VF

Mörka färger har högre status än rosa

FLICKFÄRG. Tjejer blir bekräftade av att klä sig i rosa medan killar lär sig att inte ha en färg som de vet representerar det lägre stående, det tjejiga.

FOTO: SCANPIX

BOK
Fanny Ambjörnsson
”Rosa – den farliga färgen”
Ordfront

JAG GICK FRÅN att skeptiskt hålla boken i min hand till att läsa med växande intresse.
Vad mer kan finnas att lägga till det vi redan vet: att rosa skapar debatt och ställningstagande bland föräldrar, att det positiva med färgen är förbehållet överklasskillar och undviks för att den representerar en överdriven flickaktighet som kan leda till att tjejer fastnar i en stereotyp, behagsökande könsroll och att pojkar blir homosexuella?
En hel del visar det sig. Framförallt varför färgen är så stigmatiserad. Frågan är direkt kopplad till en heteronormativ samhällssyn där klassaspekten har en inte så liten roll.

Genom omfattande analys av forskning och kulturella liksom populärkulturella yttringar kopplat till intervjuer med föräldrar, barn och unga, kvinnor, killar respektive tjejer lyckas Ambjörnsson lyfta fram avgörande element. I föräldraparen reflekterar mammorna mer över döttrarnas framtida förmåga att ta för sig på lika villkor medan papporna inte har tänkt på det särskilt ingående. Höginkomsttagare satsar på mörkare färger medan lågpriskedjorna gärna kör rosa och pastellfärger. På så sätt blir färgen en fråga om klass. Rysch och pysch är grällt, skrikigt och osvenskt. Ett tecken på dålig smak.
Undantaget förstås när den används av män som vill framstå som individualistiska, busiga, ekonomiskt framgångsrika, modiga. Särskilt lyckat hos supermaskulina idrottare som redan tryggat sin manlighet via prestationer, typ Beckham. Det vill säga inte män som går och gymmar till vardags, sådana får svårt att hitta rosa träningskläder. I fel manligt sammanhang och utan den rätta måttfullheten kan färgen tjäna som ett skamfyllt och förnedrande straff.
Medan flickor väljer rosa kläder och leksaker för att det gör dem mer bekräftade och sedda lär sig pojkar i tidig ålder att förakta allt som har med rosa att göra eftersom det representerar det lägre stående tjejiga. Deras intervjusvar visar att de anammat en hållning presenterad av vuxenvärlden: gillar du rosa är du ingen riktig kille och det vill du väl vara? Killar som klär sig i rosa bemöts inte av samma positiva uppmuntran som tjejer eftersom de då kan utveckla homosexualitet. Det är av yttersta vikt att distansera sig från allt som kan förknippas med kvinnlighet! Föräldrars åsikter, klädbutikernas utbud, leksakskatalogernas färgsättning, presenter man får av vuxna, barntidskrifternas utformning – allt talar samma språk.

Det är enkel matematik. Som exponerar en enorm heteronormativ ängslan hos vuxna. Mörka färger, återhållen stil står för kontroll, makt, coolhet. Rosa= tjej eller homosexuell man = avvikande från normen, svaghet, ytlighet, objektifiering, mjukhet, barnslighet, lägre status.
Lägre status= lägre klass. När så ”medvetna” vuxna försöker förändra läget genom aktiva klädkoder är det flickorna som ska förändras och bli mer ”pojkiga” = jämställdhet är en kvinnofråga.
Frågar man däremot flickor som haft sin ”rosa period” (ja, det finns en sådan) kan de formulera resonemang kring att omgivningen fortsätter uppmuntra dem att välja rosa trots att de inte själva vill. Barnens svar visar också att killar visst tycker om rosa men inte borde och att de i sådana fall försöker kringgå det genom att välja mörka nyanser eftersom de ljusa färgerna signalerar ”tjej”. Överhuvudtaget kan små barn särskilja vilka nyanser som är ”bra” resp. ”dåliga” för det egna könet. Det handlar förstås inte om färgen, detsamma gäller för tröjor med Pippi-motiv till killar (undviks).

Studien visar helt enkelt att laddningen kring färgen helt och hållet är skapad av vuxenvärlden och att såväl killar och tjejer dras till rosa och andra ”tjejfärger” oavsett kön eller sexualitet tills omgivningens åsikter tränger sig på. Även om mansidealen förändras och jämställda män får högre status betyder det nödvändigtvis inte att kvinnors och homosexuella mäns status får ett uppsving. Bara att män är moderna och lever upp till det nya idealet. Överdriven lek som snedvridna baby doll-kvinnor à la Courtney Love kan däremot projicera ljus på genusordningen. Kontrasten till tidigare mansideal där just extravagans var ledordet och rosa en militär färg visar att kopplingen till rosa som kastmärke för omanlighet i vissa fall saknar historiskt logiska kopplingar. Feminister inom hbtq-rörelsen som önskar återerövra den rosa färgen och göra den till sin egen maktsymbol göre sig icke besvär, mörka färger som svart smäller även där högre och manliga homosexuella har fortfarande bättre status. Hårdraget visar detta att tolkningen av färgen är beroende av hur manssamhället för tillfället uppfattar sig självt.

Ambjörnsson har på ett djuplodande sätt åstadkommit en lättfattlig analys som förhoppningsvis blir samhällsomstörtande. För alla. I synnerhet de som tror att valet av rosa är biologistiskt styrt och inte har med politik att göra.

JENNY BYSTRÖM

• Kommentera
•  Skriv ut artikeln