viktigt under de senaste månaderna när interna knivar ständigt brutalt körts in i Juholts rygg, kan man undra?
Behovet av den öppenhet som de ”kärleksfulla kritikerna” ­försvarade sina attacker mot Juholt i media med ska nu ­förpassas till papperskorgen, nu är det försiktighet med ­uttalanden och fokus på interna diskussioner som ska gälla.
Den interna konflikten har fått nytt bränsle efter att Håkan Juholt tvingades till avgång.
VU-ledamöter som inte agerat som deras distrikt och regioner beslutat lär få en tuff tid framöver att förklara sitt agerande på hemmaplan. Troligtvis kommer det även att få konsekvenser för deras fortsatta kandidaturer till VU.

SOCIALDEMOKRATIN måste nu fort få fram en ny partiordförande, förmodligen kommer partistyrelsen att utse en till förordnad ordförande fram till nästa års kongress, men det finna tyvärr inga självklara kandidater. Många av de som nämndes som möjliga kandidater vid det tillfälle som Juholt valdes har enligt mitt sätt att se det förbrukat sitt förtroende. Sven-Erik Österberg och Thomas Östros har lett kritiken och kampanjen mot Juholt. Förmodligen som ett led för sina egna maktambitioner. Vi kan inte ha en socialdemokratisk partiledare som agerar på det sättet. Jag har svårt att tro att dessa högerkandidater och inte heller Mikael Damberg från Stockholm skulle kunna få något brett stöd. Skulle dessa namn föras fram kommer de mer klassiska socialdemokratiska distrikten att dra i handbromsen.
Ännu en kompromisskandidat måste hittas och den här gången är det än svårare. För vem vill på allvar ställa upp när man svart på vitt kunnat se
hur en socialdemokratisk ­partiledare behandlas såväl av interna krafter som av media. Det är inte mänskligt.
Jag förordar precis som jag gjorde förra gången det begavs sig Pär Nuder och Lena Sommestad i första hand som partiledarkandidater. Östros, Österberg och Damberg bör icke göra sig besvär att kandidera om de likt Håkan Juholt sätter partiet före sin egen person.