VF

Ser skönheten i skrotet

EGENSINNIGT. Astrocyten är egentligen en liten nervcell i hjärnan, men i Hanna Widmans tolkning är den en egensinnig varelse som gärna vill hänga i ett fönster. FOTO: STEFFEN RÖSTBERG

Gamla datorer kan vara rena guldgruvan för den som är ekonomiskt lagd och vill återvinna ädla metaller.
Hanna Widman ser mer kreativa möjligheter i dem: av färggranna sladdar och resistorer, ståltråd, pärlor och gamla skruvar skapar hon vackra smycken.

– Jag brukar beskriva mig som en fyrkant som det spretar saker från. Jag tycker om ordning och struktur, jag vill ha ramar man kan spreta ut genom, säger Hanna Widmark.
För Hanna är skapandet ett behov som måste få utlopp.
– Jag vet inte vad jag skulle göra annars, säger hon.
För tio år sedan gav hon bland annat ut diktboken ”Syns inga spår” och startade fansinet ”Diagnos”, som firade jubileum i våras.
– Förr var det mera skrivande, nu mer hantverk. Jag har alltid hållit på att pyssla, jag tycker om att arbeta med händerna. Jag snickrade mycket som liten.
Inspiration
För fem år sedan började hon göra smycken.
– Jag hade en kompis som gjorde ståltrådsträd som inspirerade mig. Jag gjorde ett träd själv och sedan fortsatte jag och kom på att göra smycken.
I början gjorde hon bara till sig själv och hade ingen tanke på att sälja. Men hon fick så mycket smycken till slut och folk när började fråga om dem hon bar började hon sälja via företaget Ninda, som då var en sorts konst­närs­kol­lek­tiv i Gö­te­borg
Utställningar
I Umeå började Hanna sälja sina smycken när hon jobbade som volontär på Bokcafé Pilgatan.
– När jag började ha mina smycken där blev det fler och fler som köpte smyckena, och så småningom började jag även sälja på marknader, bland annat Designmarknaden som är på Hamnmagasinet varje år. Jag kommer också att sälja via butiken La-Di-Da som snart öppnar i Umeå.
Även stans bibliotek har fascinerats av hennes smycken. Mariehemsbiblioteket var först ut med en utställning i våras och nu går en på turné till Ersboda i september, Ålidhem i oktober och Umedalen i november.
Illsmycken
Hanna beskriver sina smycken som spretiga och egensinniga skapelser av ståltråd, muttrar, pärlor och annat skrot. ”Illsmycken” kallar hon dem.
– Jag köper ståltråd och krokar till örhängena och gamla halsband på loppisar.
Hon brukar säga att hon går på sakletning.
– I gamla datorer kan man hitta fina sladdar och resistorer, motstånd. I gamla möbler kan jag hitta skruvar och muttrar. Det är otroligt vad folk slänger bort mycket fina och användbara saker.
Hon tycker om återbruk.
– Från början var det inte så medvetet miljötänkande, men sedan har det blivit något som är viktigt. Jag tycker illa om slöseri och konsumtionskulturen. Jag skulle inte vilja göra smycken för att bidra till konsumtionskulturen.

Läs mer om Illsmycken på ill.channah.net

• Kommentera
•  Skriv ut artikeln