BOK
SARA KADEFORS
”Borta bäst”
Piratförlaget

I OCH med den här romanen är det bara att konstatera att Sara Kadefors har skapat en egen genre  som behandlar en slags svensk socialrealism som också den bär hennes unika prägel.
Även om ”Sandor slash Ida” var en ungdomsbok innehöll den samma inslag av människor som befinner sig på samhällets botten i ett modernt Sverige vars avigsidor Kadefors verkar ha föresatt sig att fördjupa sig i.

PRECIS som i ”Fågelbovägen 32” är det där Kadefors helst befinner sig; bakom fasaderna i villaområdena där medelsvenssons visar upp sin lyckade tillvaro. Den måste hon montera ned och avslöja.
Huvudkaraktären är också den här gången en medelålders kvinna som mer eller mindre omedvetet strävat efter att upprätthålla en polerad bild för omvärlden. ”Fågelbovägen” handlade om hur en läkare till slut måste konfronteras med sin uppblåsta inre självbild men först när läsaren och alla omkring för länge sedan genomskådat henne.
Den här gången är det Sylvia, en välbärgad mor som betett sig så oförlåtligt mot sin familj att hon känner sig tvungen att försvinna från hem, arbete och vänner. Boken handlar om vad som händer med en människa som faller genom det sociala skyddsnätet. Hur överlever man utan hem eller pengar och vad händer med en när man måste ljuga för alla människor man möter? Allt för att hålla fasaden vid liv. Det är fasaden som är  Sylvias livlina, det är den som gör att hon tas för någon annan, bättre än hon egentligen är.
Och vad händer sedan när man står inför att välja den totala utsattheten på samhällets bottenskikt eller i att stå för de val man gjort? Detta är Kadefors i ett nötskal. Bena ut fördomar, avslöja nakenheten som finns i varje människa, särskilt hos dem som vägrar inse det. Avslöja tomheten som följer i välståndets och konsumtionens spår. Gemensamt för kvinnorna i båda romanerna är att de inte är särskilt sympatiska, Kadefors väjer inte för att blotta deras mindre smickrande sidor.


JAG TYCKER om Sara Kadefors böcker. Som med de tidigare har ”Borta bäst” ett driv som för läsaren framåt, det är böcker att sluka – man vill veta vad som ska hända. Kadefors är skicklig på detta – berättelsen drivs på via dialogerna som ofta är långa och trovärdiga.
Men ibland blir det lite väl enkelt. Inte förutsägbart men ytliga porträtt, trots Kadefors förmåga att gå på djupet. Jag skulle ha velat veta mer om Sylvias personlighet, anledningen till varför hon gjorde som hon gjorde. Det är möjligt att jag missat poängen – Sylvia kanske är precis så aningslös som hon verkar.
Det är i sådana fall en annan aspekt Kadefors vill belysa: bristen på eftertanke i vår tid.
Det intressanta intrycket förstörs även en del av nidbilden av bibliotekarier som inte är så osmickrande för den yrkesgruppen som för Kadefors själv. Efter elva år i branschen har jag inte mött någon som varit i närheten av de svettiga och utstuderade bibliotekarier hon beskriver. Det drar ned betyget eftersom det visar att Kadefors inte har en aning om vad det innebär att arbeta på bibliotek på 2000-talet men framförallt att hon föredragit sin raljerande bild framför att ta reda på hur det verkligen ser ut.

JENNY BYSTRÖM