Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på folkbladet.nu genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, Folkbladet PLUS.

Klicka här för mer information.

Logga in

Musik

Skivrecensioner vecka 13

Publicerad 27 mars 2009

PETER BJORN AND JOHN
”Living thing”
(V2)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

FANTASTISKA DETALJER. Poptrion Peter (Morén), Björn (Yttling) and Johan (Eriksson) firar tio år som band med en femte skiva. Och ”Living thing” är precis vad titeln antyder, en levande lyssningsupplevelse där den ena låten inte är den andra lik. Influenser kommer från alla möjliga håll där syntpop är den starkaste. Avslutande ”Last Night” är en på alla sätt fantastisk låt liksom ombytliga ”Just the past”. Västerbottensättlade Björn Yttling är numera demonproducent med indiemått mätt och den här skivan är ett mästerverk när det kommer till produktionen. Alla fantastiska detaljer framträder på bästa tänkbara sätt utan att för den skull bli mer intressanta än helheten. De sjungande barnen i ”Nothing to worry about” är underbara, texten i ”Blue period Picasso” likaså och över allt finns en stark känsla för det rytmiska. Vid varje genomlyssning av ”Living thing” kommer det fortfarande fram nya saker att tycka om. De vackra melodislingorna i
”I want you” fastnade jag för nu senast. Det här är snudd på ett mästerverk.
NICLAS HOLMLUND 

PET SHOP BOYS
”Yes”
(Parlophone/EMI)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

FINESSRIKT. Den distingerade duon är tillbaka, glättigare och svulstigare än någonsin tidigare. Och den utvecklingen var ganska lätt att förutse: den återhållna ”Fundamental” borgade för en lekfull uppföljare som motvikt.
  Här finns således flera lättillgängliga elektropopalster, med förstasingeln ”Love, etc.”, ”Pandemonium” och ”Did you see me coming” i spetsen, men även några vemodiga stycken som bildar en mörkare ram till skivans i övrigt färgglada karaktär.
Skönhetsfläckar saknas inte: en del partier låter väl smetiga, producentteamet Xenomania tippar emellanåt över till det bombastiska, medan ett par av refrängerna är mer behagsjuka än genomtänkta. Ändå är slutintrycket av denna tionde studioplatta från Neil Tennant och Chris Lowe positivt. Deras förmåga att skapa omedelbara, finessrika poplåtar är fortfarande obruten – och den mäktiga ”The way it used to be” anmäler sig genast som en het kandidat till en redan välfylld katalog av klassiker.
HENRIK LÅNG 

ANNA JÄRVINEN
”Man var bland molnen”
(Häpna)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

POETISK FOLKROCK. Att Anna Järvinens debut ”Jag fick feeling” hyllades från alla håll och kanter var inte inte oförtjänt, men ändå på ett sätt missvisande: hon har ett anspråksfullt tonläge, samtidigt som låtarna liksom viker ner blicken så fort man försöker se dem i ögonen. Folk har blivit provocerade av mindre.
”Man var bland molnen” är en logisk uppföljarskiva, skuren i samma råmaterial som debuten fast mindre tillknycklad. Gustav Ejstes producerar och kompar med sitt band Dungen på ett kolossalt imponerande vis, man går in i och ut ur olika stilidiom som ett slags musikalisk method acting: det handlar inte om att härma uttryck utan om att återuppfinna dem från grunden, från bluesrock till impressionistiska pianoövningar.
Järvinens luftiga duttande med stavelser får ibland mitt språkcentrum att slå ifrån helt och hållet: jag lyssnar på ”Man var bland molnen” som om den sjöngs på ett för mig okänt språk. Det märkliga är att det inte gör någon skillnad: tonfall, artikulation och melodier förmedlar lika mycket – eller lite – även utan ordens betydelser. Om detta är ett toppbetyg eller en sågning av Anna Järvinen som poet har jag svårt att bestämma mig för. Men helt klart är att det  i kontaktytan mellan hennes och Dungen-männens musikalitet händer något väldigt speciellt. Kanske rentav klassiskt.
JONAS LIDSTRÖM

FLORENCE VALENTIN
”Spring Ricco”
(Startracks/Bonnier Amigo)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

SAMHÄLLSKRITIK. Att bara bläddra i texthäftet till ”Spring Ricco” är ingen upplyftande upplevelse. Love Antells texter är mörka dikter om dagens samhälle och utan den melodiösa och mestadels glada popmusiken blir svärtan kompakt. Till en början saknade jag intensiteten från förra skivan ”Pokerkväll i Vårby gård” men efter några genomlyssningar av ”Spring Ricco” är det mer än Antells texter som imponerar. Inte minst saknas egentliga svackor. Oavsett om Florence Valentin lånar från Håkan Hellström eller Glasvegas görs det utan att skämmas och bakas ihop till en lyckad helhet. Och varje gång jag hör skivan är det en ny refräng som blir kvar mellan öronen.
NICLAS HOLMLUND

RAUBTIER
”Det finns bara krig”
(BD music)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

BENSIN I BLODET.  Ta Rammstein. Blanda dess musik med Sabaton, Deathstars, Ronny & Ragge, Meshuggah, The Kristet Utseende, Nordman och en gnutta Eddie Meduza. Fram träder Raubtier, Haparandas stolthet. Den här debuten är bedårande. Den är sjukt rolig, sjukt bra och har sjukt tungt sväng.
Det är bara att skråla och skåla med i den bensindoftande partymusiken.
DANIEL NORDSTRÖM

MAIA HIRASAWA
”Gbg vs Sthlm”
(Razzia)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

LITE FLADDRIGT. Maia Hirasawa gör samma mjuka popmusik som på hyllade debutskivan ”Though, I’m just me” på denna uppföljare. Hon lyckas vara försiktig, storslagen, stämningsfull och lekfull på samma gång. Piano, stråk- och blåsinstrument utnyttjas till höger och vänster och med stor färdighet. Till skillnad från debuten gränsar dock lekfullheten till fladdrighet på ”Gbg vs Sthlm”.
  Melodierna kränger och byter riktning på ett sätt som gör att de blir svåra att följa och därför sällan dröjer sig kvar.
  Sånginsatsen är dock fläckfri och på spår som ”After-party” och ”South again” håller det hela vägen.
 NICLAS HOLMLUND

THUS:OWLS
”Cardiac formations”
(HOOB records/Border)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

DRAMATISKA KLANGER. Rent anatomiskt är THUS:-OWLS en jazzcombo: fem drivna musiker med distinkta uttryck som sammanstrålar kring Erika Alexanderssons röst. Men låtar och anslag gör att det hela ändå låter och känns pop. Stämningen på ”Cardiac malformations” är ödesmättad och klädsamt arty, Alexanderssons röst – skolad klangrikedom möter swindie-diktion – är en stadig stomme och alla inblandade bringar sina godbitar till bordet. Man visar på en genuin lust att nå utanför de jazzfrälstas kretsar, ofta med väldigt fokuserat resultat. Ibland skönjas dock ett hämmande målgrupps-tänk i det surmulna – som om prettopopsminkningen skulle riskera att spricka av ett leende i mungipan.
JONAS LIDSTRÖM

RÖYKSOPP
”Junior”
(Virgin/EMI)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

BESVIKELSE. Ingen kan motsäga att Torbjørn Brundtland och Svein Berge har hantverkskunnande. Och deras varianter på syntpop, nydisko och electronica porlar följaktligen fram med en mjuk, effektiv ton. Problemet är bara att norrmännens tredje skiva försvagas av förutsägbara inslag och har för få låtar som dröjer sig kvar längre än det korta ögonblick då melodislingorna träffar trumhinnan. Det mesta följer kort sagt den förväntade rutten, vilket även visar sig i valet av gästvokalissor. Robyns inhopp på ”The girl and the robot” är i och för sig en klar höjdpunkt, men totalt sett är detta en besvikelse.
HENRIK LÅNG

DESPITE
”In your despite”
(Tractor Productions)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

STICKER INTE UT. Göteborg fortsätter att producera bra metal. Här är ännu en nykomling med potential. Det hörs tydligt var Despite kommer ifrån. Musiken har klara inslag av Göteborgs-döds, men den är uppblandad med hardcore och även med mer klassisk heavy metal. Det låter helt okej. Men det låter också som många andra band. Despite är på rätt väg, men måste sticka ut ännu mer för att nå eliten.
DANIEL NORDSTRÖM

Kommentera

600 tecken kvar

Julkonserter i veckan

Julkonserter i veckan

Musik. Nedräkningen till julafton har börjat och ett säkert tecken är att julkonserterna så smått rullar igång. För att hjälpa till med… 0

Sällsynt stämma med stor repertoar

Sällsynt stämma med stor repertoar

Musik. Hon utstrålar ett lugn, Lina Nyberg, när hon småleende, utan större åthävor dirigerar de 13 blåsarna från Norrbotten Big Band i… 0

Skivrecensioner vecka 47

Skivrecensioner vecka 47

Skivrecensioner. SAKARIAS
”Atlanten”
(Baseline/Warner)
Betyg: 4 0

Hiphop/pop/soul. Sakarias och lillebrorsan Lorentz hjälpte till att förändra den…

Julkonserter denna vecka

Musik. Nedräkningen till julafton har börjat och ett säkert tecken är att julkonserterna så smått rullar igång. För att hjälpa till med… 0

"Jag flyter med i vågorna"

"Jag flyter med i vågorna"

Recension. Det är en böljande föreställning som musikern Peter van Poehl och koreograferna Eric Lamoureux och Héla Fattoumi har bjudit på i Norrlandsoperans teater under helgen. Så är också titeln just ”Waves” på det dryga timmen långa verket som med en suggestiv musik tvingar publiken att koppla av och ur för att bege sig in i […] 0

Sällsynt stämma med stor repertoar

Sällsynt stämma med stor repertoar

Recension. Hon utstrålar ett lugn, Lina Nyberg, när hon småleende, utan större åthävor dirigerar de 13 blåsarna från Norrbotten Big Band i torsdagskvällens inledande ”The Sirenade”. Ett maffigt instrumentalstycke, med hymnliknande partier uppluckrade av träblåsarnas porlande klanger. Som direkt övergår i ”One tone song”, där Nybergs röst träffar oss rakt i hjärtat. Den är ett litet […] 0

Halvt autentiskt och stundtals rörande

Halvt autentiskt och stundtals rörande

Recension. Grace (Brie Larson) är både omtyckt och respekterad på ungdomshemmet där hon jobbar. Hon har en fin hand med ungdomarna i all sin trulighet och kan relatera till och förstå dem på ett sätt som ingen av de andra skötarna kan. Hon är själva navet i ungdomshemmet, den som ser till att ge de boende […] 0

Festival för de redan inbjudna?

Jonas Danielsson: Festival för de redan inbjudna?

Krönika. Saligt insomnade Umeå Internationella Filmfestival blev till Move – festival för rörliga bilder som i år blivit Umeå Europeiska Filmfestival. Move hankade sig saktmodigt fram under tre år med svårigheter att nå ut till allmänheten. Pratade en om Move förstod ingen antingen att det överhuvudtaget fanns en filmfestival eller om det var till för vanligt […] 0

Det här händer i veckan

Evenemang. Vill du veta vad som händer i veckan? Här har du hela listan.  0

Skivrecensioner vecka 47

Skivrecensioner vecka 47

Skivrecensioner. Asha Alis skiva ”Loud and out of place” är en av de skivor som recenseras i veckan. 0