VF

Popåret 2008 är kvinnornas

TROTS ATT DET återstår en dryg månad av det svenska popåret 2008 kan jag redan nu konstatera att det tillhör kvinnorna.
Jag var inne på det redan förra veckan när jag skrev om Anna Ternheims nya skiva. Just för att den är en i raden av så många starka skivsläpp av kvinnliga artister i Sverige.
I toppen återfinns sagolikt vacker musik av Västerbottens egen Frida Hyvönen och svenska popdrottningen de senaste åren, Östersundsartisten Annika Norlin. Men även om dessa norrlänningar toppar är de långt ifrån ensamma. Precis nedanför återfinns nämnda Ternheim tillsammans med namn som fantastiska debutanten Lykke Li, jazziga Nina Ramsby och avigt geniala Nina Kinert.
Och som om detta inte vore nog utgörs basen av denna musikaliska spjutspets av artister som Titiyo, Edith Backlund, Sophie Zelmani, Those dancing days, Amanda Jenssen, Stina Berge, Andrea Kellerman, Hanna Hedlund, Sofia Talvik och Veronica Maggio. Svensk-norska singer-songwritern Ane Brun platsar också i den här kretsen. Samma sak gäller Marit Bergman som fortsätter att göra bra popmusik och numera distribuerar den på sitt eget sätt via prenumerationstjänst.
Och då har jag säkert ändå glömt några.
Som ni märker finns det allt fog i Sverige för mitt inledande anförande. De kvinnliga artisterna står både för de riktiga toppinsatserna och den stabila bredden 2008.
Hyvönen slår Hellström på fingrarna om man säger så.

OM MAN HOPPAS PÅ en jämställd musikbransch, och värld för den delen, är det mycket som är glädjande med att se Annika Norlin äga Idunteaterns scen med Hello Saferide för några veckor sedan. Bara själva symbolvärdet hon som kvinna utgör med det klassiskt manliga attributet gitarren i högsta hugg är en sak.
Att höra den entusiastiska publiken ropa ”Annika, Annika” och inse att det som händer där och då kommer att ge ringar på vattnet är en annan.
Norlins starka framträdande kommer att göra att andra kvinnor vill äga andra scener vilket i sin tur inspirerar ytterligare andra.
2008 är ett år då det märks att snöbollen börjat rulla i blötsnön.

ATT DRA NÅGRA växlar på det arbete som Popkollo gör är kanske för tidigt. Men jag känner för att göra det ändå. För även om de musikaliska sommarlägren för tonårstjejer ännu inte genererat några nya popstjärnor (åtminstone inga som jag upptäckt ännu) skänker fenomenet också en legitimitet till alla kvinnliga musiker. Bara att det finns en växande organisation vars mål är en jämställd musikbransch har givetvis en positiv effekt, inte minst psykologiskt.
Popkollo grundades av Marit Bergman för fem år sedan och utvecklingen har gått spikrakt uppåt sedan dess. Första året deltog 19 tonårstjejer i Hultsfred medan Popkollo i somras lockade flera hundra musikaliska ungdomar på sju orter i Sverige. Umeå har varit med sedan 2005.
Från och med september i år är Popkollo dessutom ett community på nätet. Där finns det efter ett år som detta mängder av kvinnliga förebilder att diskutera och inspireras av.
För det ska ju snart komma fler popår som 2008.

• Kommentera
•  Skriv ut artikeln