VF

Eric Schüldt berättar om framtiden

FOTO: MATTIAS AHLM/SVERIGES RADIO

.
I SAMBAND MED årets bok- och biblioteksmässa fick jag syn på en notis om att journalisten Eric Schüldt (Odd at large, Schüldt i P1/P2) skulle hålla föredrag om en bok han höll på att skriva. ”Framtiden” var det förpliktigande arbetsnamnet på boken, och den skulle tydligen behandla ämnen som ”upphovsrätten, digitaliseringen, kulturen och originalets värde”. Jag blev nyfiken på projektet, det verkade som det här kunde vara en bra ingång till en viktig men stökig debatt. Till slut kunde jag inte hålla mig och vänta in boksläppet, utan mailade Eric Schüldt några frågor. (Här kommer den långa versionen av intervjun, i dagens VF finns också en förkortad variant. )
.
I fjol skrev du en artikel om pirater, skivbransch och upphovsrätts-lagstiftning i tidskriften Fokus. Den gick mest ut på att referera de olika ståndpunkterna i frågan. Kommer din bok att ta tydligare ställning och driva en linje?
.
Den linje jag kommer att driva i pirat/upphovsrättsfrågan är att tillståndet av ställningskrig kommer att fortsätta. Jag tror inte att det inom den närmsta framtiden kommer att dyka upp någon universallösning på det här problemet. Däremot presenterar jag en tydlig trend. De försök att behålla den gamla synen på upphovsrätt på internet har misslyckats, de som har naggat den gamla upphovsrätten i kanten, YouTube till exempel, har visat sig vara väldigt framgångsrika.
.
Jag kommer också driva en argumentation som går ut på att det här egentligen är en konflikt mellan näringsdepartementet och justitiedeparte-mentet. Redan på 1990-talet bestämde vi i Sverige att vi ville bli en ledande it-nation, vi satsade på bredband, hemdatorreformer och utbildning inom it-området. Och vi lyckades. Att Pirate Bay finns i just Sverige ser jag som ett uttryck för ett gynnsamt kreativt it-klimat. Sen, för några år sen, vaknar justitiedepartementet: ”Vänta nu! Folk följer inte lagarna! Det här går ju inte”. Och där står vi fortfarande och stampar.
.
Frågan kommer snarare ställas till läsarna av den här boken: ”Vilket pris vill vi betala för att upphovsrättsinnehavare ska få betalt för sitt arbete enligt en 1900-talsmodell som är anpassad efter tryckpressar, filmrullar och lp-skivor?”
.
Fildelningsdebatten borde vara en av vår tids mest intressanta kulturpolitiska utmaningar, men eftersom parterna tenderar att tala förbi varandra mest hela tiden så upplever man den lätt som innehållslös och rätt tröttsam. Vad kan göras för att ändra på detta?
.
Jag tror att det finns en generationsklyfta. Den går mellan dem som är uppvuxna med datorer och de som inte är det. Givetvis finns det många undantag, men att höra ledande politiker uttala sig i de här frågorna är som att färdas tio år tillbaka i tiden. Det här kommer utjämnas med tiden i och med att den kommande generationen är så pass datorvan. Men än så länge är det offentliga Sverige rätt så analogt i sitt tänkande.
.
Sen tror jag också det finns en syn på Internet och frågor kring det digitala samhället som lite lättviktiga. Att fildelningsdebatten inte har den tyngd den borde ha tror jag beror på att många associerar den med popmusik, biofilm och ungdomar finns gillar att få saker gratis. Min spådom är att detta kommer att förändras när nästa bransch digitaliseras på allvar – bokbranschen. När ”det fria ordet” upplevs som hotat, då kommer de här samtalen föras på ett helt annat sätt. Detta behöver dock inte behöva betyda att det ”fria ordet”, ”boken” verkligen är hotad trots att människor börjar fildela Camilla Läckberg.
.
Det är så otroligt enkelt att konsumera och sprida upphovsrätts-skyddat material idag. Till och med enklare och smidigare än att köpa produkterna på laglig väg. Går det överhuvudtaget att förankra en lagstiftning som innebär att det är enklare att begå ett brott än att inte göra det?
.
Det är en stor utmaning. Och hittills har man från statens sida inte lyckats. I Sverige finns det ju ofta en strävan efter konsensus. Vi strävar efter en jämkning. Kanske är de nya streamade musiktjänsterna som till exempel Spotify exempel på detta. Men jag är inte helt övertygad. Jag tror att en ny kultursyn och en ny syn på skapande kommer att växa fram. Det kommer dock ta en längre tid och hänger ihop med kommande generationsskiften inom samhällsapparaten. Så i dagsläget ser jag ingen lösning på frågan om legal/illegal nedladdning.
.
The Long Tail-författaren Chris Anderson har en ny bok på gång under namnet ”Free! Why $0.00 Is the Future of Business”, och gratistjänster som just Spotify tror vissa är affärsmodellen som kommer att rädda skivbranschen. Vad tror du om den här nya gratis-ekonomin, fungerar den, har den framtiden för sig?
.
Jag tror att det kommer ske en uppdelning. För det som det tidigare har gått att ta bra betalt för, själva  ”produkten” – låten, filmen – kommer det bli svårare att kunna ta betalt för. Däremot andra tjänster, områden, möjligheter där det finns stora chanser att få till en ekonomi. Det här gäller både digitalt och analogt. Jag tror till exempel storstadsexplosionen av kaféer och allt mer stigande priser på caffè latte är ett resultat av att det digitala blir allt billigare. Det frigör kapital som vi väljer att lägga på något väldigt analogt – att sörpla kaffe. Sen så finns det ju även digitala tjänster som har visat sig lönsamma – som datingsajter och bostadsbytarsajter eller kanske den största succén av dem alla (som till och med att få ge namn åt ett missbruk) Hemnet, där mäklare faktiskt betalar rätt så mycket för att lägga ut sina bilder och annonser. Tänk helt enkelt: ”tjänster, inte produkter” så har du en chans i framtidens ekonomi.
.
För bara ett par år sen betraktades det som extremt töntigt av artister att gå ut och kritisera fildelning. Men håller detta på att förändras nu tror du? Jag tänker till exempel på Alexander Bard som intervjuades av tidningen Rodeo i somras och hade en lång utläggning om immaterialrätt och hur en ung artistgeneration redan slagits ut av nedladdningen. Har det skett en förskjutning så att det är mer okej i dag för artister att hävda sina ekonomiska intressen, och i så fall varför?
.
Jag tror att det är en myt att alla artister ser den illegala nedladdningen som något positivt. De flesta, särskilt de som var med under guldåren på 1990-talet, är nog ganska så nedstämda över att det inte sälj lika många skivor längre, att albumformatet är under upplösning, att skivan som artefakt har förlorat mycket av sin förtrollning.
.
Däremot tror jag inte att det tjänar något till att motverka den utvecklingen vi ser just nu. Att höja betalningsviljan för inspelad musik, särskilt i en yngre målgrupp, kommer bli väldigt svårt. Hemligheten ligger i nya lösningar, nya tjänster, nya sätt att få ut sin musik. Eller att helt enkelt uppfinna ett nytt format som passar bättre i en digital omvärld. Det stora problemet med cd-skivan är idag att den är så förlegad. Varför köpa en plastbit när du ändå lyssnar på all din musik i datorn eller i iPoden?
.
Populärmusikens ekonomiska grundvillkor har ju hittills varit rätt speciella, jämfört med konstmusiken och många andra konstarter. Populärmusiken har förväntats, och kunnat, bära sina egna kostnader medan andra uttryck stöttats upp av staten. Men är det självklart att musik även i framtiden ska kunna fungera som en handelsvara? Är det ens eftersträvansvärt?
.
Kulturpolitiken har ju traditionellt i Sverige stött scenframträdanden på olika sätt. Inspelad musik har ansetts vara något för den kommersiella delen av kulturlivet (förutom viss smal konstmusik). Kanske är det på väg att bli tvärt om. Där konserter, teatrar, opererahus, det analoga helt enkelt, klarar sig utan stöd. Men att det är den inspelade musiken kommer behöva stöd. Kanske blir det så här? Jag tror hur som helst att kulturpolitiken kommer att se helt annorlunda ut om femton år då den anpassats till digitaliseringen och det postmoderna samhällets uppbrutna smakhierarkier.
.
Och slutligen: om vi blickar ett decennium eller så framåt, ser framtiden för kulturen ljus eller mörk ut i dessa förändringens tider?
.
Ljus, absolut. Men samtidigt – väldigt annorlunda. I alla fall på ytan. Längtan efter sammanhang, berättelser, skönhet, katarsis, kulturella markörer, kommer givetvis att finnas kvar. Det är bara distributionsformerna och de ekonomiska försörjningsmodellerna som kommer se annorlunda.
.
ERIC SCHÜLDTS BOK utkommer någon gång under vintern 2009 och ges ut av den grön-liberala tankesmedjan Fores.

JONAS LIDSTRÖM

• Kommentera
•  Skriv ut artikeln