I ETT STYCKE. Katarina Roos tröjor bygger vidare på en idé hon fick för många år sedan. Den stickas i ett stycke från framsidan, ut i ärmarna, med hål för halsen och ner på ryggen, och sys ihop i sidorna. – Jag försöker att inte ha axelsöm för det ger så bra passform, säger hon.

FOTO: ULF HÄGGLUND

När man kliver in hemma hos Katarina Roos är det nästan som att kliva ut i naturen.
Hon har fångat höstskogens fantastiska färger i sina garner och vävt in växternas fascinerande mönster i sina tyger och tröjor.
Det är bara att njuta.

– Jag har ju den lusten att jobba med händerna, jag har alltid hållit på med keramik, bild och textil, säger Katarina Roos, konsthantverkare och textildesigner.
Hon har utvecklat skaparlusten och kunskaperna via många utbildningar sedan hon gick den första konsthantverkslinjen på Edelviks folkhögskola i början av 1990-talet. Hon har framför allt läst vid HDK, Högskolan för design och konsthantverk i Göteborg där hon läst textil konst och produktdesign, fyllt på med keramik och glas vid motsvarande högskola i Danmark och gått kurser i glasblåsning och spinning på annat håll. Bland annat.
Mycket färg
Efter cirka tolv år i Göteborg flyttade hon tillbaka till Robertsfors där hon nu bott i fem år. Just nu har hon sina bopålar i Sikeå och det är där hon spinner, färgar, stickar, syr och väver. Och det är där hon har alla de alster hon skapat.
– Jag har alltid hållit på med stickning, och även om folk stickar själva vill de gärna köpa designade plagg. Jag gör enkla kläder som passar många. Inte för mycket mönstrat, men mycket färg.
Stickboom
Katarina tycker att det är en stickboom i länet just nu. Hon märker det både på de stickkaféer hon deltar i – som nu på måndag på Ersbodabiblioteket – på de homepartyn hon bjuds in till för att visa och sälja sina garner och på försäljningen hemifrån eller från hemsidan katarinaroos.se.
– Jag köper in färdigspunnet garn och färgar själv. I och med att folk börjat fråga efter handfärgat garn har den försäljningen vuxit. I dag är den nästan halva verksamheten.
Hon syrafärgar garnet med ättikssprit och förklarar att det är den miljövänligaste metoden.
Spinner själv
För några år sedan lärde hon sig också spinna själv och gick en fördjupningskurs på Sätergläntan i Dalarna.
– Jag tyckte det var otroligt att inte kunna spinna fast jag stickat i 30 år. Jag stickade min första tröja som 13-åring.
När hon väl lärt sig handspinning, ullsortering och kvalitetsbedömning började hon kolla runt hur det var med ullen i länet. Och det visade sig vara gott om det.
– Men alla kastar i princip bort ullen eller bränner den, om de inte själva har textiltillverkning!
En liten del av det slöseriet har numera upphört eftersom Katarina köper ull så att hon kan spinna Västerbottensgarn.
Julmarknader
Just nu har hon en månad med fulltecknad almanacka. Förutom att hon jobbar som lärare på Edelviks folkhögskola, håller hon på att flytta till Rickleå där hon ska köpa pappans hus.
Men det är också nu som det är högtryck för julmarknader och det är då hon får sälja mycket.
– Nu i helgen är det marknad i Olofsfors, nästa helg på Gammlia och helgen efter i Robertsfors.
Och en bit in på nästa år är det dags för utställning av en annan del av hennes alster: de vackra handvävda och handtryckta textilierna. Men det är en annan historia.