Nöjeskrönika

Krönika
av Jon Jonsson

SKOGSTUR. Urbaniseringen gör att den vardagliga kontakten med skogen blir allt mer sällsynt. FOTO: Terje Pedersen /TT

Vi behöver upptäcka världen ibland

Publicerad 6 januari 2017

Storasyrran tog sig ut ur stan till sist. Förvisso gick flytten inte till ett eget hus, vilket länge har varit drömmen, utan till en uthyrningslägenhet i anslutning till ett annat hushåll. Men hon verkar nöjd ändå. För hon har åtminstone landat i sitt rätta element.

Min bror – jägaren, utförsåkaren och den allmäna friluftsmänniskan – hjälpte till med flytten, och enligt uppgift sneglade han mycket avundsjukt mot vidderna och närheten till skogen. ”Här kan man upptäcka världen”, lär han storögt ha konstaterat, med sina två små söner i åtanke.

Gemensamt för mig, min bror jägaren och min syster utflyttaren är att vi alla vuxit upp med denna möjlighet. Skogen låg på andra sidan vägen, ett drygt ärtbösseskott från vårt hus, och det räckte för att naturen skulle bli en del av vardagen. Syrran red där med sina hästar, jag och brorsan körde mountain-bike eller sprang med hunden. Sommartid fanns sjö och bad aldrig längre än en kort cykeltur bort, längs väg 331.

Nu var det inte så att jag och mina syskon var några pinfriska hurtbullar som plockade lingon varje dag och aldrig var inomhus. Tvärtom har vi också tillgodosett våra behov av den skärmtid som fanns att tillgå när tv-kanalutbudet ökade och hushållets första gråvita databurk gjorde entré. Syrran kunde ligga framför MTV och lapa O´boy i timtal, medan jag och brorsan nötte NHL 93-94 på datorn.

Men skogen var åtminstone ett alternativ till den typen av slöaktigheter. Det fanns aldrig några hinder för att ta sig ut, det var bara att sätta på sig ett par skor och traska iväg. Att komma ut i skog och mark var ett företag som till skillnad från i dag inte tvingade oss till någon större planering.

I takt med att Sverige urbaniseras i en allt raskare takt finns en uppenbar risk för att vi börjar tappa kopplingen till naturen. Enligt en ledare i Svenska turistföreningens tidning Turist (6/2016) kommer 70 procent av Sveriges folkökning de närmaste tio åren att koncentreras till våra tre storstadsregioner. För många ungdomar begränsas i dag utflykter till skogs i hög grad till skolans friluftsdagar. Skogen blir något man besöker högst sporadiskt, inget som finns runt knuten, inget man lever med.

Själv har jag i likhet med den stora massan lämnat min förtvinande hemort bakom mig. I min gamla hemby bor snart, om inte redan, bara vår generations föräldrar kvar. Och yngre personer lär ha mycket stora svårigheter med att motivera en flytt dit, hur fint det än är i skogen. Längden till närmaste livsmedelsbutik har ökat till tre mil och skolan lade ner för flera år sedan.

Frågan om att bo inom eller bortom den trygga 40-skylten har för egen del aktualiserats i och med att jag själv satt en kotte till världen. Jag inbillar mig att huruvida vi bor på landet eller i stan starkt kommer att prägla vad sonen blir för person. Kommer han att bli bortskämd av att ha nära överallt, av att kunna vara på stan på fem minuter? Skulle han behöva en kontinuerlig kontakt med granstubbar och kåda för att bli en harmonisk varelse? Jag vet inte.

Av mina egna barnår, alternativt tidiga tonår, minns jag i alla fall hur jag och mina kompisar under badsäsongen brukade söka oss bort från den långgrunda sandstranden. På stora stenar hoppade vi oss bort till Höån, där det var skitdjupt och kunde finnas bävrar. En gång tog jag och en granngrabb kanoten och manövrerade oss så långt in i den slingrande ån vi kunde, tills kanoten inte fick plats längre. Väl där gjorde vi knappast någon världsomvälvande upptäckt, troligen var vi bara nyfikna på vad som fanns där.

Kanske ville vi bara, för att använda min bror jägarens ord, upptäcka världen lite.

Den rosa färgens intåg

Den rosa färgens intåg

Kultur & Nöje. När världen brinner förändras även modebilden där en frisinnad motkraft blir…

Christer Björkman - Skellefteås nya hedersmedborgare?

Christer Björkman - Skellefteås nya hedersmedborgare?

Kultur & Nöje. Melodifestivalen och E-type på Stadsfesten har blivit lika självklar för…

Vad hände egentligen med Varmbadhuset?

Vad hände egentligen med Varmbadhuset?

Kultur & Nöje. 2009 sa Byggnadsnämnden nej till rivningslov av Varmbadhuset i Umeå. Vid nästa…

Ett spel som tar rädslan på allvar

Ett spel som tar rädslan på allvar

Kultur & Nöje. Jonas Danielsson skriver om det kanske mest skrämmande spelet någonsin.
Det…