Laura Hartman. Privatiseringens resultat har uteblivit, visar ny välfärdsforskning. FOTO: SCANPIX
LEDARKRÖNIKA. Som jag har väntat. Äntligen kom den med posten i går, Forskningsantologin från Studieförbundet Näringsliv och samhälle, SNS, ”Konkurrensens konsekvenser
– vad händer med svensk välfärd?”
Den nya forskningsantologin är faktiskt första gången som vårt lands ledande välfärdsforskare studerar följderna av de senaste decenniernas privatiseringspolitik.
Under många år har den svenska offentliga välfärdsstatens hjärta tillåtits invaderas av olika privata lösningar. Sverige har faktiskt gått mycket långt i att tillåta privata vinstdrivande aktörer inom den offentligt finansierade välfärden.
Men till vilken nytta? Myterna är många och sanningarna få.
På DN Debatt i onsdags presenterade Laura Hartman, forskningschef på SNS och redaktör för analogin, resultaten.
Hon skriver bland annat, ”Byråkratin skulle minska, liksom de effektivitetsproblem som plågade den offentligt tillhandahålla välfärden. Vidare skulle kvaliteten och demokratin stärkas tack vare ökad valfrihet för medborgarna. Vår övergripande slutsats är att det råder en anmärkningsvärd brist på kunskap om effekterna av konkurrens i välfärdssektorn. Vi kan inte hitta några vetenskapliga belägg för att de högt ställda förhoppningarna har infriats.”
Välfärdsforskningen kan alltså inte ge stöd för att den omfattande privatiseringen av den offentligt finansierade välfärden har lett till påstådda resultat.
Jag längtar redan tills jag har läst hela forskningsantologin.



Jepp 8 september, 2011 kl 15:04
Det går egentligen bara att dra två slutsatser från SNS antologi om konkurrens och effektivitet i välfärden. Den ena är att medborgarna som använder välfärdstjänsterna är mer nöjda. Det andra är att det saknas forskning.
Det är däremot beklagligt att SNS:s forskningschef, Laura Hartman, väljer att dra slutsatser som det inte finns stöd för i den forskning som trots allt finns och redovisas i boken. Man kan fråga sig om vad som kom först, genomgången av befintlig forskning eller slutsatserna?
Det är lätt att misstänka att Laura Hartmans slutsatser grundar sig i hennes egna politiska värderingar snarare än i den genomgång av forskningsresultat som SNS presenterar.
Carl-Magnus Glas 8 september, 2011 kl 15:17
Om man håller med Laura Hartman är man inte politskt neutral menar Jepp. Så Jepp står alltså själv fri från egna politska värderingar? Vem kan överhuvudtaget göra anspråk på detta oberoende om man för eller emot alliansens privatiseringar av välfärden. Det retar Jepp att Laura Hartman inte bekräftar alliansens åsikter om fördelarna med privatiseringar av välfärden. Där har vi Jepps politska ställningstagande för alliansen.
S-O S 8 september, 2011 kl 15:36
Håller med herr Glas. Konsigt att inte S fick en släng av sleven av Jepp.
Det är helt klar så att det svider att läsa en rapport från SN:s egna skribenter/organ.
Men, egentligen är det ju ingen nyhet, detta har många sett och förstått hela tiden.
Att privatisera sjukvård och skola är en desperat handling från SN för att skapa fler företag, speciellt nu när fantasin tryter och man har svårt att skapa nya trender och onödiga prylar som alla "måste"
ha.
.
När det gäller privat sjukvård så är dom endast intreserade av vinsten som kommer från skattesystemet som vi samtidigt skall minmera.
Inför sjukvård finansierad av egenavgifter, de som anmäler sig till den privata vården får vackert betala vad det kostar.
Som motprestaation kan dessa slippa betala landstingsskatt.
Undrar hur många som skulle nappa på det förslaget?
Undrar om deras intresse att försvara skyhöga vinster skulle bestå?
Jonas Johansson 8 september, 2011 kl 16:09
Förstår absolut inte Glas och S-O-S kommentar till Jepps nyanserade inlägg.
Som jag har förstått debatten kan man inte dra några slutsatser - vare sej för eller emot privatiseringar. T.ex "väldigt få studier som på ett trovärdigt sätt undersöker effekter av konkurrensutsättning" och "genomdrev stora och omfattande reformer av välfärdssektorn utan att säkerställa att det skulle vara möjligt att utvärdera dessa reformer" (Eva Mörk - Ekonomistas.se).
Min egen erfarenhet är att offentliga vårdcentraler blivit otroligt mycket bättre de senaste 20 år - tack vare konkurrensen från privata.
Jepp 8 september, 2011 kl 16:11
Exempelvis skriver Hartman att ”Slutligen, antologin har inte kunnat visa på några entydiga vinster av konkurrensutsättning”
Lite märkligt kan tyckas då det bara ett par sidor längre fram slås fast att ”Det ökade inslaget av vårdval inom primärvården och omregleringen av apoteksmarknaden verkar hittills ha skapat bättre tillgänglighet genom fler vårdenheter och bättre öppettider. Kunderna hos de privata aktörerna är dessutom något nöjdare. Utvärderingar av vårdvalet i Stockholm visar att fler personer utnyttjar vården efter införandet av vårdval. Mest markant är ökningen i vårdtunga grupper och i områden med lägre inkomster. De privata aktörerna har ofta lägre kostnader.”
Det är synd att SNS väljer att politisera sin forskning och dra slutsatser som inte har stöd i den forskningen som de redovisar.
S-O S 8 september, 2011 kl 19:39
Nä just det, man kan varken säga bu eller bä.
Men när privatiseringarna skulle genomföras så lät det som om det skulle pånyttföda landet, allt skulle bli så himla bra.
Det skulle sparas, effektiviseras, allt skulle gå så mycket snabbare och när vi nu ser facit så mäste ni väl förstå att vi som är tveksamma säger, "ja se där då, va vare ja sa"
På exakt samma sätt skulle det ha sagts från privatiseringsivrarna.
.
De som vill ha och tror på privata lösningar inom sjukvården skulle få anmäla sitt intresse och då också få betala för vad den vården kostar, som motprestation skulle dessa personer slippa betala landstingsskatten.
Någon som nappar?
S-O S 10 september, 2011 kl 10:47
Men visst har det blivit lite konstigt detta med att starta ett företag.
Förr kunde vi höra om människor som med två tomma händer startade företag, och dom var stolta och det med all rätt.
I dag anser vissa tydligen att det räcker med en vilja att bli företagare, man startar helt enkelt en privat skola eller en vårdinrättning, staten betalar vad det kostar, staten finansierar ditt företag, visst är det konstigt?
Syftet är att "effektivisera" vård och skola, lyckas man med det så blir den säkra finansieringen min vinst.
År två får du samma summa, och vinsten växer.
Vore det någon ide med detta så borde väl bidraget år två minska motsvarande den vinst företaget skapat?
Om inte, vart ligger då vinsten för oss skattebetalare?