TOPP. John Ajvide Lindqvists succéroman har förvandlats till en fängslande film i Tomas Alfredsons omsorgsfulla regi. FOTO: SANDREW METRONOME
LÅT DEN RÄTTE KOMMA IN
Filmstaden, Umeå
Regi: Tomas Alfredson
I rollerna: Kåre Hedebrant, Lina Leandersson, Per Ragnar m fl.
MAN KAN LÄTT INBILLA sig att med en så stark berättelse som den John Ajvide Lindqvist skrivit går de inte att misslyckas. Men det är klart man kan. I en så tung konstform som film är det lätt att misslyckas.
Men när Tomas Alfredson griper sig an succéromanen ”Låt den rätte komma in” faller alla bitar på plats. Det är en förbluffande stark gestaltning av vänskap, mobbning, svenskt vardagsliv – och vampyrer. Just när man vant sig vid alla hyggliga svenska skådespelarfilmer där man sitter och prickar av kända ansikten och duckar för repliker som skorrar en aning falskt så kan man lugnt insupa ”Låt den rätte komma in”.
Det är en triumf för hantverksskickligheten. Från John Ajvide Lindqvists laddade manus till Hoyte van Hoytemas foto som fångar vinterkänslan så väl.
FILMEN UTSPELAR sig 1982 och man känner verkligen att man befinner sig på plats. Alla tidsmarkörer i form av radionyheter som pratar om Leonid Brezjnev, gamla sedlar, människor som röker inomhus och de tidstypiska kläderna finns på plats utan att stjäla alltför stor uppmärksamhet. Laddningen förtas inte heller av några kändisar, med undantag för Per Ragnar – om han ens är en kändis numera. Trots det är det välspelat ner till sista alkoholist.
Tomas Alfredson har gjort ett utomordentligt jobb som regissör.
DET HÄRLIGA MED ”Låt den rätte komma in” är att den inte heller är enkelriktad. Den berättar om vitt skilda saker och gör det med ett inre lugn där inget är stressat eller fördummat. Historien rullar ändå obevekligt på och spänningen förmedlas med små medel.
Efteråt har man fått en klar bild av den här förorten och är övertygad om att där ryms en och annan hungrig vampyr.
LARS BÖHLIN
LILLA SPÖKET LABAN – VÄRLDENS SNÄLLASTE SPÖKE
Filmstaden, Umeå
Regi: Per Åhlin, Lasse Persson och Karin Nilsson
Berättarröst: Maria Lundqvist.
DET RÄDDA SPÖKET Laban är tillbaka på bioduken. Precis som i de föregående två filmerna är hans äventyr med lillasyster Labolina och lillprins Bus uppdelade i kortare episoder. Maria Lundqvist berättar med inlevelse om händelser som det är lätt för små barn att känna igen sig i. Det handlar om det svåra i att vänta med att äta kokosbollar till efter maten, att inte lyckas göra så bra skuggfigurer man vill, att ta hand om ett djur man hittat och att få besök av en lite för bullrig morbror (Onkel Gast).
DE VARDAGLIGA äventyren rymmer humor och känns precis lagom spännande för att de små barnen inte ska skrämmas men ändå bli intresserade av vad som händer. En styrka är också att de mest spännande episoderna (mörka källare och flaxande fladdermöss) avdramatiseras på ett bra sätt.
Värmande budskap som att det är modigt att berätta att man är rädd och att alla ska få vara med i leken tar man med glädje med sig från biosalongen. Och som vuxen hade jag nog större behållning av den här än de tidigare två filmerna om Laban. Något som i och för sig kan ha att göra med att jag börjar vänja mig vid tempot i barnfilmer.
Men en bättre film för de minsta biobesökarna får man leta efter.
NICLAS HOLMLUND
COUSCOUS
Folkets bio, Umeå
Regi: Abdelatif Kechiche
I rollerna: Habib Boufares, Hafsia Herzi m fl.
DET ÄR KLART att det är bra med konstnärlig frihet, men den kan ta sig långrandiga uttryck. När man ser ”Couscous” önskar man mer än en gång att någon elak producent hade gått in och pekat med hela handen och sagt:
– Klipp ner den!
För det är ingen tvekan om att ”Couscous” är en bra film – den sprakar av liv – men den frestar också på tålamodet. Här finns scener där man fattar vad som sägs men sedan maler de på en extra stund. Anledningen till att det blivit så är att filmen arbetar med realism där man kommer människorna nära och faktiskt känner dofterna. Man ska helt enkelt känna att man är med är en del av det här familjedramat och då kan man inte stressa på dramaturgin.
Men det finns som sagt gradskillnader i långsamhetens välgärning.
”COUSCOUS” utspelar sig i den sydfranska hamnstaden Sète där den 60-årige hamnarbetaren Slimane förlorar jobbet och bestämmer sig för att öppna en couscousrestaurang istället. På vägen till öppnandet stiftar vi bekantskap med hans före detta fru, nya kvinnan, olika barn, gubbarna på kaféet, mötet med byråkratin och mycket annat som ger en färgstark bild, inte bara av människorna utan även av klasskillnader och hur de fransk-arabiska kulturen kan arta sig.
Och även om ”Couscous” är lång finns det paradoxalt scener som är så njutbara att de helst inte borde ta slut. Så kan det vara i goda vänners sällskap.
LARS BÖHLIN
DEATH RACE
Filmstaden, Umeå
Regi: Paul W S Anderson
I rollerna: Jason Statham, Tyrese Gibson, Ian McShane m fl.
DET FINNS BRA actionfilm och det finns dålig. ”Death race” hör definitivt till den sämre sorten med för mycket av allt – för snabba klipp, för stora vapen, för mycket blod och för mycket våld. Lägg därtill b-laget av actionskådisar och en dialog som hela tiden försöker hjälpa publiken att förstå den något komplicerade bakgrundhistorien och vi har en film som på sin höjd tillfredsställer ett gäng tonårskillar.
Själva storyn är det egentligen inget fel på; vi kommer in i en framtid där Amerikas ekonomi har kraschat (!) och vinstdrivande företag sköter landets fängelser.
DOKUSÅPAN har fått en blodtörstande tv-publik och fängelser ordnar death race i direktsändning där fångars liv sätts på spel. Vår hjälte är en good guy som sätts dit för mord på sin fru bara för att man ska kunna använda honom som förare i de fruktansvärda dödstävlingarna.
Problemet är att det aldrig blir spännande. Hjälten och hans allierade är bleka och man känner aldrig särskilt mycket för dem. ”Prison Break” och Tarantinos ”Death proof” har troligtvis varit stora inspirationskällor, men ”Death race” kommer inte ens i närheten av någon av dessa utan stannar på tv-spelsnivån.
Filmen får en tvåa i betyg bara för att det finns ännu sämre actionfilmer ute i dvd-hyllorna.
SARA LUNDVALL
Skriv ut
