Klimatsmart. Järnvägen är en hörnsten i bygget av ett grönt och konkurrenskraftigt Sverige. Järnvägen är en grundläggande samhällsfunktion som man inte hur som helst kan överlåta till en marknad utan regler och krav.      Foto: bertil ericson /Scanpix

LEDARE: Järnvägen har misskötts och det offentliga har sålts ut.

Under hösten har Socialdemoktraterna, S-studenter och ABF arrangerat sju seminarier på temat ”Ekonomi för jobb och tillväxt” som en förberedelse inför parties förtroenderåd som äger rum 3-4 december.
På Umeå universitet i förra veckan anordnades seminariet ”Tågen går inte” där Leif Pagrotsky, riksdagsledamot för socialdemokraterna, samtalade med Björn Hasselgren, forskare vid KTH som arbetar med en doktorsavhandling kring ”Statens roll för transportinfrastrukturen” och Robert Östling, ekonomie doktor och forskare vid Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet.
Ett samhälle är som bekant beroende av att det hänger samman, och då har infrastrukturen stor betydelse. Seminariet handlade om satsningar på infrastruktur och hållbarhet och om förutsättningar och konsekvenser kring samhällsinvesteringar eller brist på investeringar.  Hur skapar man egentligen en effektiv infrastruktur sektor, hur ska den organiseras och styras. Vilken roll ska staten ha?

Björn Hasselgren menade – efter en historisk genomgång av infrastruktursatsningar i vårt land – att vi bör gå ifrån modellen med att staten finansierar vägar och järnvägar och istället öppna upp för att lokala och regionala aktörer finansierarmed statligt stöd. Staten bör istället fokusera på internationella kärnvärden, menade Hasselgren.
Robert Östling menade å sin sida att han snarare ser en fördel med statligt ansvar och finansiering och ville istället  ifrågasätta att dagens budget-restriktioner inte tillåter rejäla satsningar och att staten inte tillåts skriva av investeringar på lång sikt. Östling menade att det finns risker med att låta regionala och lokala aktörer styra infrastruktursatsningarna. Alla tycker att behoven är störst hos dem. Staten måste på ett systematiskt sätt bedöma vart behoven är störst. Inom infrastruktursektorn är det dessutom en uppenbar risk att företagen kommer att få privata monopol och då nyttja situationen till att ta ut för höga priser. Arlandabanan är ett bra exempel på detta menade Östling.

En stor del av seminariet kom att handla om avregleringen av järnvägen och det faktum att Sverige i dag har det mest avreglerade systemet i Europa.
De rödgröna lovade att vid en  valseger sätta stopp för alliansregeringens privatisering av järnvägarna. Det svenska transportsystemet är för viktigt för att göras om till en ideologisk experimentverkstad, menade de rödgröna i valrörelsen.
Men beror det kaos vi har fått uppleva under några år i tågtrafiken på avregleringen eller på andra faktorer?
Leif Pagrotsky menade att vi först och främst måste komma ihåg att allt var långt ifrån perfekt innan avregleringarna, men hävdade ändå att visst påverkas den totala negativa bilden av avregleringarna.
Järnvägen är en hörnsten i bygget av ett grönt och konkurrenskraftigt Sverige. Järnvägen är en grundläggande samhällsfunktion som man inte hur som helst kan överlåta till en marknad utan regler och krav.

Den som är intresserad av hur avregleringarna påverkat järnvägen bör läsa Mikael Nybergs nya bok ” Det stora tågrånet” som enligt honom själv handlar om tåg som inte går i tid, tåg som inte går alls. Om nedfallna kontaktledningar, haverier och dödsolyckor.
Den svenska järnvägen är i kris, skriver Nyberg och det beror inte främst på snön. Han menar att tågtrafik kräver samordning och planering. Och belyser hur svenska politiker i slutet av 1980-talet beslutade  att det skulle fungera bättre med marknadsmekanismer.
Nybergs bok visar med all önskvärd tydlighet att politikerna hade fel. Inte nog med att järnvägen misskötts den har styckats upp och det gemensamma har sålts ut. Det är sannerligen svårt att få samhällets intressen att synka med privata vinstintressen.

För klimatets och jobbens skull måste det bli mer attraktivt att åka tåg. Tågresor är det utan konkurrens mest klimatsmarta sättet att resa. Snabba och moderna järnvägsförbindelser har även visat sig överlägsna för att vidga de lokala arbetsmarknaderna och göra det möjligt för människor att söka jobb i ett större område. Det svenska transportsystemet är sannerligen allt för viktigt för att vara ett ideologiskt experiment. Staten måste ta ett större ansvar.