Ledare

Ledare
av Maja Nordström

Foto: TT En stor författare. Nadifa Mohamed har valt att berätta om livet i Somalia under tiden när hon själva var på flykt därifrån. Att få lyssna på hennes berättelser är en ynnest.

Maja Nordström: En läsarutmaning för var och en 2017

Publicerad 8 januari 2017

I ”Förlorade själar” lyckas Nadifa Mohamed ge läsaren en glasklar bild av livet i Hargeisa och hur det är för hennes tre huvudpersoner samt människorna runt omkring dem.

Men var ligger Hargeisa, och vilka är personerna?

Det är 1987 och inbördeskriget i Somalia rasar för fullt. I bokens crescendo når det Hargeisas gator i form av skottlossningar, vägspärrar, gatustrider och än en gång flykten. Från vad är svårt att veta för den som aldrig upplevt det. Just därför är Nadifa Mohamed en så viktig författare. Inte just för att hon själv upplevt flykten, men just för att hon lyckas ge ord till våldet, och ännu viktigare, hur de drabbar vanliga människor, maten på marknaderna, gatornas lugna sus och vad det kan göra med ens mänsklighet.

Hon reser sig upp för att hon inte står ut med att ett barn ska misshandlas för att passa in i ledet.

”I cirkeln står en stackars flicka i rött och stirrar på sina fötter, omedveten om var hon är. Kawsar blir berörd av det hon ser, ett ögonblick av sanning mitt i all fiktion. Den rofyllda stunden varar i en sekund innan Guddi (säkerhetsstyrkan, red. anm.) slår ner på henne, och Kawsar ser hur den lilla flickan släpas bort i armen, omringad av fyra eller fem kvinnor. Hon ser i deras ansikten vad de kommer att göra, och innan de hunnit därifrån med flickan har Kawsar rest sig upp. Hon känner hur något har slitits loss inombords, något som har varit uppdämt – kärlek, raseri, kanske till och med en känsla av rättvisa, hon vet inte vad, men det värmer hennes blod.”

Flickan är den femåriga föräldralösa Deqo som för ett par nya skors skull har anmält sig till militärparadens dansuppvisning men misslyckas. Kawsar är den 60-åriga änkan som likt alla andra är dittvingad till militärparaden på den stekheta arenan. Hon minns ännu dagarna av befrielse från det brittiska imperiet men står nu inför ett stort blänkande porträtt av Oodweyne, ledaren. Men det är inte för att välja sida i den uppblossande konflikten som Kawsar reser sig upp. Hon reser sig upp för att hon inte står ut med att ett barn ska misshandlas för att passa in i ledet.

Det är alla detaljer, det är berättelserna om de här människornas liv som gör att vi kan förstå hur människorna i den här boken lever, varför de till slut lämnar staden. I en förlängning förstår vi också varför så många av dem även lämnat landet. Det är ett människornas förtryck som leder till flykten.

Några år senare, efter att Deqo mött Kawsar och Fisan, är Hargeisa nermejat till stenmjöl men regionen är fri. Somaliland är fött, och idag är det till skillnad från Somalia en fredad zon. Den somaliska centralregeringen kollapsar 1991 och sedan dess har Somaliland fungerat i stort sett som en självständig stat med egen valuta, eget pass, egna lagar och egen armé. Valen sker och respekteras, men ännu, 25 år efter frigörelsen, är inte Somaliland erkänt av ett enda land.

Samtidigt bor 60 000 i Sverige, på flykt från ett inbördeskrig med tydliga bottnar i gamla stormaktskonflikter. Frigörelsen från väst och det brittiska imperiet, in i östblocket och vad som blev en förödande diktatur. ”Hädare” kallade Kawsar upprorsledaren som istället för att leda kom att kräva gudomlig behandling. Men för frihet behövs något annat. Kanske kan frihet få vara motsatsen till förstörelse. Kawsar i boken begär inte mycket mer. Och från Somalias förfall till Syriens dito.

”Klirret av porslin i mörkret är det enda som vittnar om att det fortfarande finns liv i närheten”.

De här orden tillhör den syriske poeten Fouad Fouad och de tillhör också Aleppo. De är en del av hans diktsamling ”En gång i Aleppo”. När kriget sipprade fram började Fouad skriva en dagbok. Journalisten Lina Malers träffar honom i Beirut där han nu bor, sju trappor upp (SR, 28 december-2016). För Malers berättar han:

”Jag föreställde mig aldrig det vi nu ser, en total förstörelse av staden och dess invånare. Vi kanske behöver vakna ur chocken, från de bilder vi ser framför oss, innan vi kan återvända till skrivandet. Jag vet inte om någon vill lyssna. Men att skrika är det enda vi kan göra. Kanske hör någon oss och gör något. ”

Det minsta vi kan göra är att lyssna. Läs en bok av en ny författare. Kanske kan det vara Nadifa Mohamed eller Fouad Fouad. De har haft modet att se för att berätta.

Åsikter

Texten är en ledare publicerad i Folkbladet. Vill du vara med i debatten? Skicka dina åsikter till debatt@folkbladet.nu eller använd vårt enkla formulär. Tänk på att hålla texten kort för större chans att bli publicerad.
&quotLönesänkarpartiet Liberalerna föreslår lägre löner"

"Lönesänkarpartiet Liberalerna föreslår lägre löner"

Ledare. Stavas din framtidsvision också lägre löner? Då tycker jag verkligen att du ska…

"Äntligen kan facket kräva lika lön för alla"

"Äntligen kan facket kräva lika lön för alla"

Ledare. I dag avgjordes det i riksdagen. Lex-lavall lagen rivs upp! Det hela började…

&quotMacron störtar inte det gamla i gruset"

"Macron störtar inte det gamla i gruset"

Ledare. Front National (FN) är det mest etablerade av de högerextrema och rasistiska…

"&quotPersonalen vet bäst" sa V och struntade i personalen"

"'Personalen vet bäst' sa V och struntade i personalen"

Ledare. ”En bra dag för alla anställda i Umeå kommun”. Så inledde Anders…

Delta i debatten!

Formulär: Delta i debatten!

Åsikter. Vill du publicera dig i tidningen Folkbladet och på folkbladet.nu? Använd gärna vårt insändarformulär eller skicka ett vanligt mejl till insandare@folkbladet.nu.

Debattartiklar skickar du till debatt@folkbladet.nu

Av utrymmesmässiga skäl publiceras inte alla texter. Maxlängd för insändare är 2000 tecken. För debattartiklar är maxlängden 3000 tecken. Båda längder är inklusive blanksteg. Redaktionen gör ett urval av vilka som tas in. Vi tar oss även rätten att göra språkliga korrigeringar i det insända materialet.