Följ Linnéa Hurtigs fotoblogg
Med Mats Söderholm
2011
Artikelserien "Västerbotten 2030" består av sex delar där ett antal experter inom olika områden ger sina visioner av framtiden. Bland annat förutspås Volvo Lastvagnars död. Läs artikelserien här.Perspektiv på arbetslinjen
LEDARE: Var finns arbetsgivarna som anställer en 63-årig snickare som går på kryckor?
EKOREDAKTIONEN berättade i torsdags om 63-årige snickaren Nils Lassas Pettersson från Siljansnäs. Han fick en ny höftled i november, går på kryckor, men har nekats sjukpenning. För att ta sig till arbetsförmedlingen måste han ha privatchaufför!
Ett av många exempel på de nya sjukskrivningsreglerna med begrepp som ”restarbetsförmåga” och att du ska söka jobb över hela arbetsmarknaden. Men var finns arbetsgivarna som vill anställa en 63-årig snickare som går på kryckor? Det står det inget om i de nya regelverken.
Det finns ett stort behov av forskning inom det här området, sa Försäkringskassans nya generaldirektör Adriana Lender när hon i veckan invigde sjukförsäkringens forskardagar i Umeå, som arrangerats för 18:e året i rad. Vi vet fortfarande för litet, sa hon. Visst kan det vara så, men handlar det inte också om beslutsfattarnas människosyn? Något fel är det i vart fall med relationen regelverk-verklighet.
Det är regeringen som tar beslut och skriver regleringsbreven. Här brister det uppenbarligen ganska rejält när det gäller insikter om vad som är möjligt att åstadkomma på en hårt konkurrensutsatt arbetsmarknad.
Forskarna behövs för att ifrågasätta och problematisera det som ofta framställs som något självklart. Det lyckades Malin Junestav med på ett lysande sätt i forskarseminariet som denna gång hade temat ”Arbetslinjens återkomst?” Hon har disputerat om ”arbetslinjer i svensk socialpolitisk debatt och lagstiftning” och arbetar nu på IFAU, Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering. Forskare och praktiker som deltog i seminariet hajade till över hennes slutsatser: Arbetslinjen har inte återkommit, den har gällt allt sedan arbetarrörelsen föddes på 1800-talet och har sedan dess varit konstant. Malin Junestav ifrågasätter däremot hur arbetslinjen definieras.
Det enda nya med arbetslinjen är att de fyra borgerliga partierna i valrörelsen 2006 lyckades få väljarna att tro att socialdemokraterna struntade i det som alltid varit arbetarrörelsens linje ”arbete åt alla” och i stället fokuserade på ”bidrag.”
Men så uttryckte sig inte Junestav. Som den forskare hon är har hon plöjt igenom det som hänt från 1800-talets fattigvårdslagar fram till våra trygghetssystem. Hennes slutsats är att arbetslinjen varit konstant och ”en moralisk bas” för välfärden.
Malin Junestav gick så långt i sin analys att hon ansåg att det var lika gott att skrota begreppet arbetslinjen – om man inte förmår beskriva vad som avses!
ARBETSLINJEN gäller, hör vi ofta arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorin säga och det säger också socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson. Som om det var samma ”linje” de pratar om. Trots att det är olika försäkringar som gäller. A-kassa när du blir av med jobbet och sjukpenning om du blir sjuk. Detta kan bli knepigt, eftersom förutsättningarna att klara ett arbete ser så olika ut om du är helt frisk eller varit borta från jobbet på grund av sjukdom, arbetsskada – eller en operation.
NU MENAR inte Malin Junestav att det är olika ideologier som påverkat hur vi ser på arbetslinjen i olika tidsepoker. Snarare är det den gällande tidsandan. Ena decenniet blåser ”högervindar”, i andra dominerar ”vänstervindar.” Och inte minst olika förutsättningar som råder. Exempelvis 90-talskrisen och vad som då ansågs mest lämpligt.
Junestavs studier handlar om perioden 1930–1955 då de första stenarna i den moderna välfärdsstaten lades, 1967–1980 när rättigheterna utvidgades och massarbetslöshetens årtionde 1991–2001 med nya begränsningar.
Den nuvarande borgerliga regeringen bygger sin politik på den nyliberala idén om ”incitament”. Mer till den som jobbar och mindre till den som inte får/kan arbeta. Men Junestav hänvisade till brittisk och amerikansk forskning som kommit fram till att incitament biter dåligt på redan marginaliserade (utslagna). Vad ska man då ta till? Piska och tvång ser vi också exempel på. Men fungerar det?
REINFELDTS regering sjösatte sin politik i en högkonjunktur och vi borde ju se resultaten nu när drygt två år har gått. Men antalet unga 16–29-åringar som förtidspensioneras fortsätter att öka! Varken incitament, krav på motprestation, piskor eller morötter har hjälpt den gruppen.
Ett stort glapp i hela resonemanget kring arbetslinjen är att arbetsgivarna har ställts offside i debatten. Vilka möjligheter/vilja har de att anställa människor som går på kryckor?
Jag har hört många berättelser som påminner om Lassas Petterssons och ifrågasätter därför hur arbetslinjen hanteras. Håller det inte på att gå över styr? Och hur ska den utsatte individen klara sig?
Av Lars Bodén
lars.boden@folkbladet.nu
090/17 01 72
Publicerad 2009/01/23 0:25 under Ledare.
Läs Daniel Nordströms blogg
Läs Jonas Fahlmans blogg om Skellefteå AIK och hockey
Danny Persson efter matchen
36 kommentarer till Perspektiv på arbetslinjen
”Bengt, ja det är kapitalismen som skapat välståndet”.Erik, hur skulle det ha gått för kapitalismen om den inte hade haft sina trogna tjänare? Hade kapitalismen kunnat ”bita ihop” och lyckats uppnå dessa vinster på egen hand, utan dessa loja medarbetare? Erik,Du försöker så gått Du kan beskriva den blå rökens förtjänster, som världens största lycka – för vissa. Passar också på att fråga hur går det Erik, att placera snickaren som går på kryckor? Har han fått fast anställning på dagens moderata arbetsmarknad, med tanke på vad Du säger, att det är kapitalet som skapat välståndet? Då bör det väl inte vara några problem – eller – är det ändå problem? Upp till bevis. Hur är läget på Island? Det uppges starka demonstrationer mot den konservativa ledningen. Det islänska folket tycks inte vilja acceptera den ideologin. Hur kommer det sig?Kanske Erik ska åka över och hjälpa till med sin kunnighet om konservatismens stora fördelar. Att lägga strukturera på rätt plats.God morgon.
[Anmäl]
25 januari, 2009 kl 12:06
Erik, ditt resonemang är typiskt för en högerliberal. Det är, i ert drömsamhälle, individen som ska förändra, inte kollektivet som gemensamt förändrar och tar bort hindrande strukturer. Det är klart förstås, ni vill inte ta bort några hindrande strukturer för det skulle innebära att högern, de rika, företagsägarna, kapitalisterna, blir av med sina privilegier (privilegier som ni har ENBART tack vare att vi arbetare jobbat ihop dem åt ER!).
[Anmäl]
25 januari, 2009 kl 11:25
Bengt, ja det är kapitalismen som skapat välståndet. Titta bara hur kommunistiska Kina har utveckaltas sedan man lämnade ekonomisk socialism. Conny- Det kräver hårt jobb att hitta boende, men det går. Inneboende är t ex en lysande lösning som socialister aldrig hittar efter som de väntar på att staten ska ringa och meddela vart de ska bo. Och när det gäller optimism, så löser det inte alla probem. Men, en sak är klar! Om man som arbetare vet att man kommer att diskrimineras och få ett helvete i livet så kan jag garantera att det blir så. På samma sätt drabbas feminister som ser sig själva som förtryckta i varje social situation. Nej, bit ihop och ansträng er. Även om ni är motarbetade av strukturer, så är det ni själva som kan lösa problemen. Det kommer aldrig staten att göra åt er!
[Anmäl]
25 januari, 2009 kl 0:17
jonas johansson, resonemanget handlade om att flytta när man får jobb men om det inte finns lägenhet eller om man inte har råd med hyran, ska man bo på gatan då? Vad säger du som högerrepresentant?
[Anmäl]
24 januari, 2009 kl 19:47
Optimismen står på något sätt i vägen för den kalla, nakna verklighet som råder i landet i dag. Inget fel att vara optimist, men den har sin reella begränsning. Det fick dåtidens flygpionjärer erfara när det försökte flyga från hustak med sina enkla redskap. Det gick som bekant inte.Men optimister var de trots allt. När man läser Eriks inlägg så får man verkligen en mycket god insikt i Fredriks Reinfeldts idologiska inriktning. Inläggen är en god hjälp på traven in i den mörkblå tillvaron. Vi befinner sig åter igen i en världsomfattande ekonomisk kris som har sitt ursprung hur kapitalistiska krafter har agerat. Det är inte den som får vidkännas Fredrik Reinfeldts piskor som har orsakat krisen. Orsaken ligger långt ifrån den nivån. Den ligger i de kapitalistiska högkvarteren, som nu osar på och framkallar rådande ekonomiska situation. Att sedan ha en nationell regering som löper med och inte vidtar åtgärder för att minimera rådande krisläge.Vad som nu sker är ett återkommande faktum.
[Anmäl]
24 januari, 2009 kl 15:08
Men Conny, du hittade ingen lägenhet med ”en hyra som passar en ensamstående”. Så då är det OK att leva på andra ensamståendes skattepengar, de som dessutom betalar en hög hyra? Högern har alltså helt rätt att det finns massor av bidragsparasiter!
[Anmäl]
24 januari, 2009 kl 14:44
Erik, du menar att en glad och frejdig optimistisk attityd löser allt. Vad bra, då finns jobb och billiga lägenheter bara jag är positiv och låtsas att de finns? Jobb- och bostadspolitik betyder då inget, min gränslösa optimism löser allt, även om jag så skulle ligga i rännstenen. Mina tankar när jag hör detta resonemang, går osökt till Marie Antoinette, drottning under franska revolutionen, som tyckte att det fattiga folket som inte hade bröd, ju lika väl kunde äta bakelser.
[Anmäl]
24 januari, 2009 kl 11:37
Erik, problemet hos högerliberalerna är att de vill avskaffa välfärden, men ska vi säga mer konkret vad problemet är just i detta fall så är det tvådelat, d.v.s., det finns inte jobb och det finns inte bostäder. Finns det ett jobb så finns det ingen bostad eller vice versa. Högern har inte tänkt långt nog, den har bara resonerat att man ska inför piskor så att folk söker jobb i hela landet. Bostadssituationen har den helt ignorerat eller glömt bort. Inför man ändringar på ett sområde (arbetsmarknadspolitiken) så måste man också underlätta omstruktureringen på andra områden (bostadsmarknaden). Skulle inte förvåna mig om Alliansen kliar sig i skallen och säger: ”Oj, det tänkte vi inte på. Vi tänkte ju bara på att piska folk att söka jobb och arbeta för slavlöner så att företagens vinst ska ökas och direktörernas kapital mångfaldigas.”
[Anmäl]
24 januari, 2009 kl 11:14
Erik, jag är inte kräsen, jag bor gärna i Tensta exempelvis, men sist jag kollade så fanns inga lediga lägenheter nånstans i Sthlm med en hyra som passar en ensamstående.
[Anmäl]
24 januari, 2009 kl 10:16
Conny, bostadsproblematiken är klart överdriven. Det är fullt möjligt att få tag i en bostad nära Stockholms innerstad. Problemet är att folk är alldeles för kräsna. Det står lägenheter tomma i t ex Tensta 15 minuters färd från Centralen! Problemet i din och mångas beskrivning är att ni ser fattiga och rika som bestämda grupper. Vissa är fattiga och andra är rika! Det är ett problem vi har i Sverige. Vi har glömt att man själv kan påverka sin situation och att, med vårt kostnadsfria utbildningssystem, har alla fattiga en möjlighet att bli rika. Det kräver dock hårt jobb och en positiv inställning. Conny har bestämt att sådana saker är omöjliga och att det viktiga är att fokusera på de orättivsor vi utsätts för. Klart att livet är tufft med den inställningen. Jag hoppas, och tror, att många invandrarungdomar har en bra drivkraft och kommer att lyckas fint jämfört med svenskar som har marinerats i er negativa attityd.
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 22:35
Erik, det är lätt att kräva att folk ska ta sitt ansvar. Så klart man kan ”ta sitt ansvar”, t.ex. köpa bostad, om man har gott om pengar (vilket jag antar du har) men det är det långt ifrån alla som har. Om jag söker jobb någonstans, får jobb, men inte bostad, vad tycker du man ska göra då? Stänga av mig från A-kassa och annat för att jag inte har pengar att kunna köpa bostad? Stänga av mig från A-kassa för att jag inte råkar känna greve von Svinhufvud som äger en del bostäder och kan ge mig ett bra pris?
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 20:02
Sign Erik Skriver :
” Ni kräver alldeles för mycket av staten. Ni ser det som en rättighet att få ett jobb, att få en bostad tilldelad om man flyttar. Att ni tycker staten har en skyldighet att styra upp en persons tillvaro till 100 % är absurt!”
Så korkat inlägg. Folk som inbetalar till en försäkring ska ha del av den punkt slut. Regering ska se till så det finns bostäder , det är självklart.
Det enda denna alliansregim gör är tar ansvar för att göda rika.
fallskärmar som är högre än lönen ska ges till folk som sägs vara duktiga.
Var finns viljan att jobba när det är viktigare göda dessa med överlöner överbeskydd. De har inget ansvar när det blir så.
Det är självklart folk ska ha boidrag när de utestängs från arbetsmarknad.
Dessutom behöver ingen arbetslöshet finnas om staten skapade jobb i.o.m den privata inte klarar den uppgiften. Dre är bara intresserade av vinster och pengar. och ger väl tusan i om det skapar arbete åt folk.
Mera statlig och mindre privat girighe
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 16:18
Erik svamlar. Hans regering har ju gjort denna dam till bidragstagare och förtidspensionär mot sin vilja. Hon kan arbeta men Eriks alliansregering stoppar henne genom ekonomisk utpressning. För henne blir det tvärtemot vad alliansen påstår, hon måste bli bidragstagare får att hon ska överleva . Förtidspension är lika mycket bidrag som A-kassa, Erik. Varför sänkte din alliansregering gränsen från 7 till 5 år , med tanke på hur viktigt det är att återkomma tilll arbete istälet för att gå på bidrag? Hon är ju bedömd som frisk och hon vill själv arbeta. Varför stoppar alliansen dem som tillfrisknar efter 5 år ? Det stärker bara min uppfattning, att alliansen ljuger om arbetslinjen. De är inte alls intresserade av att få sjuskrivna i arbete. Sjukbidrag blir socialbidrag och som i relaterade fall också förtidspension. Snacka om ”bidragsalliansen” , som med den fingerade hetsjakten på sjukrivna låtsas stå för arbetslinjen. En röst på alliansen är att hellre vara för svältbidrag än jobb.
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 15:52
Jag kan hålla med om att det under (s) tid vid makten kommunaliserades och förstatligades för mycket av arbetarrörelsens egna organisationer och initiativ. Men vägen tillbaka är inte att det är hur mkt pengar som ska bestämma ens möjligheter till ett värdigt liv. Vi måste istället öka det demokratiska inflytandet och ansvaret – inte bara i val var 4:e år utan på arbetsplatser, i bostadsområdet, på dagis, i skolan osv. Det är den passiviteten jag tycker är problematisk – att man inte får demokratisk makt översina liv. Inte att man tror att staten ska ”fixa allt”. Vi har en väldigt rörlig arbetsmarknad i Sverige & ffa en väldigt rörlig ”utbildningsbefolkning” – många flyttar för att plugga (& sätta sig i skuld) och är beredda att plugga även senare i livet (& gå ner i inkomst rejält en tid). Sverige består av människor som vill & vill kunna göra rätt för sig – och som tror på sina rättigheter gentemot det gemensamma. Det är min övertygelse och erfarenhet.
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 15:02
Förtydligande. Källa: ”A-kassans regler tvingar henne lämna arbetslivet”, LO-tidningen nr 41 12 december.
Det är alltså pga alliansens försämrade regler i A-kassan , som hon måste tacka ja till förtidspension. Anders Wickander vid A-kassornas samorganisation har svårt att se logiken, dvs att alliansen har sänkt sjuskrivningens tidslängd från 7 till endast 5 år. Om han inte förstår , hur ska en annan lekman kunna göra det ? Alliansen straffar alltså dem, som inte ens alliansen skulle anse som lata. Varför bedriver alliansen denna moment 22 mot de sjuskrivna ? Vi som är motståndare till aliansens politik, vet svaret.
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 14:52
Jag bröt foten för en sju åtta år sedan. Blev inte sjukskriven mer än någon vecka, tog mej fram och tillbak till jobbet med Taxi – betald av min olyckfallsförsäkring kopplad till hemförsäkringen. Var det inte arbetslinje?
Är inte politik alltid incitament? Eller vad menar Boden?
Sossarna massförtidspensionerade på 90-talet. Snygg arbetslöshetsstatistik att stå och ljuga väljarna rakt upp i ansiktet med – vidrig cynism tycker jag. Och då var väl ersättning 67 procent? Som Sahlin säger – djävulusisk.
Även om vi tar alla pengar från ”rika” i skatt – så står vanliga inkomstagare för den absolut största delen av skatteintäkterna – vem ska betala egentligen?
Tror inte det är bra att vara byggnadsarbetare ett helt yrkesliv – det sliter för hårt på kroppen. Det måste finnas incitament som gör att man byter jobb – men det är också individens ansvar.
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 14:38
Det kommer alltid att finnas sjuka och de kommer alltid att finnas en viss arbetslöshet, så jag är inte motståndare till vare sig sjukersättning eller A-kassa. Det finns dock stora problem i svenskarnas attityd till dessa system. Jag har flera bekanta, akademiker, som lever på A-kassa för att de inte kan få jobb som t ex kulturvetare. Detta är oacceptabelt när jag vet att de skulle få ett telemarketingjobb bara de ringde arbetsgivaren! Då ska man självklart inte har rätt till A-kassa. På samma sätt är det uppenbart att det är alldeles för lätt att vara sjukskriven. Varför har vi svenskar så oerhört mycket högre sjukskrivningstal än andra länder? Något är djupt fel i systemet och det måste åtgärdas. Vi måste komma bort från denna bidragsmentalitet! Sedan finns en risk att vissa individer kommer ikläm, men detta ska förhindras genom en rättssäker handläggning. T ex har man rätt att överklaga besluten till Länsrätten!
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 14:22
Detta med att alliansen skulle vara så mån om att de sjukskrivna ska komma tillbaka till arbetet, stämmer inte. Det finns fall där sjukskrivna med tidsbegränsad ersättning INTE kan prova på att arbeta utan att sjukersättningen dras in. Ty regeringen införde en maxgräns på hur länge man kan ha sjukersättning . 2007 Sänktes gränsen för sjukersättningen ”tills vidare” från tidigare 7 till max 5 års sjukskrivning. Efter denna tid tvingas personen i fråga till ”ofrivillig sjukpension” då sjukersättningen dras in. I LO-tidningen nr 41, 12 december, kan man läsa om en 57-årig kvinna som sålunda har drabbats av just denna reform, som infördes 2007. Hon var på väg tillbaka efter en lång tids sjukdom , men tvingas för att överleva gå med på förtispension. Trots att hon själv vill arbeta och också efter arbetsprövning också anses klara av att återgå till arbetet. Sjuskrivna straffas alltid , också om de ”alltför arbetsvilliga”. Hade tidigare regler på max 7 år från 2001 gällt hade det gått.
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 14:09
Mycket talar för att dagens samhälle inte är anpassad till människan, i full utsträckning. De ekonomiska kraven har blivit så hårda, så brutala att människan inte lägre platsar med sina skiftande förutsättningar. Dagens samhälle ställer behovet av endast A-människor. Men alla är inte A-människor, vilket naturligtvis komplicerar det hela på ett ganska så knepigt sätt, i det vardagliga livet. När man upptäcker att samhället inte enbart består av A-människor, utan att det finns också andra människor som inte uppfyller A-människan plats, vad händer då? Vid en sådan upptäckt är det mest rimliga i att samhället underordnar sig rådande situation och ger dessa icke A-människor också en plats på jorden, i samhället. Samhället måste kunna regleras utifrån vilka individer som bor i samhället. Att pressa sjuka, svårt handikappade till teoretiskt tänkta uppgifter har inte varit möjligt, och torde inte bli det heller. Med dagens linjer blir livsbetingelserna ännu omänskligare för dessa individer.
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 13:54
”Det absurda är att det finns mängder av er som tycker det är rimligare att snickaren går på A-kassa än att han jobbar som telemarketingsäljare”! Till det absurda kan verkligen räknas om en sjukskriven person får ersättning från A-kassan. Den ska ha ersättning från FK på grund av medicinska komplikationer. Med tanke på de enorma krav som dagens arbetsgivare ställer så torde nog snickaren inte ha något att göra enligt det förslag som Erik beskriver. Detta som Erik vill göra gällande är enbart en teoretisk produkt som har ytterst, ytterst, små möjligheter i verkligheten. Kan räknas till det kända uttrycket ”en blind höna hittar också ett korn”. Frågan är om Erik hittar detta korn? Jag tycker att Erik ska ta och försöka placerade denne snickare på den i dagens läge rådande armetsmarknaden, innan har gör sina uttalanden, som i paraktiken troligen inte går att genomföra.Men som sagt, Erik, försök och gör en insats, och berätta sedan hur det har gått. Tala med dina fränder kanske det går?
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 13:28
Jag förstår verkligen att det kan vara frestande för fullvuxna människor att skjuta över ansvaret för sina liv på staten. Det är så vi svenskar har fostrats under åtminstone de fyra senaste decennierna. Men kom ihåg att i samma stund som du överlämnar ansvaret för ditt liv så överlämnar du även makten, och då står du snart där vid valurnan med mössan i hand och röstar på det parti som ger dig en extra hundralapp i bidrag (eller understöd eller utvecklingstillskott eller hur den politiskt korrekta termen lyder för närvarande). Och när det gäller att tävla i bidrag då vinner alltid firma Sahlin-Östros.
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 13:13
Andreas: väl talat! incitamentsstyrning fungerar i vissa sammanhang- sämre i andra. menar jag då…
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 13:03
jag vet inte vilka ”ni” som åsyftas när det gäller inläggen om statens kontra individens ansvar, Thomas, Erik och Jonas. klart att livet kan vara svårt. det kan vara ännu svårare om man hindras bidra efter sin förmåga för att helskruvade regler sätter stopp för det – inte sällan under ”arbetslinjens” ledstjärna. det är inte, menar jag så mycket en fråga om att vuxna människor ska klara sig på egen hand – utan att de hindras klara sig på egen hand. sedan är ju vitsen med ett samhälle och ffa en välfärdspolitik att lyfta bort en del av de sociala risker som finns inbyggt i ett kapitalistiskt system; dvs att kunna tävla om arbetstillfällena på en arbetsmarknad utan att ha något annat att erbjuda eller tjäna sitt uppehälle på än sin egen arbetskraft.
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 12:54
Jag fick en ny höftled oprerad in för ett år sedan och gick med kryckor i tre mån,jag ställer mej frågan hur denne man skulle kunna arbeta som snickare med kryckor det är obegripligt för mej .Fick inte köra bil på tre månader.Ta reda på först vad som gäller innan du uttalar dej.Det är vissa saker som du inte kan göra.Det är dags för en operation på andra höften snart.Har du ett jobb där du sitter stilla och kan röra dej när det behövs så kan det kanske gå.Det är gymnastik övningar som man måste göra flera gånger per dag så det är inte bara att tro att han ska kunna jobba som snickare.Jag tycker att försäkringskassan har gått för långt.Känner dom som har fått rådet att söka social hjälp, när de har varit berättiga till sjukpenning.
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 12:53
Men människor liv pågår inte i något sorts samhälleligt vakuum. Det finns alltid system, den viktiga frågan är hur vi vill att det ska se ut, vilken roll demokratin, staten, den enskilde, företag osv ska spela. Då är frågan ”vem ska anställa…” relevant. För Nils Lassas kan inte själv ge sig jobb, och det har sen 80-talet varit brist på arbetstillfällen , inte människor. Dock människor med rätt kompetens på rätt plats. Så hur löser vi det? Ska vi skapa mjligheter för människor att utbilda sig, rehabilitera sig snabbt, anpassa arbetet, byta bostadsort, byta arbete eller ska vi tvinga dem att göra det till högt pris? Vem är betjänt av fel person på fel ställe? Det handlar inte om statens ”100%-iga skyldighet” eller beroende av staten som ett barn. Men vi har alla ett ansvar för varandra. Frågan är hur vi ska ta det, både som kollektiv och enskild. Incitamentstyrning och att trycka ut fler människor på arbetsmarknaden är uppenbarligen inte det rätta svaret.
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 12:50
Erik och Jonas: Det ÄR en rättighet att ha ett jobb, och det är en rättighet att skyddas mot arbetslöshet. Om ni tvivlar, läs då innantill i artikel 23 i FN:s allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna. Det borde Reinfeldt och hans boys göra också.
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 12:47
Tomma tunnor skramlar mest. Stämmer bra in på Erik.
Han skryter om att han skulle vara egenföretagare, men jag tvivlar. Har aldrig sett en företagare som har så mycket tid att skriva strunt här i VF.
Nej hans ivriga akrivabde påminner mer om en misslyckad karriär och ett försök att kompensera sig för vad han aldrig lyckats uppnå.
Det är dags att helt ignorera honom, att inte ta honom på allvar, så kanske han ägnar mer tid åt det s.k. förtaget han påstår sig ha.
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 12:27
Helt rätt Erik!
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 12:21
Ni kräver alldeles för mycket av staten. Ni ser det som en rättighet att få ett jobb, att få en bostad tilldelad om man flyttar. Att ni tycker staten har en skyldighet att styra upp en persons tillvaro till 100 % är absurt! Jobb och bostad är inget man får. Det är något man måste kämpa och jobba hårt för. Livet är inte alltid enkelt. Ni verkar tycka att folket ska vara lika beroende av staten som vi alla en gång var av våra föräldrar. Nej, växt upp och ta lite eget ansvar!
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 11:38
Man får tacka för berömmet. För att förtydliga så menar jag att det inte är enbart ideologi som styr. Men självklart finns också en sådan komponent.
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 11:35
Ungefär när bytte vi ut ”skaffa arbete” och ”skaffa bostad” mot ”få arbete” och ”få bostad”? Vi är ute på tunn is om vi förväntar oss att politikerna ska ordna allt i våra liv. Det är mycket möjligt att Försäkringskassan har gjort en felaktig bedömning i det aktuella fallet, men grundinställningen måste vara att folk som KAN försörja sig själva SKA försörja sig själva. Vi pratar trots allt om vuxna människor. Sjukförsäkringen har under många år använts som en arbetsmarknadspolitisk åtgärd. Det är regeringens förbaskade skyldighet att ändra på det.
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 11:23
Som så många andra säger, synkronisering mellan myndigheter och konsekvenser för enskilda individer finns sällan med i förändringar som regeringen beslutar. Ex när Försäkringskassan tar beslut att man kan ta ett annat arbete på reguljära arbetsmarknaden och då ställer man sig frågan, vilket arbete? Då svarar försäkringskassan: _Det är inte vår sak att tala om det, det är arbetsförmedlingen uppdrag att hitta arbete till arbetssökande. Den alternativa arbetsmarknad som regeringen ska skapa finns ännu inte på plats, fastän försäkringskassan drar in ersättningar för 1000-tals medborgare. Snälla politiker, sjösätt först alla instanser som behövs för att era beslut ska fungera för den lilla individen i samhället innan ni genomför förändringar. Den arbetsgången borde vara självklar !!
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 11:04
Kräver regeringen att man ska söka arbete i hela landet så SKA den också se till att man kan få bostad där jobbet finns. Men som vanligt när det gäller högerna har den inte tänkt till.
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 10:20
Problemet är att Bodén och andra som kommenterar här inte tycker det är självklart att A-kassa skall vara sista alternativet och att en individ har en skyldighet att göra allt för att möjliggöra sin försörjning. Självklart finns det möjligheter för en snickare på kryckor. Telemarketingbranschen är ett exempel på en marknad som har oerhört svårt att fylla upp vakanserna. Det absurda är att det finns mängder av er som tycker det är rimligare att snickaren går på A-kassa än att han jobbar som telemarketingsäljare! Där har vi de absurda ideérna i svensk politik!
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 9:58
Arbetslinjen är orimilga krav på arbetslösa eller sjuka.
Däremot ställs inga krav på att regering ska ha nåt ansvar.
Ta t.ex arbetslinje bostad.
Du får jobb men får ingen bostad.
Vore det inte rimligt samordna arbetsförmedling med en bostadsförmedling så fixar den arbetslöse sig ett jobb ska bostadsförmedling vara skyldig skakak fram en bostad.
Om så inte sker ska den arbetslöse få 80% i a-kassa igen fast denne hade kanske 70% före.
En ny period.
Ett annat problem är att många idag tvingas ha dubbla boenden.
Vilket inte alls tas i beräkning gällande bostadspolitiken.
Dessutom tvingas många genom arbetslinjen och dess krav köpa bostad blir de utan jobb står de där med en bostad som de går i förlust på.
Så d.v.s arbetet kan driva människor till personlig skuld enbart för att allt utanför arbetslinjen inte funkar.
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 8:53
Vi får säga som Ronny Eriksson och Euskefeurat: ”Skriv in det i journalen at jag måste vara galen om regeringen är klok”.
[Anmäl]
23 januari, 2009 kl 0:44