Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på folkbladet.nu genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, Folkbladet PLUS.

Klicka här för mer information.

Logga in

Musik

Skivrecensioner vecka 13

Publicerad 27 mars 2009

PETER BJORN AND JOHN
”Living thing”
(V2)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

FANTASTISKA DETALJER. Poptrion Peter (Morén), Björn (Yttling) and Johan (Eriksson) firar tio år som band med en femte skiva. Och ”Living thing” är precis vad titeln antyder, en levande lyssningsupplevelse där den ena låten inte är den andra lik. Influenser kommer från alla möjliga håll där syntpop är den starkaste. Avslutande ”Last Night” är en på alla sätt fantastisk låt liksom ombytliga ”Just the past”. Västerbottensättlade Björn Yttling är numera demonproducent med indiemått mätt och den här skivan är ett mästerverk när det kommer till produktionen. Alla fantastiska detaljer framträder på bästa tänkbara sätt utan att för den skull bli mer intressanta än helheten. De sjungande barnen i ”Nothing to worry about” är underbara, texten i ”Blue period Picasso” likaså och över allt finns en stark känsla för det rytmiska. Vid varje genomlyssning av ”Living thing” kommer det fortfarande fram nya saker att tycka om. De vackra melodislingorna i
”I want you” fastnade jag för nu senast. Det här är snudd på ett mästerverk.
NICLAS HOLMLUND 

PET SHOP BOYS
”Yes”
(Parlophone/EMI)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

FINESSRIKT. Den distingerade duon är tillbaka, glättigare och svulstigare än någonsin tidigare. Och den utvecklingen var ganska lätt att förutse: den återhållna ”Fundamental” borgade för en lekfull uppföljare som motvikt.
  Här finns således flera lättillgängliga elektropopalster, med förstasingeln ”Love, etc.”, ”Pandemonium” och ”Did you see me coming” i spetsen, men även några vemodiga stycken som bildar en mörkare ram till skivans i övrigt färgglada karaktär.
Skönhetsfläckar saknas inte: en del partier låter väl smetiga, producentteamet Xenomania tippar emellanåt över till det bombastiska, medan ett par av refrängerna är mer behagsjuka än genomtänkta. Ändå är slutintrycket av denna tionde studioplatta från Neil Tennant och Chris Lowe positivt. Deras förmåga att skapa omedelbara, finessrika poplåtar är fortfarande obruten – och den mäktiga ”The way it used to be” anmäler sig genast som en het kandidat till en redan välfylld katalog av klassiker.
HENRIK LÅNG 

ANNA JÄRVINEN
”Man var bland molnen”
(Häpna)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

POETISK FOLKROCK. Att Anna Järvinens debut ”Jag fick feeling” hyllades från alla håll och kanter var inte inte oförtjänt, men ändå på ett sätt missvisande: hon har ett anspråksfullt tonläge, samtidigt som låtarna liksom viker ner blicken så fort man försöker se dem i ögonen. Folk har blivit provocerade av mindre.
”Man var bland molnen” är en logisk uppföljarskiva, skuren i samma råmaterial som debuten fast mindre tillknycklad. Gustav Ejstes producerar och kompar med sitt band Dungen på ett kolossalt imponerande vis, man går in i och ut ur olika stilidiom som ett slags musikalisk method acting: det handlar inte om att härma uttryck utan om att återuppfinna dem från grunden, från bluesrock till impressionistiska pianoövningar.
Järvinens luftiga duttande med stavelser får ibland mitt språkcentrum att slå ifrån helt och hållet: jag lyssnar på ”Man var bland molnen” som om den sjöngs på ett för mig okänt språk. Det märkliga är att det inte gör någon skillnad: tonfall, artikulation och melodier förmedlar lika mycket – eller lite – även utan ordens betydelser. Om detta är ett toppbetyg eller en sågning av Anna Järvinen som poet har jag svårt att bestämma mig för. Men helt klart är att det  i kontaktytan mellan hennes och Dungen-männens musikalitet händer något väldigt speciellt. Kanske rentav klassiskt.
JONAS LIDSTRÖM

FLORENCE VALENTIN
”Spring Ricco”
(Startracks/Bonnier Amigo)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

SAMHÄLLSKRITIK. Att bara bläddra i texthäftet till ”Spring Ricco” är ingen upplyftande upplevelse. Love Antells texter är mörka dikter om dagens samhälle och utan den melodiösa och mestadels glada popmusiken blir svärtan kompakt. Till en början saknade jag intensiteten från förra skivan ”Pokerkväll i Vårby gård” men efter några genomlyssningar av ”Spring Ricco” är det mer än Antells texter som imponerar. Inte minst saknas egentliga svackor. Oavsett om Florence Valentin lånar från Håkan Hellström eller Glasvegas görs det utan att skämmas och bakas ihop till en lyckad helhet. Och varje gång jag hör skivan är det en ny refräng som blir kvar mellan öronen.
NICLAS HOLMLUND

RAUBTIER
”Det finns bara krig”
(BD music)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

BENSIN I BLODET.  Ta Rammstein. Blanda dess musik med Sabaton, Deathstars, Ronny & Ragge, Meshuggah, The Kristet Utseende, Nordman och en gnutta Eddie Meduza. Fram träder Raubtier, Haparandas stolthet. Den här debuten är bedårande. Den är sjukt rolig, sjukt bra och har sjukt tungt sväng.
Det är bara att skråla och skåla med i den bensindoftande partymusiken.
DANIEL NORDSTRÖM

MAIA HIRASAWA
”Gbg vs Sthlm”
(Razzia)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

LITE FLADDRIGT. Maia Hirasawa gör samma mjuka popmusik som på hyllade debutskivan ”Though, I’m just me” på denna uppföljare. Hon lyckas vara försiktig, storslagen, stämningsfull och lekfull på samma gång. Piano, stråk- och blåsinstrument utnyttjas till höger och vänster och med stor färdighet. Till skillnad från debuten gränsar dock lekfullheten till fladdrighet på ”Gbg vs Sthlm”.
  Melodierna kränger och byter riktning på ett sätt som gör att de blir svåra att följa och därför sällan dröjer sig kvar.
  Sånginsatsen är dock fläckfri och på spår som ”After-party” och ”South again” håller det hela vägen.
 NICLAS HOLMLUND

THUS:OWLS
”Cardiac formations”
(HOOB records/Border)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

DRAMATISKA KLANGER. Rent anatomiskt är THUS:-OWLS en jazzcombo: fem drivna musiker med distinkta uttryck som sammanstrålar kring Erika Alexanderssons röst. Men låtar och anslag gör att det hela ändå låter och känns pop. Stämningen på ”Cardiac malformations” är ödesmättad och klädsamt arty, Alexanderssons röst – skolad klangrikedom möter swindie-diktion – är en stadig stomme och alla inblandade bringar sina godbitar till bordet. Man visar på en genuin lust att nå utanför de jazzfrälstas kretsar, ofta med väldigt fokuserat resultat. Ibland skönjas dock ett hämmande målgrupps-tänk i det surmulna – som om prettopopsminkningen skulle riskera att spricka av ett leende i mungipan.
JONAS LIDSTRÖM

RÖYKSOPP
”Junior”
(Virgin/EMI)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

BESVIKELSE. Ingen kan motsäga att Torbjørn Brundtland och Svein Berge har hantverkskunnande. Och deras varianter på syntpop, nydisko och electronica porlar följaktligen fram med en mjuk, effektiv ton. Problemet är bara att norrmännens tredje skiva försvagas av förutsägbara inslag och har för få låtar som dröjer sig kvar längre än det korta ögonblick då melodislingorna träffar trumhinnan. Det mesta följer kort sagt den förväntade rutten, vilket även visar sig i valet av gästvokalissor. Robyns inhopp på ”The girl and the robot” är i och för sig en klar höjdpunkt, men totalt sett är detta en besvikelse.
HENRIK LÅNG

DESPITE
”In your despite”
(Tractor Productions)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

STICKER INTE UT. Göteborg fortsätter att producera bra metal. Här är ännu en nykomling med potential. Det hörs tydligt var Despite kommer ifrån. Musiken har klara inslag av Göteborgs-döds, men den är uppblandad med hardcore och även med mer klassisk heavy metal. Det låter helt okej. Men det låter också som många andra band. Despite är på rätt väg, men måste sticka ut ännu mer för att nå eliten.
DANIEL NORDSTRÖM

Andra läste även:

Kommentera

600 tecken kvar

Ny medlem till Umeås bästa konserter

Musik. Sätt samman en bluesveteran från Chicago som fortfarande brinner för sin musik med ett dansk… 0

Slag i ansiktet på gruvindustrin

Slag i ansiktet på gruvindustrin

Musik. Klockan är just efter elva och i den lilla parken bakom Medborgarhuset har en skara människor… 0

Slag i ansiktet på gruvindustrin

Slag i ansiktet på gruvindustrin

Musik. Klockan är just efter elva och i den lilla parken bakom Medborgarhuset har en skara människor samlats framför scenen. De väntar på den… 0

Jazz med potential

Musik. Lokal kväll i Jazzstudion med en grupp som tar farväl och en som debuterar. Men först som sist: jazzstaden Umeå lever! Verkar finnas hur… 0

Litteraturen finns precis överallt

Katrin Sten: Litteraturen finns precis överallt

Kulturkrönika. Jag har slarvat med läsningen den senaste månaden och jag vet precis vad det beror på! Inte är det brist på intressanta böcker och inte heller är det på grund av att Umeås stadsbibliotek har stängt utan istället rör det sig om en släng av höststress med full kalender som orsak och ett antal göromål […] 0

Mannen med hundra titlar

Mannen med hundra titlar

Recension. Någonstans i början av 1970-talet gick en knappt tonårig Per Holknekt in på Lek&Hobby i Falun och köpte något som hette plast-i-form. Tanken, som han också förverkligade, var att tillverka sina egna minigolfbollar. Så småningom skulle en funktionär i en tävling upptäcka att bollarna studsade på ett annat sätt än de andra spelarnas och förbjuda […] 0

Ny medlem till Umeås bästa konserter

Recension. Sätt samman en bluesveteran från Chicago som fortfarande brinner för sin musik med ett dansk kompband som var något av de bästa som setts och hörts på våra breddgrader. Resultatet? En lysande konsert för oss som älskar blues, över två timmars bevis på att den här ädla musikformen lever och har en framtid. John Primer, […] 0

Slag i ansiktet på gruvindustrin

Slag i ansiktet på gruvindustrin

Recension. Klockan är just efter elva och i den lilla parken bakom Medborgarhuset har en skara människor samlats framför scenen. De väntar på den allra sista konserten under de samiska kulturdagarna. Det handlar om systrarna Mimie och Maxida Märak, två systrar från Norrbotten, från skogarna, fjället och framförallt från Sápmi. ”Under asfalten ett fjäll” heter konserten. […] 0

Föredömligt debutarbete om arbetarrörelsens samvete

Recension. Den siste sanne folkbildaren, så kallade Karl Vennberg honom i ett porträtt i Metallarbetaren 1986. Det var när Birger Norman hade avfyrat sitt sista Vinkelskott där. Efter flera decennier tyckte han det kunde räcka. Men många beklagade nog beslutet, precis som vi säkert fortfarande är många som saknar dessa Vinkelskott, där ämnesvalet spände över det […] 0

Jazz med potential

Recension. Lokal kväll i Jazzstudion med en grupp som tar farväl och en som debuterar. Men först som sist: jazzstaden Umeå lever! Verkar finnas hur många orkestrar som helst med musiker i alla åldrar och i publiken växer det ungdomliga inslaget. De lokala kvällarna har blivit allt mer spännande och mindre förutsägbara. Nu bjuds vi först på pianotrio av […] 0

Vi måste börja rösta med fötterna

Elin Axelsson: Vi måste börja rösta med fötterna

Krönika. Jag sätter sonens legosamling på vågen och väger. 15 kilo lego. Jag skäms. Ett kilo lego kostar en dollar att producera – och säljs för 75 dollar per kilo. Vi, som handlar ekologiskt och ser ner på SUV-ägaren, har konsumerat lego för tusentals kronor. Sonen gillar lego och vi har handlat. Inte förbehållslöst men aldrig […] 0

Ruskigt spännande om pojken och hans magiska brallor

Ruskigt spännande om pojken och hans magiska brallor

Recension. Lycka är att äga ett par slitna, bruna byxor. Det lärde vi oss av den klassiska tv-serien ”Pojken med guldbyxorna” från 1975 (efter Max Lundgrens roman), om 15-årige Mats som hittar ett par byxor med en vänsterficka ur vilken man kan hala upp ständigt nya tiokronorssedlar. I takt med att han spenderar pengarna – först […] 0

Imponerande konstverk

Imponerande konstverk

Recension. Det saknas inte direkt uppväxtfilmer om vita medelklasskillar i USA. Men efter ”Boyhood” kan vi lägga ner genren. För när den lågmält mästerliga livsskildraren, Richard Linklater (”Dazed and confused”, ”Bara en natt”-trilogin), nu har tagit tag i ämnet och ägnat tolv år åt en liten killes uppväxt är nog det mesta sagt. Och det på […] 0

Ett "välkommen" borde väl räcka?

Mats Rosin: Ett "välkommen" borde väl räcka?

Krönika. – Hej Mona Sahlin! – Hej! – Hej Alf Svensson! – Hej! Så lät det i ett Studio Ett under vår nyss genomlidna valrörelse. Ett exempel på hur hejandet i radio sprider sig. Jag misstänker att det var hos det snacksaliga paret Epstein & Nordegren det började. Hos dem är ett oavlåtligt hejande, något som […] 0

Manligheten under nödvändig lupp

Manligheten under nödvändig lupp

Recension. Vissa hävdar att manlighet inte behöver diskuteras, att män får tillräckligt med uppmärksamhet ändå. Men förmodligen är det tvärtom, ämnet behöver diskuteras mer också för kvinnornas skull. Ta exempelvis en titt på teveprogrammet ”Pluras kök”. Här vankar en, förvisso charmig, men också pösmagad och högkonsumerande musiker runt med bar överkropp och får ändå gäster och […] 0

Kulturskymningen sänker sig över Umeå

Gunnar Wiklund: Kulturskymningen sänker sig över Umeå

Instick. Höstmörker och feminism, har de något samband? Kanske. Själv har jag varit litet skeptisk till själva begreppet feminism, inte till innehållet, men att i stort sett varenda politiker kallar sig feminist. Med eller utan socialism. Jag vill inte stå på samma sida som vare sig Jan Björklund eller Göran Persson, som bägge benämner sig feminister. […] 0

Artikeln innehåller ett bildspelBildspel
Samhällskritisk kollision mellan olika tidsepoker

Samhällskritisk kollision mellan olika tidsepoker

Recension. Den välklingande titeln ”Tidens långsamhet och livets flykt” lockar med poetiska undertoner till höstens stora fotoutställning med Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi vid Västerbottens museum som avsändare. Här ställs det kulturhistoriska fotografiet i centrum samtidigt som länsmuseets samlingar kommer i dagern och det som överraskar är aktualiteten som förmedlas genom de många bilderna trots ett […] 0

Jeans är inte gjorda för dem som ska bära dem.

Jenny Nyström: Jeans är inte gjorda för dem som ska bära dem.

Krönika. Alla som köpt jeans i en så kallad profilerad jeansbutik de senaste tio åren vet att det inte handlar om huruvida man vill ha en lös modell, grövre tyg, tajta eller stretchiga. Nej nej: 1. Säljaren vet bättre än du vad som är bra för dig. 2. Jeans är inte gjorda för dem som ska […] 0

Ovanlig kammarmusik

Ovanlig kammarmusik

Recension. Läs Gunnar Wiklunds recension av Sjöströmska kvartetten som turnerar i länet i veckan. 0

Här ställs risk-kapitalisterna till svars

Här ställs risk-kapitalisterna till svars

Recension. Ordet riskkapitalist har närmast blivit ett skällsord. Den som dristar sig till att presentera sig så vid en bardisk någonstans ute i verkligheten riskerar sannolikt – efter Carema- och skatteskandaler – att ta en betydligt större risk än under sin vanliga arbetsdag där miljoner bollas lättare än ballonger. Carolina Neurath och Jan Almgren visar att […] 0

Öppenhjärtligt om kristenheten

Öppenhjärtligt om kristenheten

Recension. Det kristna hårdrocksbandet Jerusalem har aldrig varit min kopp te, men jag känner dem som verkligen gillar detta gäng. Förgrundsgestalten Ulf Christiansson berättar i sin självbiografi ”Det var värt alltihop” om sin resa genom livet. 0

Dråpligt om Umeås framväxt

Dråpligt om Umeås framväxt

Recension. Den som bott i Umeå de senaste femtio åren har sett en stad förvandlas, från norrländsk småstad till europeisk kulturhuvudstad men också från trästad till stenstad. Som arkitekt i flera funktioner har Sören Burman inte bara upplevt denna stadsomvandling utan också i hög grad varit delaktig i den.  0

Detta händer i veckan

Evenemang. Folkbladets Henrik Lång har samlat alla veckans aktiviteter på en och samma lista. 0

Skivrecensioner vecka 38

Skivrecensioner vecka 38

Musik. Maipei, Chris Brown och Adam Cohen recenseras denna vecka. 0