LEDARE: Överfinansieringen av trygghetssystemen undergräver dess legitimitet

Högerregeringens politik med de kraftiga försämringarna inom sjukförsäkringen, den allt mer sargade a-kassan och de sänkta pensionerna är inget annat än stöld från löntagarna.
Det svenska socialförsäkringssystemet,  a-kassan och pensionerna finansieras delvis genom löntagarnas pengar som de avstått i löneutrymme för att få en trygg tillvaro  vid ålderdom eller om till exempel sjukdom eller arbetslöshet skulle drabba dem. Tyvärr har högerregeringen ingen respekt för löntagarna och deras pengar. Utan att blinka har dessa resurser av högern använts till annat än vad de var avsedda för, bland annat stora skattesänkningar.

Socialförsäkringssystemet är kraftigt överfinansierat. Sjukförsäkringen, arbetslöshetsförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och systemet för efterlevandepension går alla med kraftiga överskott. Det är endast föräldraförsäkringen som har ett underskott i statsfinanserna under perioden 2008–2011.
Det fungerar så att arbetsgivarna betalar in en allmän löneavgift till socialförsäkringssystemet.  Det är viktigt att komma ihåg att det inte är arbetsgivarens pengar utan pengar som löntagarna avstått i löne­utrymme för att garanteras ett tryggt socialförsäkringssystem. Förra året låg löneavgiften på 6,7 procent, det motsvarar 77 miljarder kronor. Arbetsgivarna har alltså betalat in 77 miljarder kronor till staten – pengar som löntagarna avstått i löneutrym­me – för att garantera dem ett tryggt socialförsäkringssystem. Men regeringen använder pengarna till annat och försäkringssystemen urholkas och förstörs.

Även a-kassan går med överskott och har gjort det under flera år.  Förra året gick statskassan över 23 miljarder kronor plus genom a-kassan.
A-kassan finansieras på två sätt: dels genom en avgift som medlemmarna betalar in samt en arbetsgivaravgift – den så kallade arbetsmarknadsavgiften .
Den lagstadgade arbetsmarknadsavgiften ska finansiera arbetslöshetsersättning men också aktivitetsstöd, lönegarantin och vissa statliga ålderspensionsavgifter. Arbetsmarknadsavgiften handlar om både arbetsgivarnas och löntagarnas pengar, pengar som i löntagarnas fall räknats av löneutrymmet.
Under  2010 inkasserade statskassan 6,3 miljarder kronor från a-kassornas medlemsavgifter och 55,4 miljarder kronor i arbetsmarknadsavgifter.
Totalt handlar det om drygt 61 miljarder kronor. Av denna summa betalades sen 38 miljarder kronor ut i form av arbetslöshetsersättning, aktivitetsstöd, lönegarantin och vissa statliga ålderspensionsavgifter.
Överskottet på drygt 23 miljarder gick in i statskassan och har bland annat finansierats högerregeringens skattesänkningar.

Våra pensioner finansierats via en allmän pensionsavgift, en arbetsgivaravgift, motsvarande för egenföretagare är egenavgift, och en statlig ålderspensionsavgift.
Individen själv betalar en allmän pensionsavgift på 7 procent av lönen. Inbetalningen görs som en del av preliminärskatteavdraget. Arbetsgivarna betalar en pensionsavgift på 10,21 procent av varje anställds lön. För egenföretagare motsvaras detta av egenavgiften. Avgiften betalas på hela inkomsten, Staten betalar in en statlig ålderspensionsavgift för de som har ersättningar från social– och arbetslöshetsförsäkringen, den ligger på 10,21 procent. För de som har sjuk– och aktivitetsersättning betalar staten 18,5 procent.
Totalt genererade pensionssystemet förra året ett överskott på 103 miljarder kronor, enligt årsrapporten om den allmänna pensionen.

Högerregeringen har hela tiden motiverat försämringar i välfärdssystemen med det statsfinansiella läget.
Istället för att finansiera sina politiska förslag via skattesystemet eller med besparingar har man stulit av löntagarnas pengar och trygghet.
Så här kan det inte fortsätta.  Överfinansieringen, som pågått under många år nu, undergräver försäkringarnas  legitimitet. Statsmakten kan i längden inte ta ut medlemsavgifter och lägga beslag på löneutrymme som inte behövs för att täcka försäkringens kostnader.

Anders Borg, arkitekten bakom ”de nya moderaterna” driver  en normpolitik där skattesänkningar och en försämrad trygghet för vanligt folk är basen.
Ett politiskt system där människor ställs mot varandra,  där de som har arbeten  premieras på bekostnad av sjuka, arbetslösa och pensionärer, I detta högersystem ska de sjuka och  arbetslösa välja arbete före sjukdom och arbetslöshet. För allt handlar ju om den enskildes val. Och pensionärerna, de ska välja att jobba fram till sin 75-års dag, minst.
– I vilken värld lever egentligen Anders Borg och högerregeringen?