Luktar succé om Falk

SVENSK ACTION. Jakob Eklund och Mikael Tornving på jakt efter grova brottslingar.    FOTO: NORDISK FILM

JOHAN FALK – GRUPPEN FÖR SÄRSKILDA INSATSER

Filmstaden, Umeå
Regi: Anders Nilsson.
I rollerna: Jakob Eklund, Marie Richardsson, Joel Kinnaman, Mikael Tornving m fl

GIVETVIS VAR DET tvunget att ske. Även Johan Falk blir en återkommande gestalt och ska nu komma i sex nya filmer som följer upp den inledande trilogin ”Noll tolerans”, ”Livvakterna” och ”Den tredje vågen”.
Kring detta kan man häckla och ironisera men efter att ha sett ”Johan Falk – Gruppen för särskilda insatser” är jag rätt imponerad. Det är fullt i klass med film numero uno ”Noll tolerans” och utnyttjar Göteborg och den lokala förankringen väl. (När svenska filmer söker sig utomlands – oavsett om det är Åsa-Nisse på Mallorca, Änglagård i New York eller Johan Falk hos Interpol –ska man oroa sig på allvar. Det är trots allt för att det utspelar sig i Sverige som man vill se svensk film.)
En fördel med Johan Falk som seriefigur är att han fortfarande känns rätt spännande. Han har inte bittrat sönder framför tv:n utan är fortfarande på glid i tillvaron. När den här filmen startar är han tillbaka i Sverige efter fem år hos Interpol, redo attt börja jobba i en specialgrupp som ska komma åt den organiserade brottsligheten som finns i Göteborg.
En annan fördel är att Johan Falk, i direkt kontrast till Kurt Wallander och Martin Beck, inte går omkring och sörjer det försvunna folkhemmet. Han lever i ett Sverige som känns rätt levande.

MEN FRÄMSTA anledningen att jag föredrar Johan Falk är att det faktiskt är spännande. Du vet inte riktigt vart det ska landa och kan inte förutse upplösningen efter fem minuter. Den som bör hyllas för det är Anders Nilsson som varit med och skrivit manuset och regisserat så att det är bra action med svenska mått.
När krutröken till sist lagt sig och det sista mobilsamtalet är avklarat är rälsen redan lagd för nästa film i serien. Att den skulle bli lika bra vågar jag inte hoppas, men visst luktar det succé om Johan Falk.
LARS BÖHLIN

THE PROPOSAL

Filmstaden, Umeå
Regi: Anne Fletcher
I rollerna: Sandra Bullock, Ryan Reynolds, Mary Steenburgen m fl.

SANDRA BULLOCK är kanske ingen stor dramatisk skådespelare men hon kan det här med romantiska komedier. Om inte annat så har hon en söt framtoning som gör henne lämpad att spela den där trevliga flickan som den tröga mannen blir kär i efter många turer hit och dit.
Däremot är hon väl inte helt lämpad som slavdrivare till chef. Jag förstår hennes vilja till förnyelse men när hon i ”The Proposal” ska spela hård boss är det mil från vad Meryl Streep åstadkom i ”Djävulen bär Prada”. Där Meryl var en njutande sadist är Sandra en trevlig kvinna som låtsas vara hård.

PROBLEMET ÄR att allt är övertydligt. Du måste ha missat filmkonstens utveckling sedan Charlie Chaplins filmdebut för att uppleva ”The proposal” som oviss. Allt som ska hända är nämligen uppenbart när den hårda chefen för att få uppehållstillstånd vill gifta sig med den unge trevliga mannen som är hennes assistent.

HAR DU DESSUTOM råkat se film de senaste decenniet känner du igen New York-miljön, familjeidyllen som understryker att familjen är helig, den hårda sexuella moralen som ändå tillåter striptease, kontrasten mellan den tillgjorda staden och det naturliga livet på landet – samt en hel del av upplägget från ”Släkten är värst”.
Så hur väl Sandra Bullock än kämpar är ”The propsal” en ljummen transportsträcka du varit åkt många gånger förut.
LARS BÖHLIN

TRANSFORMERS: DE BESEGRADES HÄMND

Filmstaden, Umeå
Aveny, Skellefteå
Regi: Michael Bay
Medverkande:  Shia LaBeouf, Megan Fox m fl.

JAG SKA VARA helt ärlig: mina förväntningar på Transformers var ganska modesta. Milt sagt. En robotfilm på två och en halv timme med målgruppen hormonstinna killar i yngre tonåren är väl inte riktigt my cup of tea.
Nu är väl inte Transformers fullt så uselt som  jag hade trott. Med en flortunn handling som  kavlats ut i minst en timme för länge är det en dålig men inte helt igenom värdelös film.

ÄR DU INNE PÅ robotor, har stenkoll på autobots och gänget och tycker stridsscener är heta helt oavsett hur långa de är, så visst; Tranformers går att se. Just så pass.
Desto värre är det med filmens föga subtila budskap om vikten av att sätta hårt mot hårt när det kommer till the bad guys. Bland spelande soldatmuskler och bredbenta hangarfartyg får vi veta att förhandla är fel och Obama är en feg tönt som kommer att visa sig vara katastrofal för USA.

DEN AMERIKANSKA militären däremot; där finns det ljushuvuden som inte tvekar att offra sitt liv för nationen säkerhet. Skarpsynta soldater som sett skurkstater.s rätta ansikte. En gång skurk, alltid skurk, typ.
Själv kan jag inte låta bli att undra över vem som ligger bakom den här filmen. Är regissören bundis med Donald Rumsfeld och company? Är Transformers ett beställningsjobb måhända? Det tror i alla fall skeptikern i mig.
ELIN AXELSSON