TURISTBILD. Walid Raads ”Civilizationally, we do not dig holes to bury ourselves” är från 2003 men leker med bilder från 1958–1959.

KONST
WALID RAAD
Bildmuseet, Umeå

Det är en uppmärksammad utställning som just nu visas på Bildmuseet i Umeå. Konstnären Walid Raad, bördig från Libanon bosatt i New York, har under senare år deltagit i konstvärldens stora tilldragelser, Venedigbiennaler och Documentautställningar. Inte minst utsågs han i dagarna till vinnare av årets Hasselbladspris. Han tillhör den skara konstnärer som behärskar två kulturer och ofta är det just detta som hamnar i fokus när Raad omtalas – Mellanösternkonstnären på den västerländska konstscenen

Jag går genom den omfattande utställningen som tar hela Bildmuseets entréplan i anspråk och ser ett stort antal verk där fotografiet är en gemensam nämnare om än omdanat, beskuret, redigerat, manipulerat. Tillhörande titlar, beskrivningar och ursprung skapar en röd tråd av trovärdighet hos bilderna som blir till vittnesmål från tider av inbördeskrig och grannfejder i Libanon. Traumatiska tider som fortfarande består i form av såväl synliga som osynliga spår i det libanesiska samhället.

Walid Raad lutar sig mot The Atlas Group vars roll vid en första anblick tycks vara arkivets. Insamling av vittnesmål, berättelser i ord och bild, ibland donerade ger ett intryck av att Raad har använt sig av ett befintligt material för att likt ett lapptäcke sy ihop historien. Historiens täcke blir emellertid märkligare och märkligare ju längre tid jag spenderar med det.
Att höra en och samma historia berättas av två olika personer ger ofta två versioner, därmed inte sagt att den ena är fakta och den andra fiktion. Raads konstnärliga arbete, som inkluderar The Atlas Group, är en historia som förefaller bestå av många röster men som egentligen utgörs av en enda. En subjektiv uppgörelse av en förfluten tid som bär konstnären Walid Raads signatur där visst är fakta och annat är fiktion och egentligen så spelar det inte någon roll.

Verken berättar om ett tillstånd av förstörelse och uppbyggnad, födelse och död, om staden och om människan, om kriget och det som kommer efter. Fotografierna må vara av klassiskt slag men sättet att presentera och arrangera skapar en omvärdering av innehållet eller som Hasselbladsjuryn uttrycker det så ”har Raad använt nyskapande metoder för hantering av krigets bildspråk och utforskning av politiska och sociala konflikter i konstnärlig form.”
Det är bara att gratulera Bildmuseet som prickat in ett så aktuellt konstnärsskap i vårens utställningsprogram.

Katrin H. Sten