SAMTAL. Journalisten och TV4-programledaren Kattis Ahlström hade
i går ett öppet samtal med författaren och pastorn Tomas Sjödin
(till höger). Samtalsledare var författaren Magnus (i mitten).
Ett arrangemang av studieförbundet Sensus, bokförlaget Libris
och bokhandeln Din bok. FOTO: HANS-OLOV LUNDKVIST

Stora frågor i ett lättsamt format är ett vinnande koncept. Så kan man i alla fall tolka publiktillströmmningen till Vasakyrkan och mötet mellan Kattis Ahlström och Tomas Sjödin i går kväll.

”Hur i all världen hamnade jag här? – ett samtal om livsval, villovägar och meningen med livet”.
Detta var kvällens rubriker för samtalet mellan journalisten och TV4-programledaren Kattias Ahlström och författaren och pastorn Tomas Sjödin.
Inga gurus
400 personer hade ordnat biljetter för att lyssna till dessa människors resonemang. Och de bjöd på ett resonerande som inte alls stack ut mer än de man ofta kan höra vid fikabord eller i samtal mellan vänner.
Varken Kattis Ahlström eller Tomas Sjödin är några speciella gurus som är kända för att sitta inne på svaren på livets stora frågor. Men vid en rundfrågning bland publiken i pausen så verkar det inte vara det som lockat människor till att komma heller.
En ung kvinna i publiken berättade att deras resonerande snarare satte igång tankar i henne själv som fick henne att själv komma fram till saker och ting.
Liknade bloggandet
Samtalen mellan Kattis Ahlström och Tomas Sjödin, med Magnus Sundell som samtalsledare och Irma Schultz med eftertänksam underhållning från piano och gitarr, rörde vid uppväxt, rädslor, tro, misslyckanden, att resa sig och annat som hör livet till.
De berättade, visade privata bilder, frågade varandra och skiftade ganska mycket mellan underhållande humor och ett stort djup.
Formen var inte långt ifrån vad dagens bloggande är – ett visst utelämnande av sig själv, ett sätt att ge sig själv plats och en förväntan att andra ska tycka att det är intressant. Och uppenbarligen tycker folk det. Människorna framme vid scenen kom inte med något nytänkande, de föreläste inte ut om de senaste rönen inom forskning eller gav egentligen några svar på några frågor. Men ändå applåderade publiken ivrigt, vissa nickade instämmande och andra bara njöt.
Andra funderar också
Kommentarer jag hörde var att Tomas Sjödin bara säger så bra saker och att det är så skönt att Kattis Ahlström vågar berätta att hon också ångrar sig ibland. Det verkade som att underhållningen och dragningskraften i detta möte låg i det vanliga och enkla. Att människor inte först och främst är ute efter svar på stora frågor utan att det bara kan vara skönt att höra att andra också funderar.