I torsdags åkte jag nattåg med mina två praktikanter från Umeå till Stockholm. En äldre man satte sig vid vårt bord. Vi pratade om var vi bodde och vad vi gjorde.
När han förstod att de tre tjejerna vid bordet jobbade med jämställdhet på olika sätt sa han som på en given signal ”Det här med feminism kan jag inte förstå, det är ju skit!”. Vi förväntades nicka och le, sitta
tysta och lyssna på hans visdomsord.
Vi gjorde inte det. Vi ifrågasatte hans uttalande och lyfte fram våra åsikter. Allt vi sa kallade han för provokation. Han hann med hela listan av härskartekniker och hans argumentationsteknik var en mix av martyr och översittare. Han var arbetare, mer vänster än oss, tyckte han i alla fall, pensionär, jobbat på fabrik, på sjön och inom facket.

Mannen uttryckte att feminism är något som bara bedrivs av överklassakademiker och sa: ”Men ni skulle väl aldrig kunna lyssna på och förstå en arbetare som mig.”
Att en 25-årig tjej som varken är överklass eller studerat på universitet skulle sitta på någon kunskap om jämställdhet eller ha någon som helst erfarenhet om vänsterpolitik tycktes mannen ha väldigt svårt att förstå.
När jag beskrev min erfarenhet som innefattar nämnduppdrag och tiotalet jämställdhets­jobb inom olika institutioner ifrågasatte han även det. ”Hur kan en 25-årig liten tjej ha hunnit med detta?”

Vid bordet bakom oss satt fyra killar med annat etniskt ursprung än svensk. Hade mannen satt sig vid dem och sagt ”Antirasism kan jag inte förstå, det är ju skit.”? Knappast.
Jämställdhet och feminism är två så urvattnade begrepp att människor tar sig friheten att säga och göra vad de vill med dem. För den här mannen var feminism lika med Gudrun Schyman och Gudrun Schyman lika med manshatare. En väldigt förenklad och förvriden bild enligt mig.

Med en gemensam definition kan vi komma längre i diskussionen och här ges ett förslag på en sådan som jag hoppas alla kan skriva under på så att vi kan fortsätta driva kampen framåt:
”Vad som förenar all feminism är att man vill upphäva diskriminering på grund av kön och/eller könstillhörighet.”
När kränkningarna växte till monsternivåer avslutade jag vårt möte med att säga:
– Jag hoppas att du i framtiden lyssnar på de olika människorna du möter, oavsett ålder och kön, för då tror jag att du kan lära dig mycket.
Tågmannen, jag hade gärna velat höra mer om hur det var på båten under dina ungdomsår, hur den fackliga kampen bedrevs förr med mera. Ska vi ta en fika och börja om? Du behöver bara ta med dig lite nyfikenhet och respekt så gör jag detsamma.
Ida Östensson