Umeå
Följ Linnéa Hurtigs fotoblogg
Med Mats Söderholm
2011
Artikelserien "Västerbotten 2030" består av sex delar där ett antal experter inom olika områden ger sina visioner av framtiden. Bland annat förutspås Volvo Lastvagnars död. Läs artikelserien här.Idag minns vi politiken
I DAG ÄR DET 25 år sedan Olof Palme mördades. Men hur ska vår tid minnas honom? Vad ska vi ta med oss in i 2010-talet av Olof Palmes tänkande?
Palme var överklasspojken som engagerade sig för arbetarrörelsen. Barndom och ungdomsår i våningen på Östermalm i en dynamisk, socialt engagerad familj med flyktingerfarenheter. Mitt bland alla klasstrukturer och sunkig sexualmoral, rymde frizoner av modernitet. Familjens Palme verkar ha rört sig i ett sådant rum.
Palme kom att som faderlös formas starkt av starka kvinnor.
Han var ett sjukligt barn som drogs till böcker, men under uppväxtåren drevs han av en stark kroppslig revanschism; tävlandet lockade honom. Han ville vara i täten.
DENNA VINNARINSTINKT följde honom livet ut; drev honom till främsta ledet inom student- rörelsen, socialdemokratin, internationellt. Vinnarskallen skulle ofta vara honom till hjälp att samla den energi som krävs för toppresultat. Men ibland också lägga krokben. Henrik Berggren beskriver i sin bio-grafi Underbara dagar framför oss visar hur modernitets- och jämlikhetsambitionerna som sedan blev utmärkande drag i Palmes politik planterades i barndomen.
Palme befann sig oftast precis på rätt plats vid rätt tillfälle, men han var kanske en ovanligt lämpad person att kunna inta många roller på olika platser under detta brinnande 1900-tal. Han blir ledande studentpolitiker i SFS på ett bananskal.
Redan tidigt formas en hållning som är förvånansvärt konstant genom hela hans politiska verk: kampen för demokratin, små staters rätt att stå fria, insikten om jämlikheten, hans antikommunism och antikolonialism. Palme skilde på kommunismen hemma i Väst- europa som han bekämpade och antikolonialismens motståndsvåg i tredje vägen.
Förstod att länder som nyligen befriat sig från kolonial övermakt valde en socialistisk väg men inte var redo för en socialdemokratisk utveckling.
ANNARS ÄR DET som medskapare av världens mest moderna välfärdssamhälle Palme framstår som mest intressant idag. Vad tillförde han arbetarrörelsen?
Som assistent till den insuttne Tage Erlander var det just det moderna i välfärdsstaten Palme förde in. Fortfarande vid mitten av 1950-talet var nästan allt ogjort. Folk bodde trångt, en majoritet i ett rum och kök.
Socialdemokratin som kommit till makten 1932 hade börjar reformarbetet, men socialpolitiken var rudimentär. Kriget hade kommit emellan.
Palme är otänkbar utan Erlander. Idag är det lätt att se socialdemokratins långa regeringsinnehav som en dans på rosor. Men makten höll flera gånger på att gå över till de borgerliga. Bertil Ohlins folkparti kände segervittring. Men varje gång lyckades man vinna och hemligheten var politiken.
Ja just det, politiken. Minns ni den? Socialdemokraterna en politik där reformerna de genomdrev formade förutsättningen för nya segrar.
Socialdemokratin som vacklar till flera gånger i slutet av 1950-talet, är nära att falla, konstruerar ett djävelusiskt raffinerat ATP-förslag som splittrar borgarna på två olika linjer; vinner folkomröstningen; vinner ett extrautlyst nyval och sitter sedan i arton år till.
ATP-striden blev en formerande kraft för socialdemokratin – inte bara välfärdsstaten. Kärnan i denna strategi: att kräva tjänstemännens standard också för arbetarklassen.
MAN HADE LÄRT SIG att göra politik genom att föra fram radikala sociala reformförslag, skapa konflikt och sedan ta ett kliv framåt.
Arbetarrörelsen var inte som många trodde på 50-talet dömd till undergång. Erlander och Palme talar öppet om ideologiska konfliktlinjer, öppnar för kompromiss för att sedan sluta sig till konfrontation, men hela tiden: konfliktperspektivet.
Löntagarna förenas över fackgränserna i ett nytt välfärdskontrakt.
Bara genom reformer som å ena sidan förenade stora löntagarkollektiv kring en generell välfärdspolitik samtidigt som man å den andra manade till ideologisk konflikt mot de borgerliga partierna hade man en chans.
Kampen handlade om människornas tänkande, deras inställning till välfärden, men redskapet man förfogade över var politiken, reformer och framtidsutsikter som förenade och skapade konflikt.
1960-talet och 70-talet blir sedan de stora reformernas tid när välfärden byggs ut, kvinnor frigörs från hemmen och utbildningssystem och arbetsliv moderniseras.
NÄR MAN NU rör sig i en politik där de underliggande konflikterna om inte dolts så kommit upp för sent, kan man känna att dagens socialdemokrati måste lära sig hur man gör politik igen. Vad hjälper det hur bra pr-strategi man har om man inte har någonting att förmedla?
Palme får gå den reformistiska skolan vid Erlanders sida och sedan ta över SAP 1969.
Ofta räddades partiledningen av rörelsen: kvinnorna och SSU:arna.
Idag är vi nog alla glada att inte Palme vann den striden och Sverige blev en kärnvapenmakt.
Individuella friheten kan bara skapas i ett starkt samhälle. Vi fick trygghetssystem som ger individuella rättigheter och inkomstskydd istället för grundtrygghet och rättigheter kopplade till familjen.
Den berättelse om Palme vi behöver idag är den om hur man gör politiken stark. Den senaste socialdemokratiska regeringsperioden 1994–2006 innebar inga stora maktförskjutande reformer, inga nya steg på samhällsbygget.
Det är inte socialdemokratin som är död, utan reformismen som behöver väckas till liv igen. Olof Palme lär oss att den metamorfosen är möjlig att göra.
DANIEL SUHONEN
Publicerad 2011/02/28 0:25 under Ledare.
Läs Daniel Nordströms blogg
Läs Jonas Fahlmans blogg om Skellefteå AIK och hockey
”Monne” är Tärnabys nya Anja
46 kommentarer till Idag minns vi politiken
Bra S-O S! Det här är precis det jag efterfrågat från din sida – att leta efter information. Och jag ger dej det att du har kanske helt rätt i det att antalet hemlösa troligen har ökat sedan 2005, men poängen är att de inte finns någon undersökning som visar det! Dessutom så visar den informationen som du gett att antalet hemlösa ökade (med 110%) även under socialdemokratiskt styre (1999-2005) så varför är då Socialdemokratiskt styre bättre än Alliansens?
När det gäller situationen i Stockholm så kom denna rapport ut förra året:
”Hemlösa i Stockholm 15 April 2010″
I rapporten redogörs för den
kartläggning av hemlösa i Stockholms stad som gjordes 15 april 2010. Antalet hemlösa var vid då 2 982 personer. De hemlösa har minskat med 99 personer sedan räkningen 2008. Sedan 2004 fram till i år har antalet hemlösa minskat med 381 personer. (Inte för att vara elak S-O S, men detta har skett under Alliansstyre)
[Anmäl]
7 mars, 2011 kl 19:44
mats, vet du jag tror att du gissar.
Enligt stadsmissionen så ökade antalet hemlösa från 8440 1999 till 17 783 2005.
För 2009/2010 finns ingen skattning, men dom säger att:
”Inget som tyder på att det skett något trendbrott till det bättre sedan 2005″.
Detta är kopierat från deras
hemsida.
”Socialstyrelsens utvärdering bekräftar regeringens misslyckande i kampen mot hemlöshet”
Detta fanns också på deras hemsida.
[Anmäl]
7 mars, 2011 kl 15:54
S-O S har du något belägg för ditt påstående att antalet hemlösa ökar, eller är det ett önsketänkande från din sida? I stockholm har antalet hemlösa minskat under de sista 3 åren enligt Stockholms stadsmission. Det är nästan bara stadsmissionen som ställer upp och hjälper hemlösa med övernattningsplatser och s.k. soppkök, där hemlösa får ett värmande mål mat – hur mycket stöd ger du till stadsmissionen S-O S? Eller sträcker sig din solidaritet endast till att betala skatt varje månad, S-O S?
[Anmäl]
6 mars, 2011 kl 22:05
Så är det Viktor, men antalet uteliggare/hemlösa ökar konstigt nog med alliansen.
Detta kommer säker mats att fixa med några siffror, lätt som en plätt och problemet är löst.
[Anmäl]
6 mars, 2011 kl 16:13
det låter på S-O.S att det inte fanns några uteliggare eller de som gick i konkurs under (S) regeringstid, vilket det gjorde, jag medger att det är tyvärr allt för många som fått lämna sitt hem idag. Men beror det helt och hållet på alliansens politik? Kan det inte vara så att du tar för många kreditkort? Du lever över dina tillgångar? Nu säger jag inte att en som är sjuk inte ska få leva gott, men helt naturligt har man mindre pengar just då!
[Anmäl]
6 mars, 2011 kl 13:19
mats, lev du i din tro så lever jag i min.
Hur många tror du har fått lämna sina hem på grund av alliansens politik?
Men det är ju den nya trenden, det är jaget som är viktigats.
[Anmäl]
6 mars, 2011 kl 12:12
Jag vet att det är lönlöst att diskutera detta med dej, men jag gör ett försök. Till exempel:
Tidigare, under Persson regeringen, så hade jag ingen möjlighet att lägga undan pengar till större utgifter – om jag ville göra något på huset så var jag tvungen att göda 1) en snickare och 2) en bankdirektör (eftersom jag var tvungen att ta ett lån) nu behöver jag bara göda snickaren och det är en stor frihet för mej. Om du nu kommer och hävda att jag är köpt av denna regering, mutat med några hundra mer i månaden – så hävdar jag att jag är hellre köpt fri av högern än såld som slav av vänstern. All vänsterretorik går ut på att allt jag tjänar tillhör staten (kom ihåg Astrid Lindgren och hennes 102% i marginalskatt) – och vad är det om inte förslavning?
[Anmäl]
6 mars, 2011 kl 9:17
mats, ökad FRIHET? För vilka har friheten ökat?
Vad ÄR ÖKAD FRIHET?
Om du tror att ökad frihet innebär att älja sjukvård och i vilken skola dina barn går i så tycker jag att du som vanligt är ute och cyklar.
Om jag inte trivs på mitt jobb, vilken frihet har jag då? INGEN vill jag påstå. Att våga bryta upp med dagens regelverk är i stort sett uteslutet.
Erat frihetstänk är endast en vision som i verkligheten inte finns eller fungerar.
Rätten att få avsluta en anställning på grund av olika annledningar är ytterst begränsad i dag och det tycker ni är rätt och riktigt.
det finns massor av människor som mpår dåligt på sina arbetsplatser men tvingas stanna kvar, det ÄR INTE FRIHET.
Friheten at få bestämma över sin inkomst, vad är det? Vanliga löntagare med deras lilla inkomst har större nytta av ett bra socialt skyddsnät än dom med höga inkomster, men det förkastar ni alliansare, ni förstår inte det
Vad har högern gjort för vanliga löntagare som är så bra?
[Anmäl]
6 mars, 2011 kl 8:52
S-O S du har många gånger sagt att det handlar om att välja. Du hävdar att de gäller att välja ‘sida’, och jag hävdar att det gäller att välja ‘synsätt’. Du har valt ‘sida’ på så sätt att höger är dåligt och vänster är bra. Jag har valt synsättet att en ökad frihet för medborgarna är bra. Den här regeringen tar både bra dåliga beslut. Precis som tidigare regeringar gjort. Men denna regerings inriktningen mot att öka folket frihet är bra, även om det i vissa fall genererar en lokal fattigdom.
Diakoner i en del stift har startat en dialog med regeringen om en del av de resultat som ”utförsäkringen” orsakat. En biskop har även uttalat stöd för dessa diakoner. Jag tycker att det är bra att se kyrkan engagera sig i de fattiga. Men detta har ingenting med jobbskatteavdraget att göra! Det har att göra med hur kommuner och landsting missköter sitt uppdrag! Kommuner och Landsting går med stora överskott, och ändå så dumpar de dessa drabbade människor på Kyrkan och diakonerna.
[Anmäl]
5 mars, 2011 kl 12:11
För helvette mats.
Se dig omkring, mer eller mindre samtliga organisationer som jobbar mot de som har det sämst ställt i samhället förfasas av hur dagens regering behandlar sina medborgare, nu senast kyrkan, men du tjatar om hur ”vackra siffror” allinasen kan prestera som om det vore det absolut viktigaste.
Jag har massor av gånger sagt till dig att det handlar om att väja sida, men det struntar du i och fortsätter att mata på med siffror som jag säkert kan mot motbevisa om jag bara vill, men jag orkar inte, för det är ointerssant, det spelar ingen roll, dom är totalt oviktiga.
Det viktiga är vad som kommer fram i nyheterna, i media och nu slutligen, vad kyrkan säger, SOM alldrig någonsin lagt sig i hur landet skötts fram till nu.
Fattar du, mata på siffror hur du vill, jag låter mig INTE imponeras.
[Anmäl]
5 mars, 2011 kl 0:46
Vad nu då S-O S? Bara en surmulen och trulig ”du är dum, för det är du” replik? Inget bemötande av fakta? Inget tillrättaläggande av vad du menade? Inte ens någon naiv vänsterreplik? Bara ett tramsigt svar på barnsligt låg nivå… Kanske du skulle ta och bli partiledare för socialdemokraterna? Du verkar i alla fall uppfylla de kriterier som du ställt på den blivande partiledaren :)
[Anmäl]
4 mars, 2011 kl 21:10
S-O S – Du hävdar att skattesänkningarna är av ondo eftersom dessa har lett till försämringar för de arbetslösa, sjuka, eller bara allmänt fattiga. Sedan när jag visar att Sveriges skatteintäkter ökat (trots,… eller tack vare jobbskatte-, RUT-, ROT- avdrag) så säger du att det är p.g.a. av den minskade offentliga verksamheten (inte jobbskatteavdraget, alltså) som det blivit sämre. Att kommuner och landsting fått sammanlagt 55 Miljarder kr i extra statsbidrag, av denna regering, (Umeå kommun får 225 miljoner kr i extra statsbidrag) innebär alltså i ditt resonemang ”en minskad offentlig verksamhet”. Mycket märkligt resonerat, kanske rent av lite bakvänt, tycker jag. Men jag är ju bara en ”kall, egoistisk, sifferkåt alliansare” …
[Anmäl]
4 mars, 2011 kl 17:44
En kommentar och reflexion apropå att Olof Palme mördades 1986 och svenska folket begrundar naturligtvis över: VEM HÖLL I VAPNET?
När Olof Palme försvann med sin karisma och kraftfulla styrka lyckades högerkrafterna ändra den socialdemokratiska välfärdspolitiska innebörden mot den kapitalistiska marknadsekonomins politik. Efter 1986 har det gått fort med att driva på förändringen i den politiska arenan. Redan i början av 1990-talet var förändringen stor och idag med den neokonservativa, kapitalistisk, marknadsekonomin kallad alliansen har bytet av ideologin gått alltför långt. Det är verkligen sorgligt och tragiskt att en sån kraftfull politiker tvingas lämna den politiska arenan i döden.
Hade Olof Palme fått verka politiskt i 10 år till hade alliansens högerkrafterna inte uppnått de framgångar de har nu.
[Anmäl]
4 mars, 2011 kl 10:25
mats, du tycker att vi som trälar på ”golvet” skall vara tacksamma mot de rika, det märker man tydligt i ditt förhållingssätt mot de rika som ”MÅSTE BETALA SKATT”
Men du verkar vägra att inse vilka som gör dom rika.
Vill du att vi ska stå med mössan i handen och vara ”tacksamma”?
[Anmäl]
4 mars, 2011 kl 7:21
mats, på grund av minskad offentlig verksamhet, är det så svårt att förstå?
Men som jag sagt tidigare. du stirrar dig blind på dina siffror och blundar för hur människor har det.
Vad hjälper det att ekonomin går bra när inte alla har glädje av det? Ni tycker kanske att det är en sund ekonomi, men det tycker inte jag. Det krävs ordentliga omfördelningar av ekonomin.
[Anmäl]
4 mars, 2011 kl 7:00
S-O S Varför vill du inte svara på frågan?
På vilket sätt urholkas välfärden genom ökade skatteintäkter?
[Anmäl]
3 mars, 2011 kl 22:36
mats, du kommer alldrig att få mig att stå med mössan i handen och vara tacksam mot de rika.
De rika som blivit RIKA av mitt och andra i den stora massans abete/produktion.
OM DÅ de rika ”måste/tvingas” betala mer i skatt totalt sett, (vilket jag tivlar på att dom verkligen gör) så är det därför att dom blivit rika på grund av den stora massan som arbetar ihop rikedommarna, eller vem fan gör det? Dom själva?
[Anmäl]
3 mars, 2011 kl 22:07
mats, översatt.
Ingen stor massa, inge rika.
Vem ska då tacka vem?
[Anmäl]
3 mars, 2011 kl 21:58
S-O S dessa två senaste inlägg är nog det virrigaste som du har skrivit. Så här ser Sveriges skatteintäkter ut:
2005 = 1354,4Miljarder
2006 = 1423,1Miljarder
2007 = 1479,6Miljarder
2008 = 1488,8Miljarder
2009 = 1448,2Miljarder
2010 = 1510,8Miljarder
S-O S – Förklara på ett begripligt sätt hur välfärden undermineras av dessa ökade skatteintäkter!
[Anmäl]
3 mars, 2011 kl 21:49
S-O S dessa två senaste inlägg är nog det virrigaste som du har skrivit. Så här ser Sveriges skatteintäkter ut:
2005 = 1354,4Miljarder
2006 = 14
[Anmäl]
3 mars, 2011 kl 21:45
Nu du mats ska du få höra.
Du och många med dig tycks tro att vi lever i den bästa av alla världar.
Men, den stora massan har ALLITD varit förtryckta, var det inte kyrkan och religionen, så är det ekonomer och ”dom” som sitter på pengarna och som styr ekonomin.
Hade inte den utvecklingen som vi nu alla lever i INTE skett, så hande vi trälat i ”skiten” eller i armod och fattigdom (med dagens mått mätt)
MEN, du kan alldrig ta ifrån den stora massan att OM INTE dom lydigt/tvingats gått/gå i de rikas och ”investerarnas” bojor så hande förmodligen inte du, jag och en massa andra INTE funnits i den här världen.
Och mest troligt så HADE vi inte heller behövt träta om VEM/VILKA som skall få ta del av de rikedommar vi skapat.
Utan de stora massan, inga rikedommar.
För vem/vilka skulle i så fall ha jobbat ihop dom? De rika själva? Knappast.
[Anmäl]
3 mars, 2011 kl 21:13
mats, så du menar att av de ca 100 miljarderna som regeringen sänkt skatten för oss som jobbar och för dom med förmögenheter, INTE har påverkat de sjuka och arbetslösa? SOM dessutom har fått SÄNKTA ersättningar?
ELLER menar du att även om INTE skattesänkningarna hade genoförts, så hande ÄNDÅ sänkningarna av dessa ersättningar, (arbetslösa/sjuka) SÄNKTS?
Hur som haver, du skapar ett osolidariskt samhälle, du förespråkar ett kallt och segregerat samhälle, jag tror INTE på dina teorier, som indirekt är en råkopia av USA (som förövrigt verkar stå inför konkurs)
[Anmäl]
3 mars, 2011 kl 20:56
S-O S – Du har rätt i det att man väljer vilka siffror man vill tro på. Men om man väljer vilka siffror som helst utan att undersöka vilka data som ligger bakom siffrorna, så kan man lika gärna tro på tomten, eller att jorden är platt, eller något annat lika naivt. Den undersökning som Socialdemokraterna åberopade under valet (den som de påstod visade att 80% av alla skattesänkningarna gick till de 50% med de högsta inkomsterna) hade gjorts av riksdagens utredningstjänst (RUT 2010-1061). Socialdemokraterna var här mycket ovilliga att avslöja att gränsen mellan de 50% lägsta inkomster och de 50% högsta, gick vid månadslönen 19,600kr). Siffrorna om kommuner och Landstings överskott kommer från SKL (Sveriges Kommuner & Landsting).
Slutligen:
De sjuka, arbetslösa, och fattiga har inte betalat ett jota till de rika! Det är tvärtom så att de rika fortfarande betalar för de sjuka, fattiga och arbetslösa – att ihärdigt och envist hävda annat är obegåvat trams från vänsterhåll.
[Anmäl]
3 mars, 2011 kl 20:14
Sorry mats, 21300:- skall det vara, detta enligt LO:s lönestatestik för 2009.
Tjänstemän, 30600:-
(De siffror S tagit fram är kanske från nåt tidigare år)
Hur många gånger har jag sagt dig att det handlar om att välja vilken typ av statestik man vill tror på.
Att landsting och kommuiner skulle ha så stora överskott finns det säker andra siffror på.
Sen glömmer du, eller väljer att strunt i och det är priset sjuka och arbetslösa får betala för din överväldigande glädje du verkar känna inför dina sifrror.
Sen har jag hela tiden hävdat att detta är endast en strategi för att eliminera facket.
Oavsett vad man tycker om facket så är det tyvärr så att vi har aldrig i Sveriges historia sen 30-talet behövt facket så mycket som vi gör i dag.
Hela den Svenska modellen är hotad, en modell som vi tillsammans skapat och som ALLA tjänat på, till och med du men det vägrar du att inse/förstå.
[Anmäl]
3 mars, 2011 kl 19:15
Vet du, S-O S, att om LO-kollektivet har en medellön på 21,900/mån. så tillhör de med god marginal den rikaste halvan av Sverige (>19,600/mån. enligt det utredning som (S) åberopade så starkt i valet). Och därmed har LO-kollektivet fått ta del av ca: 80% av den skattesänkning som vi erhållit. Det är väl bra, va? De har erhållit mer än 4 gånger så mycket i ökad reallön än vad LO någonsin har kunnat förhandla fram. Så det verkar som att regeringen står mer på arbetarnas sida än vad LO någonsin gjort! Det är väl bra, va, S-O S?
Sedan så tycker jag att du har en för snäv syn på skattepengarna när du hävdar att dessa skattesänkningar urholkar välfärdssamhället. Trots dessa skattesänkningar (eller kanske ‘tack vare’ dessa) så har statens inkomster ökat,och kommuner och landsting gör 20 miljarder i överskott. På vilket sätt urholkar ökade skatteintäkter vår välfärd?
[Anmäl]
2 mars, 2011 kl 20:51
Om nu S valde fel strategi under -70 talet ang skatter mm, så tror jag inte att vi i längden kan föra en politik som kan göra alla lyckliga via skattesänkningar heller.
Hur mycket skulle skatten måsta sänkas för LO-kollektivet som 2009 hade en medellön på 21900kr?
Hur många kollektivanställda finns det i dag? ca 1,4 miljoner? Jag vet inte den exkta siffran, men helt klar visar detta att om vi i dag fortsätter att urholka vårt socilala försäkringssystem så kommer det att drabba en stor grupp människor.
Med det inte sagt att 70- talets skattepolitik var alenarådande rätt.
[Anmäl]
2 mars, 2011 kl 19:02
@S-O S, Var har jag kommenterat annat än skattepolitiken här? Mina kommentarer baseras på de uttryck som allt oftare dyker upp som nått nytt i (S) skatteattityd, dessa nymodigheter påminner till delar som testades med fatala resultat under 60-70 talet. Det är de partierna som jag markerar i mina kommentarer. Sedan om (S) anses förlora -76 på annat än skatterna så är det kanske mera som ska under luppen innan diskussionen är över !
[Anmäl]
2 mars, 2011 kl 17:23
jajja men Jepp, jag minns att S förlorade valet -76. Om det berodde helt och hållet på Astrid bill jag låta vara osagt,
men det var säkert en bidragande faktor.
Sen detta med fokus. Om ni som tydligen inte gillar S och deras politik och endast talar om deras mindre och misslyckade politik så borde väl vi andra få berätta om vad dom trots allt även lyckades med, eller är det one man show som gäller?
kan man bekänna något på ett bättre sätt än att man lägger om sin politik efter detta fatala misstag? För det var väl vad dom gjorde?
Bara för att det som hände verkligen hände, borde väl inte innebära att resten av deras (S) politiska handlingar och värderingar är helt värdelösa?
[Anmäl]
2 mars, 2011 kl 16:05
@S-O S, Kärnan var inte hennes politiska hemvist, du flyttar fokus omedelbart herr S-O !! Acceptera det faktum att Astrid L. sänkte (S) så att valet förlorades. Den förda politiken med avdragsrätten gynnade de som kunde skuldsätta sig, resultatet lät inte vänta på sig då avdragsrätten inskränktes vilket gav startsignalen till krisen i början av 90-. (S) förda skattepolitik kan inte anses som logisk och förnuftig då vi har facit idag 40-50 år senare. Nog förväntar man sig någon form av självkritik och lärdom.
[Anmäl]
2 mars, 2011 kl 8:58
Jepp, det var ett mycket stort misstag av S att inte begripa bättre.
Men trots detta så förblev Astrid Lindgren sosse resten av sitt liv.
Trots de misstag som S gjorde så förstod hon trots allt att S:s politik var bättre än den borgerliga som endast gynnar den rika delen av befolkningen.
Googla på henne och läs på Wikipedia.
[Anmäl]
1 mars, 2011 kl 18:49
Det jag kommer först att tänka på nu då försvaret för (S) skattepolitik från 60 och 70 talet målas upp som en dröm är faktiskt våran sagodrottning, Astrid Lindgren!! Hur väl summerade inte hon (S) skattepolitik och dess avarter under denna period. Gunnar Sträng gick i svaromål och försvarade (S) med hänvisning att Astrid L inte förstod. Hon förstod, och hela Sverige förstod. Genom Pomperipossa stöp (S) och fick omarbeta hela synsättet på skatteuttaget vilket slutligen kunde klubbas 1989. Så, vad är det som egentligen glorifieras här? För att snubbla i samma fälla en gång till tror jag (S) inte har råd med !! Vad bättre representerar inte detta, för den då förda politiken.
[Anmäl]
1 mars, 2011 kl 16:26
Tänk att det alltid är någon annans fel när de borgerliga sitter i regeringställning. ALdrig en enda gång kan alliansen erkänna att man tagit fel beslut.
Hur var det med devalveringarna? Visst kom dom till under en borgerlig regeringsperiod?
Återigen vill jag hänvisa till Carl B Hamilton, ekonomen som inte var politiskt aktiv, men utgav sig att vara FP:are. Han hade ett TV program som hette dilemma, minns någon?
Han har sågat hur de borgerliga regeringarna har skött politiken ett flertal gånger och för det har han blivit så iskall i den borgerliga världen så INGEN vill veta av honom.
Varför kan ingen lyssa på den mannen?
Att gissa hit och dit blir ingen sanning, att beskylla andra för att dom har gjort fel leder ingen vart det heller och den skattesänkning som gjorts sen -06 innebär inte det lyft för oss dödliga som vissa tycks tro. Det har trots allt höjts på utgiftssidan också så att i slutändan går det väl +- noll och inget.
[Anmäl]
1 mars, 2011 kl 15:42
Och hur är det nu S-O S, Har din köpkraft minskat även under dessa 4 borgerligt styrda år? Och apropå vad som är fult,… Idag inger rikedom från 13 rätt på tipset respekt! Men att som företagsledare ha tjänat in ett antal miljoner, det är väldigt fult, och betraktas med föraktfulla ögon. Fast det finns de som väljer att gå den vägen ändå.
Orsaken till att du förlorade köpkraft under slutet av 70 talet var alla devalveringarna (2 devalveringar 1976, en devalvering 1977, sedan 1981 devalverade man med 10%, och 1982 med hela 16%!) Orsaken till dessa devalveringar står troligen att finna i att vi hade en hög inflation som drev upp lönerna vilket gjorde att våra exportprodukter blev för dyra för omvärlden, med budgetunderskott som följd. De höga räntorna hindrade investeringar. Och här var Sverige tvungen att låna till att bl.a. betala räntor på statsskulden. Detta på grund av den ensidigt expansiva politik som bedrevs från 1960 och framåt.
[Anmäl]
1 mars, 2011 kl 8:50
mats, vilken märklig historiebeskrivning.
Jag har alldrig hört annat än att ”under den hemska socialismen tid så kunde INGEN skapa någon förmögenhet”
Det var fult att ”tjäna” pengar, å så kommer du med detta, stick i stäv hur andra har beskrivit den tiden.
En sak som jag och många med mig minns var att under den borgerliga regeringen som vi fick -76, så sjönk vår köpkraft rejält, och den har alldrig återhämtat sig helt efter det.
Men det är klart, det är en vanlig Agusts syn på saken, en som inte vet bättre.
[Anmäl]
28 februari, 2011 kl 22:23
Tage – nog märks det att du är gammal, i det att du minns saker baklänges. Palmes ekonomiska politik gynnade de ”mycket rika”. De ”riktigt rika” kunde ta gigantiska banklån och investera i aktier eller fastigheter (alla devalveringar åt upp lånevärdet och räntorna var fullt avdragsgilla). Att arbeta blev i det närmaste olönsamt under Palmes styre (då löneökningarna åts upp av nämnda devalveringar + skattehöjningar. Dessutom fick fattigt folk fick inte låna).
Under åren 1960 till 1977 ökade skattebördan från 28% av BNP till 57% av BNP och marginalskatten låg då runt 87% (att arbeta extra var olönsamt under den här tiden – att spekulera på aktiemarknaden blev mycket lönsamt). I detta läge införde regeringen med Palme i spetsen de löntagarfonder som blev droppen för företag som t.ex. IKEA, som då flyttade utomlands. Nä, Palme var en man med stor drivkraft, men oförmögen att se resultatet av den förda politiken. Han köpte dyrt och sålde billigt – och funderade sedan hur pengarna försvann.
[Anmäl]
28 februari, 2011 kl 20:41
Erik Per och andra tvivlare.
Säg mig varför denna inställnig (se nedan) till politiken framfört av Olof Palme, INTE skulle fungera i dag?
Har vi det så bra i landet att alla är mer eller mindre ekonomiskt oberoende?
Politiken som förs fram i dag bygger på det, till stora delar även av dagens S
[Anmäl]
28 februari, 2011 kl 19:22
Per, Erik och övriga, läs och bergunda.
”Fälldin har nu tjatat på mig att jag ska tala om varför jag är socialist. Och jag är demokratisk socialist – med stolthet och med glädje. Jag blev det när jag for omkring i Indien och såg den fruktansvärda fattigdomen fast en del var oerhört rika; när jag for runt och såg en ännu mer förnedrande fattigdom, på sätt och vis, i Förenta staterna; när jag som mycket ung kom öga med öga med kommunismens ofrihet och förtryck och människoförföljelse i kommuniststaterna; när jag kom till nazisternas koncentrationsläger och fick se dödslistorna på socialdemokrater och fackföreningsmän; jag blev det när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som bröt marken för demokratin i Sverige; när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som lyft landet ur fattigdom och arbetslöshet med 30-talets krispolitik; [...] Visst är jag demokratisk socialist. Jag är det med stolthet över vad denna demokratiska socialism har uträttat i vårt land. [...] Visst, Fälldin och Ullsten, är jag demokratisk socialist; som Branting när han genomförde rösträtten; som Per Albin när han bekämpade arbetslösheten på 30-talet och talade om folkhemmet; som Erlander när han byggde ut den sociala tryggheten och ATP. För det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan. Och vad är egentligen Fälldin?”
[Anmäl]
28 februari, 2011 kl 19:16
Olof Palme har sagt i ett av sina tal, citat: Vi säger nej till en nedrustning av den offentliga sektorn till förmån för privata, kommersiella alternativ.
De handikappades, de äldres, de sjukas behov kan aldrig lösas av affärsmän på jakt efter nya, lönsamma områden att placera pengar på slut på citat. NSD ledaren. Känns det igen?
[Anmäl]
28 februari, 2011 kl 18:33
Att Palme var en stor statsman kan man inte ta ifrån honom, men hade inte blivit mördad skulle han inte vara så glorifierad. Hans parti (S) tappade antalet väljare i tre raka val innan de förlorade makten första gången. (S) skattepolitik under 70-talet drev fram den kollaps som kom på 90 talet och sedan i svallvågorna av 2000-tals fall. Palme var ingen kommunisthatare, han sprang till varenda kommunistdiktatur i syd-latinamerika, öststaterna, men samtidigt spelade han under täcket med både USA och Sovjet. Vad man än tycker om Palme så förtalskampanjen var hemsk och hans död var ytterligare hemskt. Jag tog och tar fortfarande avstånd från förtalen och försöker vara rationell. Han hjälpte många men höjde tyvärr svenssons skattetyngd väldigt mycket att många småbönder var tvungen att lämna in avveckla. Utan hjälp av (C) skulle (S) aldrig ha fått igenom mycket av sina förslag.
[Anmäl]
28 februari, 2011 kl 18:00
Att gamla Palmehatare och höger-ister har svårt erkänna Olof Palmes storhet ser vi nu såklart. Självklart så kan de inte bara släppa den hatpropaganda de själva var del i.
Men om man tar del i Palmes hela register och det han utförde så är det fullständigt exceptionellt.
TEx. han var ordförande för studentförbundet, skapade ett nytt förbund, en studentbokhadel, en resebyrå mot de Svenska fjällen,
han hjälpte en kvinna att fly från kommunistland genom ett skenäktenskap, han blev ledare också i USA studietid, liftade runt och levde fattig i USA och i Asien.
Och som minister så organiserade han högetrafikomläggningen, omorganiserade hela skolvärlden och öppnade universiteten för alla. Palmes insatser för jämlikheten är stor. Men ändå så anses han ha varit mest betydelsefull inom utrikespolitiken. Och han fick ju stora uppdrag och utmärkelser i utlandet och är en ikon i många länder. Självklart försöker högern inkl. Reinfeldt nedvärdera hans gärning vilket är dåligt.
[Anmäl]
28 februari, 2011 kl 17:06
Erik skriver: ” Han ledde Sverige under en tid då vi utvecklingen gick åt helt fel håll. ”
Tillåt mig småle.
Jo du Erik då var kapiitalister och välbeställda deprimerade, De kunde inte roffa åt sig som de ville.
Då fanns det empati solidaritet och framtidshopp.
Högerns sadism fick svårt få gehör.
Det var den tid då sådana som du fick svårt höja din röst få din skattesänkning och där sådana som du ändå fick ha det bra skapa förmögenheter men skattades efter det rofferi man nyttjade.
Det var en härlig tid.
Tur man numer är pensionär. Men fy bubblan vad jag tycker synd om unga de har det svårt idag plus alla sjuka, som högern driver till självmord.
Låt oss få en politik istället där rika drivs till självmord för att de råkar tvingas skatta.
Det är väl bättre utväg än dagens politik.
De nya Moderaterna är en bluff de borde heta de Nya Mörderaterna.
Eller hur.
[Anmäl]
28 februari, 2011 kl 16:10
Vad det gäller atombomben så var det kvinnoförbundet och Myrdal som drev fram det beslutet. Dom lyckades hindra att Sverige blev en kärnvapenmakt. Palmes roll i det torde vara blygsam.
Att finnarna svek var egentligen inget märkligt, på dden tiden fick de vackert be om lov från Sovjet. Jag kan tänka mig att alla typer av samarbete med väst gick igenom en självprövning först.
Palmes internationalism stäckte sig tyvärr oftast till kommunistiska/socialistiska stater, därmed ofta diktaturer.
Niquaraga, kuba och vissa afrikanska stater, Vietnam är väl inte precis under av demokratier.
Palmes eftermäle är överskattat och hans politiska gärning är begränsad. Att få en gata uppkallad efter sig i Vietnam är nog ett nöje som många avstår.
[Anmäl]
28 februari, 2011 kl 12:51
På grund av det tragiska mordet så upplever jag det som att Palme glorifieras på ett felaktigt sett. Han ledde Sverige under en tid då vi utvecklingen gick åt helt fel håll. En utveckling som kulminerade med de fullständigt makabra löntagarfonderna och en socialisering av näringslivet. Palme ansvarade för ett beteende som hör hemma i en totalitär stat och inte i en demokrati. För mig representerar Palme oerhört mycket negativt som jag tycker bör lyftas fram i den ensidiga hyllningskören. Å andra sidan kan jag förstå att debatten havererar. Mordet var en oerhörd tragedi och ett obehagligt angrepp på hela landet och det demokratiska systemet.
[Anmäl]
28 februari, 2011 kl 12:48
Det mest skrämmande var den hatkampanj som Palme utsattes för.
Jag minns hur t.o.m. frikyrkor hade sataniska karikatyr teckningar i sina lokaler. Och hur man beskyllde honom för att vara knarkare, sinnessjuk, alkoholist, kommunist, landsförrädare mm.mm.
Självklart så var detta bara ett medvetet förtal som berodde på att han störde de besuttna och reaktionära och att han ansågs som en klassförrädare.
Jag har roat mig med att läsa många politiska tal från förra seklet och det går inte hitta någon som klarat att tala som Palme. Såväl inlevelsen som det innehållet och uttrycks sättet är enastående.
Nu säger man att tiderna förändrats och Palme skulle inte passat idag. Detta är galet. Det är just Palmes ideer som partiet måste studera och ta efter om man ska få en nu storhetstid. För problemet är att man tvärtom inte förvaltat hans arv och det är orsaken till att arbetarrörelsen tappat initiativet i politiken. Nu har man med Mona och Göran blivit ett sorts Folkparti! Det är sorgligt.
[Anmäl]
28 februari, 2011 kl 12:02
Sverige har aldrig haft en så stor politiker som Olof Palme. Man kan fara var som helst i världen så vet folk fortfarande vem Palme var. Det gör de inte om en enda annan politiker. Och det för att han blev de små staternas store försvarare. Palme har inte bara torg och gator uppkallade efter sig i omvärlden utan också den största respekten.
Jag har sett s.k. ”politiska experter” på höger kanten hävda att ”Palme var inte lika stor som Erlander då han förlorade två val. Men han förlorade bara makten en gång och att Erlander satt så länge var ju tack vare tvåkammarsystemet. Sen så har SUhonen fel i att Palme var för kärnvapen då det var på uppdrag av Erlander han första agerade för en Svensk atombomb men sen tog Palme tillsammans med Unden en gemensam övertalning mot Erlander att vi inte skulle ha bomben. Det mesta av jämlikhet som hände i landet kom under Palmes tid. Och han jobbade mer för ett Nordiskt samarbete än för EU som han var tveksam till.
Tyvärr svek Finnarna där.
[Anmäl]
28 februari, 2011 kl 11:46
Genrellt kan man säga att utförsbacken för Sverige började på 70-talet, visst var det oljekriser men framförallt en ekonomisk politik som enbart fokuserade på skattehöjningar.
Missfostret landstinget började sin skattehöjarbana på 70-talet, tänk att en utvald verksamhet med smalnad yrkesinriktning kan få egen lagstadgad möjlighet till skatteuttag.
Av övriga snedsteg kan nämnas löntagarfonder, vissa drömmer väl om det fortfarande.
Vi minns säkert också de devalveringar som följde på löneökningar och resulterade i hög inflation, ja det var minsann lite av vilda västern på den tiden.
[Anmäl]
28 februari, 2011 kl 10:31