Vapnet – bara små vanliga människor

vapnet001__468.jpg

FÖRST UT. I går startade årets upplaga av Umeå Open. Först ut var Östersundakten Vapnet. I går spelade också Niccokick, Hästpojken och Familjen. Läs recensioner av de senare på www.folkbladet.nu och i lördagens VF. FOTO: ULF HÄGGLUND

MUSIK
Vapnet
vf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpgvf-logga__160.jpg
Umeå Open, Äpplet

Vapnet är framtidens pensionärsmusik. När 80-talisterna sitter på hemmet kommer bandets genombrottsskiva ”Jag vet hur man väntar” (2006) att snurra på var och varannan livstrött cd-spelare. Lite tårögda, men samtidigt fyllda med undgomlig livskraft kommer vi att nynna med i de gladpoppiga refrängerna medan våra barnbarn himlar med ögonen och muttrar några bandnamn som vi varken hört talas om eller tror att vi kan stå ut med att lyssna på. Tror du mig inte? Smaka på textraden: ”Lika vackert nu som då, känslor kommer utan språk. Det du vill säga går aldrig att säga”. Det är naturligtvis inte dåligt, hade det varit det hade jag inte själv suttit och nästan ofrivilligt hummat med.
Vapnets sångare Martin Hanberg har fulländat konsten att låta fullkomligt hjälplös, samtidigt som han sjunger så enkla, men så träffsäkra texter. Hans stenansikte misstämmer gudlöst med det sentimentala och samtidigt jordnära i raderna: ”När du fick den du ville blev allting så verkligt. Inget att sjunga om”, från ”Inga fåglar”. Det är först under sista låten, ”Ge dom våld”, som Hanberg spricker itu. Han plockar lös mikrofonen, kniper ihop ögonen och tar i från tårna. När Annika Norlin gör ett inhopp under ”Färjemansleden” verkar ljudteknikerna lite tagna på sängen, först hörs hon inte. Sedan verkar Norlin själv lite yrvaken när hela bandet kommer i otakt. Få band skulle komma undan med något sådant, men till och med rundgång blir lite finstämt när det Hanberg som står smeker mikrofonen.
Vapnet utger sig inte för att vara några hjältar, utan bara små, vanliga människor precis som alla vi andra. Ändå får de ett mäktigt gensvar. Överallt står grabbiga grabbar, 20 plus, och sjunger från magen, liksom för att hjälpa bandet lite på traven. Vapnet är mjukismannens hjältar, eller så har de bara lärt sig den omöjliga konsten att locka fram den lilla förtryckta mjukismannen som finns inom oss allihop.

Av Moa Frygell
moa.frygell@folkbladet.nu

Publicerad 2008/03/27 23:39 under Liverecensioner.

Vi välkomnar våra läsares röster i debatten och är angelägna om att en mångfald av röster och åsikter kommer till tals på folkbladet.nu. För att kunna delta i samtalet på ett sätt som bidrar till konversationen för dina medläsare vill vi att du känner till våra regler: Vi accepterar inte provocerande, nedsättande eller generaliserande omdömen om ras,religion, språk, kön eller sexuell läggning. Angrepp på enskilda individer accepteras inte och det är inte heller tillåtet att spekulera eller ta ställning i skuldfrågan i artiklar om brott eller olyckor. Dina kommentarer kan komma att publiceras i vår papperstidning. Tänk på att om du gör ett inlägg som strider mot lagen så kan du själv komma att hållas ansvarig för det. I och med att du klickar på "Skicka kommentar" medger du att du har läst och godkänt reglerna gällande kommentering.
Kommentera