Folkbladets krönikör Robin Lindgren har trivs med att få ge en ­inblick direkt från Skellefteå AIK:s innersta. Nu väntar nya äventyr.
Foto: Robert Granström/TT
Detta är en krönika. Skribenten svarar för åsikter i texten.

"Tack för förtroendet – och mitt livs uppdrag"

Sportkrönika.
Lördagen den 13 september 2014 klev jag in, sjukligt nervös, i Skellefteå Kraft Arena för etthundrasjuttiofemte gången – fast ändå så var det här inte likt någon annan gång, det här var första gången.
Robin Lindgren
Uppdaterad 4 mars kl. 11:14

Aldrig förr hade jag kommit dit i jobbsyfte, men där och då gjorde jag min första match som frilansjournalist i Folkbladets regi.

30 månader, och drygt 90 matcher, senare har min tid i Skellefteå Kraft Arena nu nått sitt slut. Det är dags för nya äventyr, den norrländska luften byts ut till huvudstadens hets.

Er käre skribent har med denna krönika skickat in sina sista tecken till Folkbladets redaktion för en lång tid framöver, kanske för evigt – kanske inte.

Då var jag nöjd med att montera ventilation.

Framtiden ter sig ofta så omöjlig att förutspå att det egentligen inte ger något att börja tänka på vad som händer framöver, var jag och ni återfinns om ett halvår.

För fyra år sedan hade jag inte ens en tanke på att inleda en karriär inom journalistik, där och då var jag nöjd med att montera ventilation från sju till fyra varje dag. En vardag som för första gången, kanske någonsin, skänkte mig en ro här i livet.

Nu finns bara en sak, ett mål.

I dag fnyser jag åt tanken att återvända till ventilationsmonterandet, eller butiksanställningen. Nu finns bara en sak, ett mål. Att leva på det jag gör nu. Låta journalistiken ta mig ut i världen på jobb som vissa bara drömmer om. Uppleva världsmästerskap, olympiska spel och guldfiranden, som jag tidigare bara sett via skärmen, från första parkett.

Vägen dit är lång,och jag är inte ens i närheten av det ännu. Men kollar jag tillbaka till den 13 september 2014 och jämför med var jag är nu så inser jag att absolut ingenting är omöjligt längre. Jag har sällan trott på mig själv, men de här tre säsongerna har betytt mer än bara ishockey av högsta klass, hysteriskt roliga intervjuer och en slant på kontot den 25:e.

Tiden här på Folkbladet och Elithockeybloggen har förändrat mig som människa, givit mig en annan syn på saker och ting – en glädje till livet som jag aldrig upplevt förut. Nu stämplar jag ut för sista gången, och vill avsluta med att tacka er alla som längs resans gång på något sätt stöttat mig. Jag älskar er alla.

  • Tre bästa minnena från tiden på Elithockeybloggen

    3. Att se hur inläggen på Facebook gått från bara ett fåtal gilla-markeringar till, ibland, nära tusentals har varit en fantastisk känsla. Att se hur Elithockeybloggen har växt från egentligen ingenting till där den är i dag gör mig stolt. Förbaskat stolt, och ödmjuk. Utan er hade ingenting varit möjligt.

  • Tre bästa minnena från tiden på Elithockeybloggen

    2. Erik Forssells övertidsavgörande mål i sjunde semifinalen mot Växjö Lakers är det starkaste sportögonblicket jag tar med mig från tiden här. När allting egentligen talade för Lakers så klev en av 2000-talets viktigaste och mest uppskattade spelare fram med ett mål som blåste taken ur samtliga villor i guldstaden.

  • Tre bästa minnena från tiden på Elithockeybloggen

    1. All kärlek och respekt som samtliga fans i SHL, men främst Skellefteå AIK:s, visat under tiden när Oscar Möller och hans fru tvingades uppleva något som ingen familj ska behöva. Det har varit rörande att se hur samtliga har slutit upp och unisont visat en kärlek som sträcker sig längre än vad sporten brukar.

1 av 3
Annons
Annons
Annons
Folkbladet
facebooktwitterinstagramrss
phone
  • Växeln
  • 090-17 59 00
  • Redaktionen
  • 090-17 59 40
  • Besöksadress
  • Förrådsvägen 9
  • 901 70 Umeå
  • Postadress
  • Box 3164
  • 903 04 Umeå
Ansvarig utgivare: Anna Benker | © Copyright Folkbladet | Allt material på sajten är skyddat enligt upphovsrätten