PÅ FLYKT. Mia Ray spelar en flykting som bestämmer sig för att elda upp sig, men får en tillsägelse för att hon förämrar arbetsmiljön.    FOTO: DANISH SAROEE

TEATER
Asylshopping
Medborgarhuset, Vännäs
Regi, manus: Gertrud Larsson
I rollerna: Anna-Lena Efverman, Mia Ray och Ulla Tylén

Man behöver inte vara speciellt intellektuell för att förstå varför en pjäs om asyl- och flyktingpolitik spelas fyra gånger i Vännäs. Efter att en mobb skrämt och jagat iväg flyktingar framstod Vännäs plötsligt som en kommun där utlänningar inte är välkomna och därför spelas Riksteaterns ”Asylshopping” fyra gånger på två dagar.
Personligen har jag ingen klar bild av hur kommunens gymnasister ser på flyktingar men en sak vet jag: Det finns tonåringar som saknar respekt för skådespelare.
Under gårdagens föreställning var det ett flitigt babblande, högljutt gäspande och skrattande från vissa grabbar som bara måste visa upp sitt ointresse. Det stör givetvis inte bara skådespelarna utan även den stora majoritet som satt tyst och försökte följa pjäsen.
Dessutom är det en aning stötande med folk som fnissar när skådespelarna pratar om självmord och hopplöshet.

”Asylshopping” är annars en fyndig och rapp pjäs om det sammelsarium vi kallar asylpolitik. Det börjar med att kampen för att få stanna i Sverige refereras som om det vore sport.
– Självmordsbenägen, räcker det?
– Knappast, på den här nivå behövs det mer.
Det jublas på scenen över att en människa får stanna efter så lite som drygt fyra år, sådana siffror har man inte sett sedan Ludmila Engquist blev svensk medborgare efter en vecka.
På ett sätt är det lättköpta poänger men jag har inga invändningar mot det. Det spel och den byråkrati som omger medmänniskor i nöd är så absurd att en pjäs nästan är tvungen att sparka in öppna dörrar.
Man kan också tänka sig invändningar från de som kan lagar och förordningar som säger att vi inte kan ha anarki, och det har de rätt i. Men ”Asylshopping” bortser från de rationella invändningarna och skjuter in sig på det faktum att vi glömmer medkänslan och enbart pratar lagar.

Satiren fungerar allra bäst när man spelar några flyktingar som funderar på självmord medan de svenska byråkraterna med stor vänlighet hjälper dem.
Slö kniv?
Här får du så att du kan vässa den.
Kanske en påse passar bättre?
Och det där repet ser lite vekt ut, här få du ett bättre.
Varpå en tjänsteman från Migrationsverket säger:
– Mina kompisar frågar mig om jag blir avtrubbad.
Så där sluggar ”Asylshopping” på och de tre skådespelarna Anna-Lena Efverman, Mia Ray och Ulla Tylén gör en stark insats även om publiksurret gör att de måste höja sina röster och förlora nyans-erna.
Föreställning spelas ytterligare två gånger i dag och i Umeå spelas den i morgon kväll.