BESVÄRANDE TYSTNAD. Hur ser Ibrahim Baylan på Primes infiltration i SAP?    FOTO: SCANPIX

Frustrationen bubblar upp. Vreden över den korruption Prime-skandalen i Aftonbladet avslöjat vet inga gränser på nätet. Att få svart på vitt, väldokumenterat, att ledande S-debattörer som Niklas Nordström och Carl Melin agerat på uppdrag av näringslivet i socialdemokratin öppnar upp för en massa ohanterad ilska. Men ilskan över denna korruption är rättmätig och skandalen måste få konsekvenser för dem som varit inblandade och tagit emot pengar.
Fast egentligen kanske man ska börja med att slå fast vad detta är. Skandalen graviterar hittills kring några fakta. Att det finns bevis för att Svenskt näringsliv betalat över 4 miljoner för att några S-märkta PR-konsulter på det moderatledda (de som äger är moderater) Prime PR. Uppdraget har handlat om att som Aftonbladet skriver ”vrida socialdemokratin högerut”.
Vad Prime sålt är en detaljerad kampanj för hur detta PR-arbete ska gå till: med tidiga opinionsundersökningar, medverkan vid valvakor, i eftervalsdebatter, att initiera en stor mängd valanalysseminarier i arbetarrörelsen och att ge ut rapporter och böcker och att skriva och ”plantera” ett stort antal artiklar i eget (Niklas Nordströms och Carl Melins) namn men också att hitta andra avsändare.
Hittills har Aftonbladets avslöjande handlat om en debattartikel undertecknad av Ilja Batljan, som bevisligen skrivits av Prime och Niklas Nordström.
Enligt Ilja Batljan har han inte känt till att Svenskt näringsliv betalat kalaset.
Det Prime sålt är sina egenskaper ”som socialdemokrater i socialdemokratin” när de verkat för näringslivets tillväxtintressen. De har agerat som partimedlem till andra partimedlemmar, som män och kvinnor i rörelsen, när de städslats för en helt annan rörelse, med helt andra mål. De har inte redovisat sin uppdragsgivare eller att de varit i tjänst.
Här finns ett uppenbart problem med hela den politiska PR-branschen och sammanblandningen mellan partipolitik och lobbying.
Det bryter mot demokratins öppenhetskrav. Att den som säger något må ljuga, men ljuger för sina egna syften. Med denna betalda lobbying kan man aldrig veta vem som är avsändaren. Politiken korrumperas, istället för att tänka på argumentens kvalité tenderar vi att fundera på Vem det är som egentligen (be)talar. För Niklas Nordström, Fredrik Fällman, Evelina Tokarcyk, Erik Laakso och Carl Melin borde denna skandal leda till att närhelst de dyker upp frågar vi oss vem som betalar. Detta borde få en och annan lobbyist att vilja ha andra konsulter för sitt PR-arbete.

Prime-skandalen är en av de största politiska skandalerna om ideologisk korruption som avslöjats i Sverige någonsin. Ska man hitta paralleller får man antingen gå till Säkerhetspolisens infiltration i FNL-rörelsen och Palestinagrupperna på 1970-talet. Men lustigt eller tragiskt nog finns de kanske klaraste parallellerna mellan Primes infiltration av socialdemokratin och den trotskistiska entrism som drabbade socialdemokraterna och SSU på 1980-talet. Offensiv hade strategin att gå in i SSU för att i hemlighet, under täcket försöka vrida rörelsen i revolutionär riktning för att liksom komma åt den arbetarklass som S redan organiserat.
Prime-haveriet kan ses på samma sätt. En grupp relativt unga politiska aktivister som befinner sig i det stora partiets ytterkant, men som genom isolering och radikalisering (i Primes fall mot nyliberalismen) i en kraftfull ideologisk vind och tidsanda och stöd utifrån arbetar för att vrida sitt parti i en radikal riktning. Tidsandan är viktig.
Niklas Nordström & co är lika ryggradslösa vindflöjlar som de som under 70-talet radikaliserades utan att tänka själva. Man följer med, lyssnar till den härskande berättelsen.
På 70-talet bar det vänsterut, under Nordström och Melins tid är det högersången om tillväxt och avregleringar som ersatt Hoola bandola. Men egentligen är det därför samma sak som trotte-infiltrationen. Fast kanske egentligen ännu värre. För trottarna fick inte betalt. Och fick de betalt så var det av lika förvirrade organisationer i andra länder. Prime-sossarna är nu betalda av det som i klassisk mening är ”mot socialdemokratin stridande organisation”.

Offensivarna uteslöts med rätta ur SSU 1981 och på 1990-talet bedrev S renhållning mot Offensivs fusk med falska S-valsedlar, inte minst i Umeå.
Nu har infiltrationen skett högerifrån. Partimedlemmar har fått mycket bra betalt för att vrida partiet höger ut. Frågan om uteslutning väcks redan på nätet.
Detta bör socialdemokratin ta på allvar. Man borde se oroat på när partiet säljs ut och inte som bloggare som Erik Laakso, även han en av Prime-sossarna, gå med på att detta är okej.
I S stadgar står att: Medlem som uppträder osolidariskt mot partiet, som bedriver propaganda i uppenbar strid mot partiets grundläggande idéer som de uttrycks i partiprogram och stadgar eller som på annat sätt uppenbart skadar partiet och dess verksamhet kan uteslutas. Men om anklagelse i uteslutningsärende avser osolidariskt uppträdande i facklig strid, medlemskap i annat politiskt parti eller uppträdande mot partiet vid allmänt val är det ännu värre.
Vad anser partisekreteraren Ibrahim Baylan, vad anser partiordförande Mona Sahlin som står Niklas Nordström nära och vars linjetal 8 december klingade som ett PM från Prime. Vad anser LO-ordförande Vanja Lundby Wedin som väl borde ha en åsikt om att Svenskt näringsliv köpt sitt inflytande i SAP?

DANIEL SUHONEN