HÖGMOD GÅR före fall, brukar det heta. Men också att bara den som vågar är den som vinner.
Jag sitter och småfryser i Umeå arena. Det vankas toppmöte i ishockeyns division I norra. Björklöven är snäppet bättre än gästande Asplöven och har dessutom marginalerna med sig.
Det är någonstans mellan oset av varmkorv och de ivriga försöken att övertala min son om att det är en bra idé att se också matchens tredje period som drömmen åter kommer till mig.
Den om evenemangsarenan med stort E.

LÅT OSS FÖR en stund förtränga att den största hyresgästen i denna tänkta anläggning spelar ishockey
i division I. Låt oss istället sätta ett fuktat finger i luften och känna den medvind som blåser i Umeå.
Utan att citera tyska långhårsfrisyrer tänker jag påstå att förändringens vindar viner genom staden. Det byggs och det tros på framtiden. Umeå ska växa så att det knakar de kommande åren.
En släng av hybris har nått kommunhuset och 2014 blir Umeå Europas kulturhuvudstad.
Det är helt enkelt läge att visa Jante på dörren och våga tänka stort, större, störst.
Jag gillar det och tänker att en arena för konserter, evenemang och idrott passar väl in i det här pusslet. Ja, inte bara passar utan blir färdiglagt först med den.

OCH VI SKA så klart tillåta oss hybris också här. Med en ny anläggning ska Umeå vara med och boka de världsartister som kommer till Sverige för att göra en tre-fyra spelningar. Vid sidan om Stockholm, Göteborg och Malmö kan och bör Umeå besökas.
Här, precis som när det gäller utnämningen till kulturhuvudstad, ger det norrländska med Umeå en konkurrensfördel. Vi ska inte börja prata om isbjörnar på gatorna, men sett i ett globalt perspektiv finns helt klart fördelar med det geografiska läget. De goda kommunikationerna hit är också viktiga.
Och sett till de kunskaper som finns inom Umeås samlade arrangörsstaber torde det gå att skapa ett evenemangsbolag värt namnet. För ett hårt arbetande och kunnigt sådant krävs för att få snurr på verksamheten. Bygget av en fin arena lockar inte artister av sig själv. Det finns det numer åtskilliga exempel på.

MEN ÅTER till ishockeyn. Behöver bygget av en stor arena vara beroende av Björklövens spelande eller icke-spelande i högsta serien? Kan vi inte låta dem spela ishockey
i Skellefteå och Örnsköldsvik och se till att allt annat händer i Umeå?
Visst är det svårt, men knappast omöjligt.
Vad är egentligen det i Umeå nu för tiden?