Detta är en ledartext publicerad i Folkbladet. På ledarplats framförs socialdemokratiska värderingar. Ledarskribenten svarar för åsikter i artikeln.

EU:s politiska kris ett faktum

Ledare.
LEDARE: Irländarnas nej måste innebära att fördraget hamnar i papperskorgen
Folkbladet Redaktion
Publicerad 14 juni 2008 kl. 00:25

IRLAND sa nej i folkomröstningen om EU-fördraget!
Enligt de första vallokalundersökningarna har ja-sidan endast vunnit ett fåtal valkretsar. Nej-sidan var starkast på landsbygden och i arbetartäta stadsdelar. Nej-sidan ser ut att vara mycket klar.
Om detta resultat står sig tvingas EU:s ledare erkänna att man skändligen misslyckats med att förankra EU-bygget hos Europas folk. När Frankrike och Holland sa nej sjösatte Bryssel ”plan B” som blev ”Lissabonfördraget” (obetydliga förändringar). Efter Irlands nej finns ingen ”plan C”. EU-eliten var tydligen säkra på ett ja. Det tyder på en ur demokratisk synvinkel farlig maktfullkomlighet.
Ingen kan längre blunda för att EU befinner sig i en långt utdragen politisk kris. Det är inte bara irländarna som är skeptiska till EU:s nya fördrag och trenden mot ökad maktkoncentration på nationalstaternas bekostnad. Kritiken är utbredd, men har inte tillåtits att komma upp till ytan.
Irland hade modet att låta folket säga sitt och nu har även Bryssel fått ett svar!
Om inte hela ratificeringsprocessen stoppas omgående är det illa ställt med demokratin i Europa.
Från svensk sida finns det all anledning att kräva att fördraget läggs i papperskorgen. Och skulle ett nytt försök göras om några år måste vi för en gångs skull ställa tydliga svenska krav – i första hand om den svenska modellen och våra kollektivavtal.
Irlands nej kan bli en chans för svenska politiker att återupprätta sitt numera befläckade rykte inom Europapolitiken.
Ett nej är alltid ett nej. Det skulle se mycket illa ut om fördraget fullföljs trots irländarnas nej.

DEN POLITISKA KRISEN
i Europa kräver starkt ledarskap i Irland, i Bryssel och på andra ställen i Europa, säger säger Antonio Missiroli, chef för tankesmedjan European policy centre, till Reuters.
Ett starkt ledarskap bör rimligen handla om att lyssna på folket! För det har inte Europas politiska elit gjort på länge. Det låga valdeltagandet i senaste parlamentsvalet 2005 – Sverige 38 procent, Finland 39, Storbritannien 39, Nederländerna 39 etcetera – borde ha fått varje självkritisk demokrat att ställa frågan: Vad har vi gjort för fel?
EU:s kris kan bara lösas upp om den politiska eliten börjar lyssna på kritikerna och anpassar politiken därefter.
Det finns åtminstone en tydlig linje i kritiken: De som röstar nej vill inte ha mer av överstatlighet. De vill känna att de fortfarande har demokratiskt inflytande över politiken och dess innehåll.
Nu kommer det förstås att konstrueras en rad ursäkter varför irländarna sa nej. Exempelvis om de konservativa katolikerna som är rädda för att abortförespråkarna får hjälp från EU och Bryssel.
Det finns bara ett svar på den sortens bortförklaringar: Folket har alltid rätt!

EU:S REGERINGSCHEFER måste tänka om: Det kan vara bekvämt att åka till Bryssel och göra upp i de stora frågorna utan att behöva bekymra sig över hemmaopinionen. Dessutom finns ju EG-domstolen som överdomare. Men demokrati får inte betyda detsamma som ”köra över”. Det är nog här skon klämmer. Många misstror EU som en växande politisk gigant på bekostnad av den egna nationens intressen.
Folkomröstningen på Irland har föregåtts av en massiv ja-kampanj med starkt stöd från Bryssel. Trots att etablissemanget slöt sig samman i ett försök att övertyga irländarna att ”rösta rätt” – blev det uppenbarligen ett ganska tydligt nej.
EU:s ledare har bett om den här förlusten flera gånger om. Trots ett myc9ket tydlig ”non” från fransmännen och ”nee” från holländarna i folkomröstningarna om det förra fördraget våren 2005 tog EU:s politiska elit ingen större notis utan nöjde sig med små justeringar i den förnyade texten.
När nu även Irland i en folkomröstning sagt nej måste rimligen EU:s regeringschefer inse vilket gungfly de står på. Det här håller inte! Någon lärdom måste EU:s politiska elit dra av folkomröstningen på Irland.
Drömmen skulle vara om EU-samarbetet koncentrerades till freden, miljön och demokratin. I vart fall måste det göras tydligt att EU-bygget inte ska bli större med ökad maktkoncentration.

HUR SVERIGE
skulle ha ställt sig till fördraget i en folkomröstning kan vi bara gissa. Men det är en skam att vi inte fick chansen med tanke på hur frågan om den svenska kollektivavtalen har hanterats.
Till sist: Efter Irlands nej måste svensk socialdemokrati ta LO-kongressens uttalande om kollektivavtalen på bokstavligt allvar. Någon svensk ratificering kan det inte bli fråga om så länge den svenska modellen inte är säkrad!
Det är hög tid att även Mona Sahlin inser allvaret – annars kan det gå så illa i 2009 års EU-parlamentsval att det smittar av sig på riksdagsvalet 2010.

Annons
Annons
Annons
Folkbladet
facebooktwitterinstagramrss
phone
  • Växeln
  • 090-17 59 00
  • Redaktionen
  • 090-17 59 40
  • Besöksadress
  • Förrådsvägen 9
  • 901 70 Umeå
  • Postadress
  • Box 3164
  • 903 04 Umeå
Ansvarig utgivare: Anna Benker | © Copyright Folkbladet | Allt material på sajten är skyddat enligt upphovsrätten