OMX 1.02% 
LEDARE: Det finns ingen ålderschock och inget finansieringsproblem
Det existerar ingen ”ålderschock” och det finns inget ”finansieringsproblem” det hävdar Daniel Ankarloo, fil.dr. i ekonomisk historia, lektor i socialt arbete med inriktning i socialpolitik, i sin bok Välfärdsmyter.
Med en statistisk analys visar Ankarloo i sin bok att hoten om ett framtida finansieringsproblem i välfärden är grovt överdrivet. Han menar, tvärt emot den allmänt rådande uppfattningen, att vi har råd med välfärden också i framtiden.
I allt för många år har dessa idéer om att vi inte kommer att ha råd med välfärden i framtiden fått råda. Men det är inte bara högerfolk som har skuld till detta, både ledande vänsterpartister och socialdemokrater har framfört samma budskap. Det är dags att ta debatt och diskussion utifrån fakta.
Bakgrunden är att olika utredningar till exempel Borgkommissionen, en utredning från Sveriges kommuner och landsting, SKL, (2002) och Långtidsutredningen (2003) hävdat att vi av olika anledningar inte kommer att ha råd att finansiera vår gemensamma välfärd i framtiden.
Slutsatsen som följer av detta är att de attacker som genomförts mot välfärdsstaten är nödvändiga och ofrånkomliga. Vi är tvungna att privatisera, öka egenavgifterna för välfärden och lita på anhörigas och frivilligas insatser.
Finansieringsproblemets
logik innebär en förskjutning bort från frågan om vilket samhälle vi vill ha, till en diskussion om vilken välfärd och jämlikhet vi har råd med.
Men enligt Ankarloo finns det inga tillgängliga bevis som tyder på att vi kommer att få sådana finansieringsproblem i framtiden att vi måste överge idén att det kan ske via skatt, genom offentlig produktion och konsumtion. Han hänvisar i detta resonemang till Finans-
departementets egna prognoser om de offentliga finanserna på lång sikt.
Den offentliga budgeten är i dag överbalanserad, vilket kan betraktas som ett outnyttjat reformutrymme. Det vill säga välfärden skulle kunna förbättras och arbetslösheten skulle kunna bekämpas. Det handlar om politiska val.
Daniel Ankarloo menar att vi enkelt har råd med dagens välfärdsnivå utan att höja någon skatt alls. Han deklarerar att Sverige för tillfället för en ”anorektisk finanspolitik” som i stället för att försöka få tillbaka människor i arbete betalar av på en statsskuld, helt i onödan.
De senaste 20 åren har skatte-kvoten sänkts med åtta procentenheter – det motsvarar runt 250 miljarder kronor om året. Samtidigt har den offentliga bruttoskulden minskat från cirka 60 procent till cirka 30 procent av BNP. Trots finanskrisen har staten ett nettoöverskott på nästan 400 miljarder kronor. Detta har vi alla – inte minst Anders Borg (M) – Göran Persson och hans regering att tacka för. Sysselsättningsgraden har minskat från 83 procent år 1990 till strax över 70 procent i dag. Bortsett från de senaste åren har Sverige under två decennier präglats av en minskad total arbetstid för hela befolkningen, trots en ökad befolkningsmängd. Med denna faktabaserade bakgrund kan man faktiskt inte hävda att Sverige inte har råd.
Det finns heller ingen ålders-chock enligt Ankarloo. Han visar att utbetalningarna av pensionerna har legat still på kring åtta procent av BNP under mycket lång tid trots att vi hela tiden har blivit äldre. Det beror bland annat på att ekonomin också växer och därmed kommer mer pensionspengar in.
I en kapitalistisk marknadsekonomi är det inte med personer man försörjer andra, det är med pengar förklarar han. Man måste räkna ut samhällets utgifter för det ökade antalet äldre och jämföra med samhällets förväntade inkomster. Han påpekar att kostnaderna för de äldre i framtiden inte ska bäras av dagens inkomster. De ska bäras just av framtidens inkomster. Och de stiger också.
Snart börjar arbetet inför höstens budget. Jag har inga större förhoppningar om att höger-
regeringen ska göra några insatser för välfärden och sysselsättningen.
Men Socialdemokraternas, Håkan Juholts första, skuggbudget har jag stora förväntingar på. Jag förväntar mig tydliga markeringar mot den anorektiska finanspolitiken. Med socialdemokratin måste den få ett slut. Så att tvälfärdsstaten kan överleva.
Skriv ut
Jepp 12 augusti, 2011 kl 08:22
Statsskulden var högst 1998, 1448.9 (*1000 miljoner) 2012 är den nere på 1034.6 (*1000 miljoner), Så halverad är den knappast !!
.
Sedan kan Lena S, och denna Daniel Ankarloo masa sig till närmaste sjukhus och titta på vilka som ligger där, samt i varje kommun för att själv se ålderstrappan och kriterierna för vård. Lidingö och Danderyd har nog inte några problem med sina kostnader för de som är över 65......
.
Det är just med de förväntade inkomsterna som alla politiker i stort sett räknar åt helevete, dom kan ju inte ens få fjolårets ekonomi att gå ihop !
.
Det är med pengar, inte inkomster från arbete förklarar D. Ankarloo och Lena förväntar oss att tro att pengar växer på träd, och thailändarna är här för att plocka dom! Värdet på pengarna är endast kopplat till varor och tjänster som produceras, inget annat ! Trycker vi mera pengar kommer summan av värdet att minska. Eller har (S) nått som ingen annan vet om vad som anbelangar realvärde på valutan ?
mats 12 augusti, 2011 kl 17:36
Att statsbudgeten var i balans när Alliansen tog över har väl inte någon försökt motbevisa. Underligt hade det väl varit om den inte hade varit i balans efter 8 goda år av högkonjunktur. Men att den är, inte bara i balans utan även urstark efter den djupaste globala finanskrisen sedan Kreugerkraschen. Ja, det har vi Anders Borg och enbart Anders Borg (utan inslag av Göran Persson) att tacka för. Hade Sverige hanterat denna lågkonjunktur på det vis som socialdemokraterna, med med dess ekonomiska talesman Thomas Östros i spetsen, krävde (med stödpaket efter stödpaket) så hade vi varit i samma ekonomiska trångmål som USA upplever nu. Att försöka ge Göran Persson berömmet för hur Alliansen hanterat finanskrisen tycker jag för övrigt är i magstarkaste laget...
Peter S 12 augusti, 2011 kl 19:41
och du Mats, vi får inte glömma att svenska folket hade varit bilägare, dvs vi hade ägt och producerat SAAB om (S) fått igenom sina stödpaket. Jag tycker naturligtvis synd om arbetarna på SAAB, men jag anser att staten skall inte driva företag, staten skall skapa förutsättningar för ett gott företagarklimat, så att folk kan få arbete och stå på egna ben. Endats så kan en människa bli en sund själ i sund kropp (för att sno lite från ett annat kommentarsfält. (kanske var på vk - lol)).
Fred Torssander 13 augusti, 2011 kl 20:11
De beräkningar som det officiella sveriges prognoser bygger på, förutsätter att Riksbankens "jämviktsarbetslöshet" vilken enligt Konjunkturinstitutet utgör 7 av det sammanlagt 8,8 procenten arbetslösa bevaras även i framtiden.
Förutom att detta innebär en oredovisad befolkningsreserv av medborgare i arbetsför ålder på 7 procent av arbetskraften, torde det innebära att BNP kan ökas i liknande storleksordning.
I fall arbetslöshetspolitiken ersätts med vad som redan idag föreskrivs enligt Sveriges grundlag: "det skall särskillt åligga det allmänna att trygga rätten till arbete".