Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på folkbladet.nu genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, Folkbladet PLUS.

Klicka här för mer information.

Logga in

Musik

Skivrecensioner vecka 13

Publicerad 27 mars 2009

PETER BJORN AND JOHN
”Living thing”
(V2)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

FANTASTISKA DETALJER. Poptrion Peter (Morén), Björn (Yttling) and Johan (Eriksson) firar tio år som band med en femte skiva. Och ”Living thing” är precis vad titeln antyder, en levande lyssningsupplevelse där den ena låten inte är den andra lik. Influenser kommer från alla möjliga håll där syntpop är den starkaste. Avslutande ”Last Night” är en på alla sätt fantastisk låt liksom ombytliga ”Just the past”. Västerbottensättlade Björn Yttling är numera demonproducent med indiemått mätt och den här skivan är ett mästerverk när det kommer till produktionen. Alla fantastiska detaljer framträder på bästa tänkbara sätt utan att för den skull bli mer intressanta än helheten. De sjungande barnen i ”Nothing to worry about” är underbara, texten i ”Blue period Picasso” likaså och över allt finns en stark känsla för det rytmiska. Vid varje genomlyssning av ”Living thing” kommer det fortfarande fram nya saker att tycka om. De vackra melodislingorna i
”I want you” fastnade jag för nu senast. Det här är snudd på ett mästerverk.
NICLAS HOLMLUND 

PET SHOP BOYS
”Yes”
(Parlophone/EMI)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

FINESSRIKT. Den distingerade duon är tillbaka, glättigare och svulstigare än någonsin tidigare. Och den utvecklingen var ganska lätt att förutse: den återhållna ”Fundamental” borgade för en lekfull uppföljare som motvikt.
  Här finns således flera lättillgängliga elektropopalster, med förstasingeln ”Love, etc.”, ”Pandemonium” och ”Did you see me coming” i spetsen, men även några vemodiga stycken som bildar en mörkare ram till skivans i övrigt färgglada karaktär.
Skönhetsfläckar saknas inte: en del partier låter väl smetiga, producentteamet Xenomania tippar emellanåt över till det bombastiska, medan ett par av refrängerna är mer behagsjuka än genomtänkta. Ändå är slutintrycket av denna tionde studioplatta från Neil Tennant och Chris Lowe positivt. Deras förmåga att skapa omedelbara, finessrika poplåtar är fortfarande obruten – och den mäktiga ”The way it used to be” anmäler sig genast som en het kandidat till en redan välfylld katalog av klassiker.
HENRIK LÅNG 

ANNA JÄRVINEN
”Man var bland molnen”
(Häpna)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

POETISK FOLKROCK. Att Anna Järvinens debut ”Jag fick feeling” hyllades från alla håll och kanter var inte inte oförtjänt, men ändå på ett sätt missvisande: hon har ett anspråksfullt tonläge, samtidigt som låtarna liksom viker ner blicken så fort man försöker se dem i ögonen. Folk har blivit provocerade av mindre.
”Man var bland molnen” är en logisk uppföljarskiva, skuren i samma råmaterial som debuten fast mindre tillknycklad. Gustav Ejstes producerar och kompar med sitt band Dungen på ett kolossalt imponerande vis, man går in i och ut ur olika stilidiom som ett slags musikalisk method acting: det handlar inte om att härma uttryck utan om att återuppfinna dem från grunden, från bluesrock till impressionistiska pianoövningar.
Järvinens luftiga duttande med stavelser får ibland mitt språkcentrum att slå ifrån helt och hållet: jag lyssnar på ”Man var bland molnen” som om den sjöngs på ett för mig okänt språk. Det märkliga är att det inte gör någon skillnad: tonfall, artikulation och melodier förmedlar lika mycket – eller lite – även utan ordens betydelser. Om detta är ett toppbetyg eller en sågning av Anna Järvinen som poet har jag svårt att bestämma mig för. Men helt klart är att det  i kontaktytan mellan hennes och Dungen-männens musikalitet händer något väldigt speciellt. Kanske rentav klassiskt.
JONAS LIDSTRÖM

FLORENCE VALENTIN
”Spring Ricco”
(Startracks/Bonnier Amigo)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

SAMHÄLLSKRITIK. Att bara bläddra i texthäftet till ”Spring Ricco” är ingen upplyftande upplevelse. Love Antells texter är mörka dikter om dagens samhälle och utan den melodiösa och mestadels glada popmusiken blir svärtan kompakt. Till en början saknade jag intensiteten från förra skivan ”Pokerkväll i Vårby gård” men efter några genomlyssningar av ”Spring Ricco” är det mer än Antells texter som imponerar. Inte minst saknas egentliga svackor. Oavsett om Florence Valentin lånar från Håkan Hellström eller Glasvegas görs det utan att skämmas och bakas ihop till en lyckad helhet. Och varje gång jag hör skivan är det en ny refräng som blir kvar mellan öronen.
NICLAS HOLMLUND

RAUBTIER
”Det finns bara krig”
(BD music)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

BENSIN I BLODET.  Ta Rammstein. Blanda dess musik med Sabaton, Deathstars, Ronny & Ragge, Meshuggah, The Kristet Utseende, Nordman och en gnutta Eddie Meduza. Fram träder Raubtier, Haparandas stolthet. Den här debuten är bedårande. Den är sjukt rolig, sjukt bra och har sjukt tungt sväng.
Det är bara att skråla och skåla med i den bensindoftande partymusiken.
DANIEL NORDSTRÖM

MAIA HIRASAWA
”Gbg vs Sthlm”
(Razzia)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

LITE FLADDRIGT. Maia Hirasawa gör samma mjuka popmusik som på hyllade debutskivan ”Though, I’m just me” på denna uppföljare. Hon lyckas vara försiktig, storslagen, stämningsfull och lekfull på samma gång. Piano, stråk- och blåsinstrument utnyttjas till höger och vänster och med stor färdighet. Till skillnad från debuten gränsar dock lekfullheten till fladdrighet på ”Gbg vs Sthlm”.
  Melodierna kränger och byter riktning på ett sätt som gör att de blir svåra att följa och därför sällan dröjer sig kvar.
  Sånginsatsen är dock fläckfri och på spår som ”After-party” och ”South again” håller det hela vägen.
 NICLAS HOLMLUND

THUS:OWLS
”Cardiac formations”
(HOOB records/Border)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

DRAMATISKA KLANGER. Rent anatomiskt är THUS:-OWLS en jazzcombo: fem drivna musiker med distinkta uttryck som sammanstrålar kring Erika Alexanderssons röst. Men låtar och anslag gör att det hela ändå låter och känns pop. Stämningen på ”Cardiac malformations” är ödesmättad och klädsamt arty, Alexanderssons röst – skolad klangrikedom möter swindie-diktion – är en stadig stomme och alla inblandade bringar sina godbitar till bordet. Man visar på en genuin lust att nå utanför de jazzfrälstas kretsar, ofta med väldigt fokuserat resultat. Ibland skönjas dock ett hämmande målgrupps-tänk i det surmulna – som om prettopopsminkningen skulle riskera att spricka av ett leende i mungipan.
JONAS LIDSTRÖM

RÖYKSOPP
”Junior”
(Virgin/EMI)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

BESVIKELSE. Ingen kan motsäga att Torbjørn Brundtland och Svein Berge har hantverkskunnande. Och deras varianter på syntpop, nydisko och electronica porlar följaktligen fram med en mjuk, effektiv ton. Problemet är bara att norrmännens tredje skiva försvagas av förutsägbara inslag och har för få låtar som dröjer sig kvar längre än det korta ögonblick då melodislingorna träffar trumhinnan. Det mesta följer kort sagt den förväntade rutten, vilket även visar sig i valet av gästvokalissor. Robyns inhopp på ”The girl and the robot” är i och för sig en klar höjdpunkt, men totalt sett är detta en besvikelse.
HENRIK LÅNG

DESPITE
”In your despite”
(Tractor Productions)
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg

STICKER INTE UT. Göteborg fortsätter att producera bra metal. Här är ännu en nykomling med potential. Det hörs tydligt var Despite kommer ifrån. Musiken har klara inslag av Göteborgs-döds, men den är uppblandad med hardcore och även med mer klassisk heavy metal. Det låter helt okej. Men det låter också som många andra band. Despite är på rätt väg, men måste sticka ut ännu mer för att nå eliten.
DANIEL NORDSTRÖM

Andra läste även:

Kommentera

600 tecken kvar

Känslan av vilsenhet och fara är påtaglig

Musik. Pere Ubu har i snart fyrtio år spelat experimentell rockmusik med en stark dragning åt det absurda…. 0

Skivrecensioner vecka 38

Skivrecensioner vecka 38

Musik. Maipei ”Hey Hey” Betyg: 2 Sony Music Pop. Svensk-amerikanska Mapei var en superhyllad rappare… 0

Positivt vemodig debut

Positivt vemodig debut

Musik. Gidge hyllar Norrland på debutalbumet ”Autumn Bells”. Ett album som tagit lång tid att… 0

Färgstark personlighet räcker inte hela vägen

Kultur & Nöje. Sångerskan Ellekari Sander är en färgstark personlighet och intar scenen med närmast barnslig… 0

Känslan av vilsenhet och fara är påtaglig

Henrik Lång: Känslan av vilsenhet och fara är påtaglig

Skivkrönika. Pere Ubu har i snart fyrtio år spelat experimentell rockmusik med en stark dragning åt det absurda. Atmosfär är följaktligen viktigare än konventionella låtbyggen, och såväl toner som texter bär surrealistiska kvaliteter. David Thomas, ledarfiguren och den enda konstanta medlemmen, har kallat soundet ”avant-garage” – och trots att namngivningen nog utfördes med glimten i ögat […] 0

Den går rätt in i hjärterötterna och i tårkanalerna.

Nils Widing: Den går rätt in i hjärterötterna och i tårkanalerna.

Blueskrönika. Om jag ber er plocka fram den bästa svenska bluesplattan genom alla tider är jag säker på att många tar med något som Peps, Svenne Zetterberg och Roffe Wikström åstadkommit. Men utifrån mitt sätt att bedöma blues finns det en skiva som slår alla andra tänkbara kandidater med hästlängder, de är inte ens med på […] 0

Skuld som leder till uppgörelse

Skuld som leder till uppgörelse

Recension. Berlin 1945, en stad i aska, drivande brandrök och skelettlika ruiner. Uttrycket ”timme noll”, som också är titeln på Lotta Lundbergs nya roman, brukar syfta just på krigsslutet. Men det kan också betyda att stå i sina egna ruiner. Det senare är vad boken tre huvudpersoner gör, i tre olika former och i tre olika […] 0

Dråpligt om Umeås framväxt

Dråpligt om Umeås framväxt

Recension. Den som bott i Umeå de senaste femtio åren har sett en stad förvandlas, från norrländsk småstad till europeisk kulturhuvudstad men också från trästad till stenstad. Som arkitekt i flera funktioner har Sören Burman inte bara upplevt denna stadsomvandling utan också i hög grad varit delaktig i den.  0

Tystnaden talar i våldsamt drama

Tystnaden talar i våldsamt drama

Recension. Från första rutan i ”Heli” sätter Amat Escalante tonen för en film som med vidöppna ögon går rakt in i det drogernas inbördeskrig som på många platser i Mexiko har blivit en del av vardagen. 0

Mitt Umeå blir bättre med lite olydnad

Liza Törnblom: Mitt Umeå blir bättre med lite olydnad

Krönika. Några arkitektstudenter hänger kvar i de gamla lokstallarna och bygger klart det de inte hann under deras gemensamma övning i lokalerna förra veckan. Någon spelar musik, en annan målar. Här och där ligger sovsäckar. Baja-majorna som ställdes dit under övningen är nu borta. Toalettbesöken görs nu på tågstationen. De gamla lokstallarna som varit oanvänt de […] 0

Färgstark sångerska imponerar inte

Recension. Sångerskan Ellekari Sander är en färgstark personlighet och intar scenen med närmast barnslig nyfikenhet när Jazzstudions premiärtorsdag går av stapeln. Rätt avväpnande till att börja med; hennes excentriska rörelsemönster och  […] 0

En mustig anrättning

En mustig anrättning

Recension. Främlingar som kommer till ett litet samhälle och har mage att förändra saker och ting är ett välbeprövat tema i må-bra-films-branschen. Inte minst Lasse Hallström själv har prövat på det förr, en av hans karriärs största framgångar kom med ”Chocolat” (2000) […] 0

Briljerar i sin sista roll

Briljerar i sin sista roll

Recension. I ett grått och kylslaget Hamburg sitter den frustrerade agenten Günter Bachmann och kedje- röker och dricker whisky. När en tjetjensk muslim illegalt tar sig in i staden börjar alarmklockorna ringa hos Günter, vilket också […] 0

Plågad hämnare i dansk western

Plågad hämnare i dansk western

Recension. Det har gått 111 år sedan ”Det stora tågrånet” blev en av filmhistoriens allra första publiksuccéer. I elva spännande minuter satt åskådarna som fastklistrade i stolarna på en sunkig vaudevilleteater i New York, i december 1903.  […] 0

Tyck inget och alla kan rösta på dig.

Elin Axelsson: Tyck inget och alla kan rösta på dig.

TV-Krönika. Med ett samhällsbygge i fritt fall, överfulla vårdavdelningar, smutsiga dagis och sönderkörda vägar har politik aldrig varit viktigare än nu. Vad vill vi egentligen med Sverige? Gilla läget eller välja en annan väg? Ja, inte blir man mycket klokare av att titta på SVT:s partiledarutfrågningar. Handen på hjärtat: hur många har sett någon av partiledarintervjuer […] 0

Den finaste soffa jag någonsin ägt

Anneli Eriksson: Den finaste soffa jag någonsin ägt

Krönika. Det var ju så att det gick lite lättare att få tag på jobb och bostad förr i världen. När jag var sjutton år åkte jag från Luleå till Uppsala för att jobba i köket på gamla Ulleråker, ett jättelikt mentalsjukhus. På en dag ordnade jag bostad på Rackarbergsgatan och jobb. Det är något särskilt […] 2

Finstämt om sorg och död

Finstämt om sorg och död

Recension. Julian Barnes är en raffinerad berättare som lämnar stora avtryck hos somliga. Han böcker kan dröja kvar i minnet långt efteråt, som med hans näst senaste roman Känslan av ett slut. Själv upplevde jag det varken med den eller Arthur & George (2006) trots att de båda var riktigt bra. Livslägen är indelad i tre […] 0

"Må de överleva sin hajp"

"Må de överleva sin hajp"

Musik. Robert Plant har fått fem poäng av fem möjliga av recensent Carl Cato. Här hittar du veckans alla skivrecensioner. 0

Nycirkusfestival som skippar skyddsnätet

Elin Axelsson: Nycirkusfestival som skippar skyddsnätet

Krönika. En obskyr fransk performanceartist som gör dans för barn med hjälp av plastpåsar. En angelägenhet för de närmast sörjande eller en publikmagnet? På Nycirkusfestivalen i Umeå har Phia Menards plastpåsedrama ”Afternoon of a foehn – Version 1″ sålt slut tre gånger om […] 0

Detta händer i veckan

Evenemang. Vill du gå på konstutställning, boksamtal, blueskväll eller något annat trevligt i veckan? Här får du tips. 0

Skivrecensioner vecka 38

Skivrecensioner vecka 38

Musik. Maipei, Chris Brown och Adam Cohen recenseras denna vecka. 0