Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på folkbladet.nu genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, Folkbladet PLUS.

Klicka här för mer information.

Logga in

Musik

Skivrecensioner vecka 13

Publicerad 27 mars 2009

PETER BJORN AND JOHN
”Living thing”
(V2)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

FANTASTISKA DETALJER. Poptrion Peter (Morén), Björn (Yttling) and Johan (Eriksson) firar tio år som band med en femte skiva. Och ”Living thing” är precis vad titeln antyder, en levande lyssningsupplevelse där den ena låten inte är den andra lik. Influenser kommer från alla möjliga håll där syntpop är den starkaste. Avslutande ”Last Night” är en på alla sätt fantastisk låt liksom ombytliga ”Just the past”. Västerbottensättlade Björn Yttling är numera demonproducent med indiemått mätt och den här skivan är ett mästerverk när det kommer till produktionen. Alla fantastiska detaljer framträder på bästa tänkbara sätt utan att för den skull bli mer intressanta än helheten. De sjungande barnen i ”Nothing to worry about” är underbara, texten i ”Blue period Picasso” likaså och över allt finns en stark känsla för det rytmiska. Vid varje genomlyssning av ”Living thing” kommer det fortfarande fram nya saker att tycka om. De vackra melodislingorna i
”I want you” fastnade jag för nu senast. Det här är snudd på ett mästerverk.
NICLAS HOLMLUND 

PET SHOP BOYS
”Yes”
(Parlophone/EMI)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

FINESSRIKT. Den distingerade duon är tillbaka, glättigare och svulstigare än någonsin tidigare. Och den utvecklingen var ganska lätt att förutse: den återhållna ”Fundamental” borgade för en lekfull uppföljare som motvikt.
  Här finns således flera lättillgängliga elektropopalster, med förstasingeln ”Love, etc.”, ”Pandemonium” och ”Did you see me coming” i spetsen, men även några vemodiga stycken som bildar en mörkare ram till skivans i övrigt färgglada karaktär.
Skönhetsfläckar saknas inte: en del partier låter väl smetiga, producentteamet Xenomania tippar emellanåt över till det bombastiska, medan ett par av refrängerna är mer behagsjuka än genomtänkta. Ändå är slutintrycket av denna tionde studioplatta från Neil Tennant och Chris Lowe positivt. Deras förmåga att skapa omedelbara, finessrika poplåtar är fortfarande obruten – och den mäktiga ”The way it used to be” anmäler sig genast som en het kandidat till en redan välfylld katalog av klassiker.
HENRIK LÅNG 

ANNA JÄRVINEN
”Man var bland molnen”
(Häpna)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

POETISK FOLKROCK. Att Anna Järvinens debut ”Jag fick feeling” hyllades från alla håll och kanter var inte inte oförtjänt, men ändå på ett sätt missvisande: hon har ett anspråksfullt tonläge, samtidigt som låtarna liksom viker ner blicken så fort man försöker se dem i ögonen. Folk har blivit provocerade av mindre.
”Man var bland molnen” är en logisk uppföljarskiva, skuren i samma råmaterial som debuten fast mindre tillknycklad. Gustav Ejstes producerar och kompar med sitt band Dungen på ett kolossalt imponerande vis, man går in i och ut ur olika stilidiom som ett slags musikalisk method acting: det handlar inte om att härma uttryck utan om att återuppfinna dem från grunden, från bluesrock till impressionistiska pianoövningar.
Järvinens luftiga duttande med stavelser får ibland mitt språkcentrum att slå ifrån helt och hållet: jag lyssnar på ”Man var bland molnen” som om den sjöngs på ett för mig okänt språk. Det märkliga är att det inte gör någon skillnad: tonfall, artikulation och melodier förmedlar lika mycket – eller lite – även utan ordens betydelser. Om detta är ett toppbetyg eller en sågning av Anna Järvinen som poet har jag svårt att bestämma mig för. Men helt klart är att det  i kontaktytan mellan hennes och Dungen-männens musikalitet händer något väldigt speciellt. Kanske rentav klassiskt.
JONAS LIDSTRÖM

FLORENCE VALENTIN
”Spring Ricco”
(Startracks/Bonnier Amigo)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

SAMHÄLLSKRITIK. Att bara bläddra i texthäftet till ”Spring Ricco” är ingen upplyftande upplevelse. Love Antells texter är mörka dikter om dagens samhälle och utan den melodiösa och mestadels glada popmusiken blir svärtan kompakt. Till en början saknade jag intensiteten från förra skivan ”Pokerkväll i Vårby gård” men efter några genomlyssningar av ”Spring Ricco” är det mer än Antells texter som imponerar. Inte minst saknas egentliga svackor. Oavsett om Florence Valentin lånar från Håkan Hellström eller Glasvegas görs det utan att skämmas och bakas ihop till en lyckad helhet. Och varje gång jag hör skivan är det en ny refräng som blir kvar mellan öronen.
NICLAS HOLMLUND

RAUBTIER
”Det finns bara krig”
(BD music)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

BENSIN I BLODET.  Ta Rammstein. Blanda dess musik med Sabaton, Deathstars, Ronny & Ragge, Meshuggah, The Kristet Utseende, Nordman och en gnutta Eddie Meduza. Fram träder Raubtier, Haparandas stolthet. Den här debuten är bedårande. Den är sjukt rolig, sjukt bra och har sjukt tungt sväng.
Det är bara att skråla och skåla med i den bensindoftande partymusiken.
DANIEL NORDSTRÖM

MAIA HIRASAWA
”Gbg vs Sthlm”
(Razzia)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

LITE FLADDRIGT. Maia Hirasawa gör samma mjuka popmusik som på hyllade debutskivan ”Though, I’m just me” på denna uppföljare. Hon lyckas vara försiktig, storslagen, stämningsfull och lekfull på samma gång. Piano, stråk- och blåsinstrument utnyttjas till höger och vänster och med stor färdighet. Till skillnad från debuten gränsar dock lekfullheten till fladdrighet på ”Gbg vs Sthlm”.
  Melodierna kränger och byter riktning på ett sätt som gör att de blir svåra att följa och därför sällan dröjer sig kvar.
  Sånginsatsen är dock fläckfri och på spår som ”After-party” och ”South again” håller det hela vägen.
 NICLAS HOLMLUND

THUS:OWLS
”Cardiac formations”
(HOOB records/Border)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

DRAMATISKA KLANGER. Rent anatomiskt är THUS:-OWLS en jazzcombo: fem drivna musiker med distinkta uttryck som sammanstrålar kring Erika Alexanderssons röst. Men låtar och anslag gör att det hela ändå låter och känns pop. Stämningen på ”Cardiac malformations” är ödesmättad och klädsamt arty, Alexanderssons röst – skolad klangrikedom möter swindie-diktion – är en stadig stomme och alla inblandade bringar sina godbitar till bordet. Man visar på en genuin lust att nå utanför de jazzfrälstas kretsar, ofta med väldigt fokuserat resultat. Ibland skönjas dock ett hämmande målgrupps-tänk i det surmulna – som om prettopopsminkningen skulle riskera att spricka av ett leende i mungipan.
JONAS LIDSTRÖM

RÖYKSOPP
”Junior”
(Virgin/EMI)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

BESVIKELSE. Ingen kan motsäga att Torbjørn Brundtland och Svein Berge har hantverkskunnande. Och deras varianter på syntpop, nydisko och electronica porlar följaktligen fram med en mjuk, effektiv ton. Problemet är bara att norrmännens tredje skiva försvagas av förutsägbara inslag och har för få låtar som dröjer sig kvar längre än det korta ögonblick då melodislingorna träffar trumhinnan. Det mesta följer kort sagt den förväntade rutten, vilket även visar sig i valet av gästvokalissor. Robyns inhopp på ”The girl and the robot” är i och för sig en klar höjdpunkt, men totalt sett är detta en besvikelse.
HENRIK LÅNG

DESPITE
”In your despite”
(Tractor Productions)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

STICKER INTE UT. Göteborg fortsätter att producera bra metal. Här är ännu en nykomling med potential. Det hörs tydligt var Despite kommer ifrån. Musiken har klara inslag av Göteborgs-döds, men den är uppblandad med hardcore och även med mer klassisk heavy metal. Det låter helt okej. Men det låter också som många andra band. Despite är på rätt väg, men måste sticka ut ännu mer för att nå eliten.
DANIEL NORDSTRÖM

Kommentera

600 tecken kvar

Skivrecensioner vecka 43

Skivrecensioner. JILL JOHNSON ”Songs for daddy” Lionheart Betyg: 3 Swing. När Jill Johnson blivit om möjligt än mer folkkär, fått hipstercredd… 0

Artikeln innehåller ett bildspelBildspel
"Jazz i sig är föränderligt"

"Jazz i sig är föränderligt"

Musik. Umeå fortsätter att utmärka sig som en jazzstad. På årets festival med start i dag spelar… 0

Musikalisk länsturné avslutas på jazzfestival

Musik. Först en inlandsturné och sedan en spelning under jazzfestivalen. Det är vad som väntar för Steen,… 0

Sätter känslor i rörelse

Sätter känslor i rörelse

Musik. Splendor betyder ståt eller prakt och den göteborgska kvartett som besöker Jazzstudion på… 0

Demokratin behöver (kultur)journalistiken

Fredrik Borneskans: Demokratin behöver (kultur)journalistiken

Gästkrönika. Hjalmar Branting, huvudperson i en färsk biografi av Olle Svenning, skulle bli Sveriges förste socialdemokratiske statsminister. Tidigt i livet hamnade han dock i depression och ett hektiskt drickande i det sena 1800-talets Uppsala där han studerade. Så småningom hämtade han sig och engagerade sig politiskt för demokratins utbyggnad och ett medborgarinflytande som skulle omfatta allt […] 0

Det vackra räddar det monotont simpla

Det vackra räddar det monotont simpla

Spelrecension. ”Ryse: Son of Rome” är något av det snyggaste som någonsin ritats upp på en skärm kopplad till en spelmaskin. Det kan vara det snyggaste spelet någonsin. Romerska rustningar har aldrig varit snyggare, stadsmiljöer, skogar, slagfält – allt är bländande vackert. Och Cryteks eldarwow liksom! När brinnande pilar flyger över natthimlen är det risk att […] 0

Journalistik i grumligt vatten

Journalistik i grumligt vatten

Mediakrönika. Déjà vu är ett fint uttryck för att man upplever något som man tycker sig ha varit med om förut. Den senaste veckans ubåtsjakt i Stockholms ytterskärgård har sannerligen gett många såna upplevelser. Alltför ofta har det varit som att uppleva 1980-talet i repris. Kryptiska uttalanden, suddiga ”bildbevis”, ”svartklädda män” och okritiskt sväljande medier. Inga […] 0

Lagen om alltings djävlighet

Jenny Byström: Lagen om alltings djävlighet

Krönika. Det finns tillfällen när Murphys Law* alltid gäller. Varje gång jag kontroll- besiktigar min bil är ett sådant tillfälle. Om det finns en chans för att jag gör bort mig då så kan man räkna med att det blir så. Första gången hade jag med pappa – även han en mycket tankspridd människa, som inte […] 1

Sätter känslor i rörelse

Sätter känslor i rörelse

Recension. Splendor betyder ståt eller prakt och den göteborgska kvartett som besöker Jazzstudion på torsdagskvällen glänser visserligen, men är inte prålig på det sättet. Kapellmästare är Lisen Rylander, som inleder med att mullra sig igenom ”Floatin” på basklarinett och målar där upp de första linjerna i ett fängslande musiklandskap. När hon byter till tenorsax i den […] 0

Detta händer i veckan

Detta händer i veckan

Evenemang. Vill du ha tips på saker att hitta på i veckan? Här är hela listan. 0

Skivrecensioner vecka 43

Skivrecensioner. Jill Johnson och Beatrice Eli är två artister som recenseras denna vecka. 0