VF

Siw om ett ljust liv

BIOGRAFI. Den folkkära artisten Siw Malmkvist är aktuell med självbiografin ”Tunna skivor av mig”. FOTO: SCANPIX

BOK
SIW MALMKVIST
”Tunna skivor av mig”
Norstedts

Det är omöjligt att inte omsluta och nästan älska Siw Malmkvist när hon berättar om sitt rika och mångsidiga liv i memoaren ”Tunna skivor av mig”. Hon har gjort det mesta i artistvärlden. Sjungit in schlagers som blivit riktiga brottarhittar både i Sverige och i Tyskland, för att bara nämna några länder där hon haft fabulösa framgångar. Hon har spelat revy, teater och gjort film. Hon var med från allra första början i Schlagerfestivalsammanhang. Hon har blivit Pippi Långstrump med hela svenska folket och har varit på otaliga turneer kors och tvärs.

Alltid lika glad, eller?

Siws livsberättelse är en ljus och levnadsglad skildring om en skånegräbba som hade turen att ha bra föräldrar, och så en stor portion jädrar anamma.
Född i en statarfamilj med nio barn i Landskrona. Hon beskriver inte barndomens fattigdom med ett uns bitterhet. Tvärtom fick hon lära sig vett och moral. Kärleken till föräldrarna är inte att ta miste på.

Svärtan har ändå funnits där. Boken är ingen ytlig artistberättelse. Dåligt självförtroende och panikångest har funnits där som hos oss andra. Detta berättar Siw öppet om i boken. Jag skriver ”Siw”, och inte ”författaren”, därför att Siw är så öppen och ärlig kring med- och motgångar att det känns som om man suttit och pratat med en riktigt god vän, när boken är utläst. Och det är ett bra betyg.
Siw Malmkvist är född 1936, men har alltid haft kontakt med barnet inom sig. Nära till skratt och mycket humor har gjort att det svåra i livet som alla människor möter, trots allt kunnat hanteras. Siw har alltid gått vidare mot nya succéer, och hoppats på att det skall gå bra, och det har det onekligen gjort.

Jag tycker mycket om den här boken eftersom jag tillhör den generation som växte upp med ”Tunna skivor”, ”Augustin” och ”Amore scusami”. Jag är kanske omodern, men visst var 50- och 60-talets artister ofta större personligheter än dagens dussinkändisar.
Kompisen Siwan berättar för mig om nästan allt hon hunnit med om, och jag tänker; vilken gudabenådad busflicka hon varit som tagit sig fram på sitt glada humör. Galna upptåg har alltid legat nära.
Inte konstigt att Astrid Lindgren vägrade att ge ifrån sig rättigheterna till Pippi Långstrump om inte Siw fick spela huvudrollen!
En bok att bli glad av om en artist som är så långt ifrån dagens dokusåpakändisar det bara går att komma. Det må ha varit så att skivorna varit tunna, men den här boken är desto tjockare.
Siwan klarade skivan!

ANNELI ERIKSSON

• Kommentera
•  Skriv ut artikeln