Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på folkbladet.nu genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, Folkbladet PLUS.

Klicka här för mer information.

Logga in

Musik

Ramsby med trio höjer ribban

Publicerad 31 januari 2009

HÖJDE RIBBAN. När Nina Ramsby tillsammans med Ludvig Berghe Trio inledde jazzsäsongen på Studion hamnade ribban högt för upp för resten av artisterna. Trots att de är så repeterade och samspelta blir effekten den omvända; det känns som om musiken föds i samma stund den lämnar intrsumenten.  FOTO: PER A ADSTEN

MUSIK
NINA RAMSBY & LUDVIG BERGHE TRIO

Studion, Umeå Folkets Hus

DET ÄR NÅGONTING eteriskt men samtidigt begripligt med pianotrio-formatet. Begripligt för att det är en känsla som stannar kvar hos mig men för flyktigt för att kunna förstå vad det faktiskt är som har stannat kvar. Nina Ramsby är också ett motsägelsefullt fenomen, eftersom hon tar för sig precis så mycket hon vill, men å andra sidan inte gör ensemblen till en full kvartett – på det bröliga sättet. Ramsbys melodier är något som omsluter de övriga och gör trion om möjligt ännu mer enhetlig. Hennes breda stockholmsdialekt tillsammans med den återhållsamma basen och pianot som utmärker sig, gör detta mer till en kväll ”på lokal” i mitten av 1900-talet än en samlingsplats för förstå-sig-på-are år 2009.
Trots att dessa musiker är så repeterade och samspelta, blir effekten ändå den att musiken känns som att den föds i stunden den lämnar instrumenten och möter trumhinnan som alldeles ny.

DET VISAR SIG senare att den behärskade basisten Lars Ekman helt enkelt sparat sig till solot i ”Du har blivit stor nu…” som går i ultrarapid och som tillsammans med låten i övrigt är som ett par hasande fötter på en heltäckningsmatta – i tofflor.
Kontrasten till detta släpiga men behagliga finns hos Ludvig Berghe, vars insats i ”Om ett tag får vi ro” får mig att undra om inte Claude Debussy hade låtit precis så om han hade varit född femtio år senare.
Den tydligaste, eller mest direkta kontrasten på Studions scen är nog däremot det välbärgade intryck som Berghe ger i sin guldknapps-kavaj med kritvit, stärkt skjorta och bakåtslick, bredvid Ramsbys fattig-brittisk-tidningsgosse-stil.

RÖSTEN ÄR Ramsbys nummer ett, men klarinetten kommer inte långt efter och trakteras ibland så mjukt att den knappt hörs, bara känns. Redan i första numret ”Nu väntar tiden” får vi också prov på Ramsbys teatraliska ådra och märker snabbt att hon inte bara sjunger texten, utan befinner sig mitt i den. ”Här inne eru kvar!” stannar också kvar i minnet med sina snygga farthinderliknande halvnoter och det är bara att guppa med. Grattis till en lyckad säsongspremiär, Jazz i Umeå.
Jag håller tummarna för att kommande artister inte drabbas av prestationsångest när ribban redan ligger här uppe.

ANNA ÖSTMAN

Andra läste även:

Kommentera

600 tecken kvar

Känslan av vilsenhet och fara är påtaglig

Musik. Pere Ubu har i snart fyrtio år spelat experimentell rockmusik med en stark dragning åt det absurda…. 0

Skivrecensioner vecka 38

Skivrecensioner vecka 38

Musik. Maipei ”Hey Hey” Betyg: 2 Sony Music Pop. Svensk-amerikanska Mapei var en superhyllad rappare… 0

Positivt vemodig debut

Positivt vemodig debut

Musik. Gidge hyllar Norrland på debutalbumet ”Autumn Bells”. Ett album som tagit lång tid att… 0

Färgstark personlighet räcker inte hela vägen

Kultur & Nöje. Sångerskan Ellekari Sander är en färgstark personlighet och intar scenen med närmast barnslig… 0

Känslan av vilsenhet och fara är påtaglig

Henrik Lång: Känslan av vilsenhet och fara är påtaglig

Skivkrönika. Pere Ubu har i snart fyrtio år spelat experimentell rockmusik med en stark dragning åt det absurda. Atmosfär är följaktligen viktigare än konventionella låtbyggen, och såväl toner som texter bär surrealistiska kvaliteter. David Thomas, ledarfiguren och den enda konstanta medlemmen, har kallat soundet ”avant-garage” – och trots att namngivningen nog utfördes med glimten i ögat […] 0

Den går rätt in i hjärterötterna och i tårkanalerna.

Nils Widing: Den går rätt in i hjärterötterna och i tårkanalerna.

Blueskrönika. Om jag ber er plocka fram den bästa svenska bluesplattan genom alla tider är jag säker på att många tar med något som Peps, Svenne Zetterberg och Roffe Wikström åstadkommit. Men utifrån mitt sätt att bedöma blues finns det en skiva som slår alla andra tänkbara kandidater med hästlängder, de är inte ens med på […] 0

Skuld som leder till uppgörelse

Skuld som leder till uppgörelse

Recension. Berlin 1945, en stad i aska, drivande brandrök och skelettlika ruiner. Uttrycket ”timme noll”, som också är titeln på Lotta Lundbergs nya roman, brukar syfta just på krigsslutet. Men det kan också betyda att stå i sina egna ruiner. Det senare är vad boken tre huvudpersoner gör, i tre olika former och i tre olika […] 0

Dråpligt om Umeås framväxt

Dråpligt om Umeås framväxt

Recension. Den som bott i Umeå de senaste femtio åren har sett en stad förvandlas, från norrländsk småstad till europeisk kulturhuvudstad men också från trästad till stenstad. Som arkitekt i flera funktioner har Sören Burman inte bara upplevt denna stadsomvandling utan också i hög grad varit delaktig i den.  0

Tystnaden talar i våldsamt drama

Tystnaden talar i våldsamt drama

Recension. Från första rutan i ”Heli” sätter Amat Escalante tonen för en film som med vidöppna ögon går rakt in i det drogernas inbördeskrig som på många platser i Mexiko har blivit en del av vardagen. 0

Mitt Umeå blir bättre med lite olydnad

Liza Törnblom: Mitt Umeå blir bättre med lite olydnad

Krönika. Några arkitektstudenter hänger kvar i de gamla lokstallarna och bygger klart det de inte hann under deras gemensamma övning i lokalerna förra veckan. Någon spelar musik, en annan målar. Här och där ligger sovsäckar. Baja-majorna som ställdes dit under övningen är nu borta. Toalettbesöken görs nu på tågstationen. De gamla lokstallarna som varit oanvänt de […] 0

Färgstark sångerska imponerar inte

Recension. Sångerskan Ellekari Sander är en färgstark personlighet och intar scenen med närmast barnslig nyfikenhet när Jazzstudions premiärtorsdag går av stapeln. Rätt avväpnande till att börja med; hennes excentriska rörelsemönster och  […] 0

En mustig anrättning

En mustig anrättning

Recension. Främlingar som kommer till ett litet samhälle och har mage att förändra saker och ting är ett välbeprövat tema i må-bra-films-branschen. Inte minst Lasse Hallström själv har prövat på det förr, en av hans karriärs största framgångar kom med ”Chocolat” (2000) […] 0

Briljerar i sin sista roll

Briljerar i sin sista roll

Recension. I ett grått och kylslaget Hamburg sitter den frustrerade agenten Günter Bachmann och kedje- röker och dricker whisky. När en tjetjensk muslim illegalt tar sig in i staden börjar alarmklockorna ringa hos Günter, vilket också […] 0

Plågad hämnare i dansk western

Plågad hämnare i dansk western

Recension. Det har gått 111 år sedan ”Det stora tågrånet” blev en av filmhistoriens allra första publiksuccéer. I elva spännande minuter satt åskådarna som fastklistrade i stolarna på en sunkig vaudevilleteater i New York, i december 1903.  […] 0

Tyck inget och alla kan rösta på dig.

Elin Axelsson: Tyck inget och alla kan rösta på dig.

TV-Krönika. Med ett samhällsbygge i fritt fall, överfulla vårdavdelningar, smutsiga dagis och sönderkörda vägar har politik aldrig varit viktigare än nu. Vad vill vi egentligen med Sverige? Gilla läget eller välja en annan väg? Ja, inte blir man mycket klokare av att titta på SVT:s partiledarutfrågningar. Handen på hjärtat: hur många har sett någon av partiledarintervjuer […] 0

Den finaste soffa jag någonsin ägt

Anneli Eriksson: Den finaste soffa jag någonsin ägt

Krönika. Det var ju så att det gick lite lättare att få tag på jobb och bostad förr i världen. När jag var sjutton år åkte jag från Luleå till Uppsala för att jobba i köket på gamla Ulleråker, ett jättelikt mentalsjukhus. På en dag ordnade jag bostad på Rackarbergsgatan och jobb. Det är något särskilt […] 2

Finstämt om sorg och död

Finstämt om sorg och död

Recension. Julian Barnes är en raffinerad berättare som lämnar stora avtryck hos somliga. Han böcker kan dröja kvar i minnet långt efteråt, som med hans näst senaste roman Känslan av ett slut. Själv upplevde jag det varken med den eller Arthur & George (2006) trots att de båda var riktigt bra. Livslägen är indelad i tre […] 0

"Må de överleva sin hajp"

"Må de överleva sin hajp"

Musik. Robert Plant har fått fem poäng av fem möjliga av recensent Carl Cato. Här hittar du veckans alla skivrecensioner. 0

Nycirkusfestival som skippar skyddsnätet

Elin Axelsson: Nycirkusfestival som skippar skyddsnätet

Krönika. En obskyr fransk performanceartist som gör dans för barn med hjälp av plastpåsar. En angelägenhet för de närmast sörjande eller en publikmagnet? På Nycirkusfestivalen i Umeå har Phia Menards plastpåsedrama ”Afternoon of a foehn – Version 1″ sålt slut tre gånger om […] 0

Detta händer i veckan

Evenemang. Vill du gå på konstutställning, boksamtal, blueskväll eller något annat trevligt i veckan? Här får du tips. 0

Skivrecensioner vecka 38

Skivrecensioner vecka 38

Musik. Maipei, Chris Brown och Adam Cohen recenseras denna vecka. 0