UPPDRAG GRANSKING berättade i går historien om moderaten i Stockholm som gjorde kometkarriär inom stadens förvaltning: politisk sekreterare i Solna, senare stabschef och från år 2008 fastighetsdirektör med 130 anställda under sig. Kometkarriären avbröts våren 2010 när det uppdagats att direktören misstänktes ha åkt på en 63 000 kronor dyr fotbollsresa till Barcelona med två affärsbekanta.
Direktören gavs sparken, men fick med sig 2,2 miljoner kronor i avgångsvederlag. Varken stadsdirektören Irene Svenonius eller stadsrevisor Staffan Moberg fann anledning att polisanmäla fastighetsdirektören. Historien är tyvärr inte unik. Åtskilliga misslyckade chefer har blivit av med jobbet, men kunnat kvittera ut en rejält tilltagen fallskärm.

MUTOR OCH FUSK bland chefer i kommuner och övriga stora organisationer är inte alltid lätta att avslöja. Men när fusket väl upptäcks borde det vara en självklarhet att det görs en polisanmälan.
Bluffakturor har länge varit en metod att sno åt sig andras pengar (direkt eller indirekt
ofta skattebetalarnas pengar).
I höst har en muthärva kopplad till Kriminalvårdens förre fastighetschef avslöjats. Notan ligger enligt åklagaren runt fyra miljoner. Mutbrott misstänks planerade fängelsebyggen i Haparanda, Östersund och Härnösand. Även tre företagare är misstänkta.
Muthärvan i Göteborg har vuxit för varje vecka. Om vi sett slutet vet inga andra än de inblandade.
När fuskande chefer hålls om ryggen av högsta ledningen som i fallet med fastighetsdirektören i Stockholm är det svårt att känna tilltro till ens demokratiskt styrda kommuner. Ännu ett ”locket på” (se gårdagens VF-ledare).

DET SVALA intresset som riksdagspartierna demonstrerat inför kravet på tydligare regler för våra riksdagsledamöters resor gäller kanske i ännu högre grad i våra kommuner.
Sveriges Radio Studio ett har i en enkät frågat landets kommuner om deras inställning    efter muthärvan i Göteborg. 185 kommuner svarade, varav 40 procent säger sig ha ändrat rutinerna och 57 procent att de arbetar förebyggande för att förhindra osunda kontakter mellan kommunens tjänstemän och anlitade leverantörer.
Ett är säkert: väldigt många kommuner arbetar inte förebyggande och förlitar sig på att allt fungerar. Tf kommunchefen i Herrljunga, Börje Hedström, sa i Studio ett att risken för mutor är mindre i en liten kommun. Han hänvisade till ”den sociala kontrollen” på mindre orter och att det därför är svårare att fuska.

DEN HÄR NAIVA uppfattningen som Hedström uttrycker är oerhört bedräglig. Hur många små idrottsföreningar har inte resonerat på samma sätt för att sedan bli blåsta på tiotusentals kronor av den betrodde kassören?
Små eller stora kommuner kvittar. Den som vill fuska kommer att göra det så länge kontrollen är bristfällig. Därför behöver hela strukturen ses över i varje kommun. Den egna kommunrevisionen räcker uppenbarligen inte. Jag tror att attest-rätten behöver ses över. Varför ska bara chefen attestera? Jag kan tänka mig en kombination av chef och underställd personal som granskar och godkänner fakturorna. Och att man med jämna mellanrum skiftar personer med attesträtt.

KOMMUNER kan i många fall beskrivas som ”småpåvarnas paradis”. Några anställda, ofta med chefsrang, tar ohämmat för sig och låter makt och befogenheter ge extra förmåner i den egna penningpungen via gåvor (mutor?) eller andra förmåner. Den kommunala upphandlingen har sina regelverk, men de kan enkelt rundas av den som ser en chans att sko sig; och som inte äger den där etiken och moralen som krävs.

CHEFSHIERARKIN är ett bekymmer oavsett om det gäller kommuner eller privata företag. Många skandaler skulle aldrig upptäckas om det inte funnits någon underställd som haft modet att anmäla eller tipsa. Under årens lopp har jag följt flera sådana brottshärvor här i Västerbotten som kunnat rullas upp tack vare internt vakande ögon. Internrevisionen och den kommunala upphandlingen behöver förses med extra hängslen. Att ingenting göra utan blint lita på ”småpåvarna” förstärker politikerföraktet som alltid är närvarande.