Hemslöjd är populärare än någonsin där stickcaféer och syjuntor har satt trendstämpel på den gamla traditionen.

Nu firar Västerbottens läns hemslöjdförening 100 år.
När VF besöker Västerbottens museum på onsdagsförmiddagen är utställningen ”Självklart” fortfarande i uppbyggningsfas inför lördagens vernissage.
Där möts olika material, färger och tekniker bland stegar och borrmaskiner som ska färdigställa utställningen. Nära 100 västerbottniska slöjdare har bidragit med sina verk och tanken är att gestalta slöjdens skiftningar genom decennierna som ett slags dokument av dess samtid.
På väggarna hänger naturfärgade linplagg och vävda mattor av damastteknik medan rotslöjdskonst, keramik och skålar pryder bänkar och piedestaler. På ett djuprosa utställningsdäck står Knut Gustafssons lampa, tillverkad av en komage som Kristina Ersviken, länshemsslöjdkonsulent, tänder medan hos guidar runt. Vid dess fot har slöjdskaparen snidat stolta renar i horn.
Lampa av komage
Gerd Häggman är ordförande för Västerbottens läns hemslöjdförening och talar om den hårfina gränsen mellan design och slöjd. Hon menar att hemslöjd aldrig varit så trendigt som nu och påpekar nöjt att det handlar om kvinnor och kvinnokraft.
– Det här är en tradition vi bär med oss från långt tillbaka. Kvinnor har ju alltid suttit i stugorna och arbetat. Det här är jätteroligt. Jag är helt euforisk!
På en radda ljusrosa kyrkbänkar trängs färggranna träskålar med en näverryggsäck, tre paljettbeströdda gummor till nålkuddar, vantar, kuddar och allehanda broderier och slöjdverk. I lokalens mitt tornar ett stort, målat träd upp sig. Där har David Sandström porträtterat 100 av de personligheter som engagerat sig i föreningen under seklet. Han har hämtat inspiration från 1700-talets sultanträd, och utställningens formgivare Anna Sjon Nilsson är mycket nöjd med resultatet.
– Det är mycket mer än vi någonsin kunnat hoppas på.
Hon berättar vidare att hon fokuserat på proportioner i utformandet av utställningen.
– Jag ville skapa en ”Alice i underlandet” känsla med att låta vissa delar vara rejält stora. Annars består slöjd oftast av konstverk i mindre format.
Storn ryssja
Utställningens tveklöst största verk har fått namnet ”Fällan” och är en ryssja som med hjälp av språngteknik bundits sammans av tvinnade tyger. Anette Kurkkio är en av verkets tre formgivare och säger med glimten i ögat:
– Vi valde att kalla den ”Fällan”, så får man själv bestämma  vad man vill lägga in och fånga i den.

ANNA WALLENTIN